Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lusten af en trofast vän utan äfven öfver de rika möjligheter till
framgångsrikt arbete i den fosterländska kulturens tjänst, som med honom
svunno hän. För mängden var han »Artur Hazelius’ unge son», en
»lofvande yngling» och intet vidare; de som kommit honom nära kände
honom däremot fullväl som en tidigt mognad man — och bland deras
lifserfarenheter utgör det outplånliga intrycket af hans kärnfulla
personlighet, af allvaret i hans trohet mot höga ideal, ingalunda den minsta
insatsen.
* *
*
Gunnar Hazelius föddes i Stockholm den 17 mars 1874 och var
ende son till Nordiska Museets skapare, d:r Artur Hazelius; hans moder
Sofia Elisabet Grafström var skalden A. A. Grafströms dotter och 1 rans
Michael Franzéns dotterdotter. Modern afled helt kort efter Gunnars
födelse; han bars till dopet på hennes begrafningsdag. I det af döden
härjade hemmet intog några månader senare en väninna till den afiidna,
enkefru Sofi Forsgren, en husföreståndarinnas plats och tog sig med en
moders ömhet an den lille moderlöse. Också fästade sig den känslige
gossen tidigt vid henne, och intill sin lefnads slut ägnade han sin
ensliga barndoms vårdarinna den varmaste tillgifvenhet.
Från sina spädaste år var gossen klen och sjuklig. Artur Hazelius
omfattade sonen med den innerligaste kärlek, men hans allt annat
behärskande lifsintresse, den 1873 grundlagda Skandinavisk-etnografiska
samlingen, 1880 nyorganiserad och omdöpt till Nordiska Museet,
upptog dag och natt hans tankar och ansträngda verksamhet samt lämnade
honom ej alls någon tid öfrig att ägna åt hemlifvet. I saknad af syskon
och mestadels hänvisad till en enda jämnårig lekkamrats sällskap, vaxte
sonen Gunnar därför upp till en kroppsligt svag, tidigt sluten och
inbunden gosse, som föga eller alls icke ägnade sig åt barnavarldens
glada lekar, utan i stället fann sin bästa förnöjelse i att hora sagor
berättas och sedan på egen hand släppa fantasien lös med hjalp
af de böcker fadern rikligen försåg honom med. Från sina skaldeanoi
på mödernesidan hade han fått i arf en vek och känslig sinnesart. Den
döda modern var ofta i hans tankar, och från Gunnars tidig
hans vårdarinna berätta rörande drag af den barnsbga tillgivenhet,
hvarmed han omfattade moderns mmne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:14 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hgomhand/0015.html
