Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen personliga utveckling borde den förnämsta riktpunkten vara att
göra sig väl skickad till utförande af dugligt samhällsarbete.
Känslan af detta ansvar måste ständigt hållas stark och lefvande.
Den behärskade också Gunnar Hazelius’ hela studielif, dref honom att
studera »politik» i detta ords äldre och vidsträcktare bemärkelse,
framkallade hans lifliga intresse för samtidshistoria och framför allt för de
brännande socialpolitiska frågorna, förmådde honom att under ofta
upprepade studieresor, särskildt till grannländerna, söka sätta sig in i
där aktuella samhällsproblem och pågående politiska fejder, allt i afsikt
att samla kunskap och erfarenhet, som kunde komma väl till pass vid
bedömandet af det egna landets politiska spörsmål och läggandet af
fasta grundvalar för en personligt själfständig position i svensk politik.
Ty till politiker mer än något annat var han ägnad genom naturlig
läggning och den andliga utbildning han förvärfvat. Han ägde redan
vid mycket unga år den mognade mannens sunda och säkra omdöme.
Hans fosterlandskärlek var lika stark och offervillig som den var fri
från all s. k. »patentpatriotism». För sociala missförhållanden och vårt
politiska lifs många brister hade han en skarp och öppen blick, och
hans reformifver var för ingen del mindre därför att han hyste mycket
måttlig vördnad för den franska revolutionslegendens heroer och
abstraktioner. Under sina politiskt historiska studier hade han också
bestämmande påverkats af helt andra läromästare än Manchesterskolans män
eller andra representanter för den länge i Sverige såsom den politiska
visdomens sista ord uppfattade gammalliberalismens redan en smula
ärevördigt dammiga patristik. Han ägde äfven ej ringa taktisk skicklighet
— uppöfvad under verksamt deltagande i universitetsstadens student- och
föreningslif — samt en sällspord, nästan enastående förmåga att kring
sig samla, påverka och för samarbete vinna personer af de mest
olikartade teoretiska utgångspunkter och politiska åskådningar. Denna
magnetiskt oemotståndliga förmåga utöfvade han icke på mängden;
tvärtom verkade hans något kärfva och inbundna sätt och besvärade
fåordighet vid första beröringen allt annat än tilldragande på en
främling. Ej heller hade han stora förutsättningar att uppträda som
medryckande talare i större församlingar. Icke dess mindre var han —
åtminstone i alla sina närmare vänners ögon — i ovanligt hög grad i
besittning af en ledares egenskaper. I en trängre krets och vid en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
