Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Gunnar Hazelius. Av Verner Söderberg.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kort efter midnatt den 26 februari. Söndagen därpå fördes hans
stoft under stort deltagande från Nordiska Museets och allmänhetens
sida till den sista hvilan på Solna kyrkogård. Vid jordfästningen i
Oscarskyrkan talade vid båren hans vän docent Einar Billing varma
och väl afvägda ord om det intryck Gunnar HazeUus’ person gjort på
dem, som stått honom nära. Som afslutning på denna korta teckning
må återgifvas den karaktäristik af Gunnar, som vännen inflätade i sitt
griftetal:
»För oss, som fått stå Gunnar Hazelius nära, är det ej en rätt,
utan en plikt att i dag, främst till själferinran och själfbesinning, ut-
tala, hvem han var och huru märkligt gripande hans minne talar,
manande till trofasthet i rättfärdighetens tjänst. En hvar som blott
något litet kände kretsen af hans tankar och intressen vet, huru de alla
strömmade till med en alldeles särskild styrka mot hvaije punkt, däi
det gällde en rättfärdig saks kamp mot oförrätt öfver hvaije
köpslående med denna dömde han mer än vanligt strängt, men på rättens
seger trodde han. Med den starka rättfärdighetskänslan möttes en af
allt, han i barndomshemmet såg och hörde, väckt och närd, under
studietiden själfständigt befästad och fördjupad fosterlandskärlek. De
två, rättskänslan och fosterlandskänslan, liksom genomglödgade hos
honom hvarandra. Åt fosterlandskänslan bevarades därigenom en sund
nykterhet och gafs ett starkt kritiskt drag. men rättskänslan fick af
detta möte ett rikare lif och en varmare färg. Men ej synnerligen nära
behöfde man komma honom, för att få ett starkt intryck af den energi,
hvarmed rättfärdighetskrafvet vändt sig också inåt, mot hoi
Den obetingade vördnaden för pliktens majestät, som ej p
vägar fick degraderas till en tjänare, utan måste vara härskaren, var
det innersta centrum, om hvilket hans personlighet kretsade. Detta var
det som åt hela hans gestalt gaf en sä säregen prägel a* lugn. samlad
kraft Men på samma gång var där en ständig rörelse, aldrig blef han
tillfreds med det redan vunna. Man fick, tror jag, nastan hvai
man mötte honom på nytt, ett intryck som hade det hela slutit
fastare samman, liksom till en karaMärsfullhetens knutna hand.
sloaS ofta af den klara skärpa, hvarmed hans omdöme skot allt oi
ligt° åt sidan och tog fram kärnan. Man förundrade
uthållighet, hvarmed han betänksamt, men oaflåtligt Mifoljde de ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
