Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De brödraskap som bildats inom olika yrken, så snart deras
ut-öfvare uppnått ett större antal, fingo snart nog äfven världsliga
intressen. 1 Brödraskapet kom helt naturligt att företräda det yrke som
dess medlemmar tillhörde och att gifva den lätt tillgängliga form,
medelst hvilken gemensamma önskningar och fordringar kunde få ett
uttryck.
När det yrke som brödraskapets medlemmar utöfvade vunnit
sådant uppsving att en viss konkurrens började yppa sig mellan dess
ut-öfvare, uppstod gärna en fordran på att hvarje handtverkare i staden
som hade detta samma yrke skulle ovillkorligen ansluta sig till det
organiserade yrkeslaget, eller med andra ord: att skråtvång skulle
införas. Detta var en helt naturlig önskan. Endast i sådant fall kunde
de gemensamma skyldigheter som hvilade på yrkesmännen blifva
rättvist fördelade och trygghet vinnas, att arbetet utfördes under i det
hela likartade förutsättningar och utan oredlighet och fusk.1 2 Dock
måste det tillika betonas, att i denna fordran ursprungligen ej låg
något stridande mot de enskilda handtverkarnas intressen. Inträdet i
ämbetet torde ingalunda uppfattats som någon börda, utan snarare som
en helt naturlig rättighet. Afgifterna voro i början ringa, och inga
betungande prof behöfde afläggas3, medan däremot de förmåner som
ämbetet var i stånd att bereda sina medlemmar voro många och
ovärderliga. De fingo först och främst deltaga i och åtnjuta förtjänst af
brödraskapets kyrkliga verksamhet och dess därunder utförda goda
gärningar, de fingo skydd och hjälp, del i ämbetets saluplatser på
torget och i dess offentliga befogenheter.
För att få detta kraf på skråtvång genomfördt och rättsligen
er-kändt måste handtverkarna vända sig till stadsstyrelsen och anhålla om
dess stadfästelse på de begärda rättigheterna. Men äfven staden å sin
sida hade intresse af att skråtvånget genomfördes. Endast då kunde
den kontroll öfver industrien blifva fullt effektiv, hvilken var nödvändig
och hvilken staden endast genom handtverkarnas medverkan var i
stånd att utöfva.
1 [Jfr nedan 151 f.]
2 [Jfr Inama-Sternegg III: 2 s. 31.]
Stieda 112 f. Antydan till en slags pröfning finner man först hos bagarna i
Berlin 1272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
