Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
burg skali sålunda 1263 borggrefven endast insätta mästare, hvilka
kunna handtverket.1 Sedan var ej steget långt till att ämbetet erhöll
rätt att själf välja till mästare den det ville ha. Exempel härpå äger
man bland annat från Regensburg (1244)* 1 2 och från Basel (1260,
1264/69 och 1268). Någon likformig utveckling har man naturligen ej
att tänka sig. I Köln gjorde ämbetena 1258 anspråk på att själfva få
välja sina mästare som en då sedan länge häfdvunnen rätt, men till
mästare togos då ännu utom ämbetena stående inflytelserika borgare. 3
Vid stadsförvaltningens och ämbetenas allt starkare demokratisering
öfvergingo den af stadsstyrelsen insatte mästarens befogenheter till ett
litet antal — vanligen två eller fyra — valde mästare inom hvarje
yrke.4 Det blir härigenom själfva ämbetet som inom sig bildade en
domstol, hvilken ägde full laglig befogenhet att döma öfver allehanda
slags yrkestvister, visserligen under ständig kontroll af stadens råd och
med erkännande af rådets rätt att upphäfva eller ändra ämbetsrättens
domar, ja, att stryka ett streck öfver alla ämbetets rättigheter, om
dessa gingo i strid med stadens intressen. Härvid kommo dessa
sär-skildt valde magistri operis, verkmästare, att uppfattas i främsta
rummet såsom ämbetets förtroendemän.5 Här är man snart inne på
den senare medeltidens ämbetsorganisation, där alla ämbetets fullt
berättigade medlemmar kallas mästare och där ämbetets dömande
myndighet utöfvas af åldermän och bisittare.
Den jurisdiktion, som sålunda utöfvades af mästaren, var af rätt
växlande omfattning. Den sträckte sig endast till det som rörde
handtverket, men gränsen härför var ofta svår att uppdraga, och missbruk
körsnär. Det förefaller emellertid som om exempelvis hvad som ofvan 67 n. 1
meddelats om magister panificum i Basel vore oförenligt med« en handtverkares
ställning.]
1 Urkund tr. hos Keutgen 108 (art. 3).
2 Urkund tr. hos Eberstadt 237.
3 Ofvan 45.
4 I Speier omnämnas 1278 än två än fyra magistri operis, i Berlin hafva
bagarna 1272 tvenne magistri och i Schweidnitz utsagos 1293 2 eller 4 de värdigaste
till mästare i hvarje yrke (Stieda 110, 125).
5 Så gaf rådet i Bremen 1273 åt ämbetena »egua domstolar» (eghene gerichte)l
Y. Böhmert Beiträge zur Geschichte des Zunftwesens (Preisschriften d.
Jablonow-skischen Gesellschaft IX; Lpz. 1862) 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
