- Project Runeberg -  Om handtverksämbetena under medeltiden. En inledning till skråväsendets historia i Sverige /
99

(1906) [MARC] Author: Gunnar Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRAFF

99

och borgerskapets samtycke.1 I Köln klagas redan 1258 öfver att
ämbetena missbrukat sin ratt att fastställa priserna.1 2

De straff som pålades handtverkarna utgjordes för mindre
förseelser af böter, som äfven enligt de tidigaste stadslagarna utgingo i
penningar.3 Vanligen delades bötesbeloppet mellan flera myndigheter,
men härvid gjorde sig de mest olika grundsatser gällande i olika
städer och till och med för olika yrken i samma stad.4 * Oftast förekom
en tredelning af böterna, hvarvid andelar tillföllo staden, domaren och
ämbetet. Men utom böter förekommo äfven kroppsliga straff. Den
skyldige kunde straffas till »hud och hår»3, kunde få ena handen afhuggen6
eller utsättas för hvad som kallades »schuphen», d. v. s. att från ett
sviktbräde slungas ut i en ej alltid så synnerligen ren vattensamling.7
Han kunde äfven förvisas från staden eller — hvilket var det
strängaste straffet, då det innebar en förlust af handtverkarens hela sociala
ställning — med eller utan sådan förvisning utstötas ur ämbetet. Det
förra förekommer mera sällan8, det senare är däremot tämligen vanligt.
Ursprungligen var det stadsmyndigheten som ägde bestämma om någon
skulle mista sin ämbetsrätt, men denna makt öfvergick snart till
ämbetet. Förvisningen kunde vara för alltid eller öfvergående. Slutligen
är att nämna att dålig eller förfalskad vara kunde beslagtagas för att
förstöras eller öfverlämnas åt domaren, ämbetet eller de fattiga.9

I likhet med stadens öfriga invånare voro handtverkarna
underkastade stadens beskattningsrätt. Då ingen likformighet i detta
hänseende eftersträfvades, ser man här de mest skiftande bestämmelser

1 Stieda 111.

2 Urk. tr. hos Keutgen 168; jfr Stieda 96.

3 Augsburg 1104/56, Soest 1120 (Stieda 106).

4 jfr redogörelsen för Basel ofvan 63 l, 68 f.. Stieda 106 f. ger åtskilliga exem-

pel _ En tudelning af böterna mellan staden och ämbetet gällde för yllevafvarna i

Berlin (1295).

8 I Augsburg 1104/56 (ofvan 40).

8 I Iglau 1250 (Stieda 106 f.). Handen kunde dock räddas med böter.

t Bagarna i Augsburg (1276) och slaktarna i Freiburg i B. (1275). Stieda a. st.
s Slaktarna i Hagenau 1164 (ofvan 50) och - dock endast för en månad
-slaktarna i Augsburg 1276.

9 Exempel hos Stieda 107.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:46:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hgomhand/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free