Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om ämbetenas inre lif och handtverkarnas förhållanden till
hvarandra och till ämbetet äga vi endast få och ytterst torftiga uppgifter.
Att de kyrkliga intressena spelade en mycket betydande roll har redan
förut framhållits. Äfven den sällskapliga sidan måste hafva varit af
stor och ingripande vikt i handtverkarnas lif. Ofta förekomma
antydningar om dryckeslag, och särskildt i Frankrike synes den seden tidigt
ha utbildat sig att den nyinträdande skulle anordna ett dryckesgille
och en måltid för bröderna i ämbetet.1 Om ämbetenas regelbundna
sammankomster äger man föga kunskap. De voro tydligen länge
föremål för stor misstro från stadsstyrelsens och furstarnas sida,
tolererades ogärna och öfvervakades noga. På dessa sammankomster
öfver-lades om handtverkets angelägenheter och skipades rätt i det omfång
som ämbetets gällande skrå och häfdvunnen sed tilläto. De försiggå
ofta på kyrkogården eller i kyrkan, hvilken som bekant under
medeltiden äfven fick tjäna världsliga syften. Härigenom erhöllo de ock en
mindre hemlig karaktär. Ofta stadgas att en eller flera af rådets
medlemmar skulle närvara; så var t. ex. fallet i Schweidnitz 1293.1 2 I
Frei-burg i. B. skulle enligt stadsrätten af 1293 både borgmästaren och
scultetus närvara.2 I Hameln skulle o. 1240 scultetus leda såväl
slaktarnas som väfvarnas »samtal» eller »sprake».3 4 Det sedermera
vanliga namnet i städer med sachsisk rätt var morgenspraJce.* I Soest
tillåtas ämbetena 1259 som en särskild nåd att få sammanträda och
öfverlägga om allmänna angelägenheter, och rådet lofvar att ej vidare
anse sådant straffbart. Funno de något att föreslå rådet, som kunde
vara staden till gagn, skulle de göra detta genom tvenne därtill
utsedda representanter.5 Detta var tydligen ett försök att komma till
rätta med de nya anspråk som restes af det redan mäktiga
handt-verksståndet.
1 [Jfr ofvan 77 n. 2.]
2 Stieda 127.
3 »Colloquia quse vocantur sprake» (handling tr. hos Keutg-en 174, art. 4).
4 C. Wehrmann Die alter en Lubeclcischen Zunftrollen2 (Liib. 1872) 70 ff.
6 Stieda 80.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
