Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styrelse.1 Härvid gå de större köpmännen i spetsen, men draga efter
hand med sig de mera betydande handtverkslagen. Denna rörelse leder
mångenstädes till adelns fullständiga uteslutande från ledningen och
till en hela borgerskapet omfattande, rent politisk organisation i
skråmässigt bildade ämbeten.1 2 Detta var särskildt fallet i Florens, där efter
1293 den politiska makten i staden tillhörde ett litet antal, först 21,
efter 1349 endast 14, ämbeten. Dessa voro mera politiskt-militära
organisationer än en representation för det industriella lifvet i staden. I
den ram som sålunda gafs inpressades de olika handtverksföreningarna.
De förlorade visserligen ej all själfständighet, men deras utveckling
leddes in på andra banor än fallet var i Tyskland. Ämbetena kallas
vanligen artes (it. arte). I Rom och Ravenna brukas i dess ställe oftast
scholce, ett namn, som där har gammal häfd. Föreståndarna för
ämbetena kallas consules, hvilken benämning jäihte en stor del af den
gällande ämbetsorganisationen är hämtad från den äldre
stadsförfattningen.3
Liknande betydelse som Medelhafvet ägde för södra Europa hade
Nordsjön och Östersjön för länderna i norr. Här förvärfvade sig de
nordtyska städerna en förhärskande ställning, motsvarande den som
tillkom de italienska städerna, särskildt Venedig, Genua och Florens,
i södern.
Någon direkt handelsförbindelse mellan dessa bägge områden ägde
ej rum, utan samfärdseln mellan dem förmedlades af de mellanliggande
länderna, hvilka kunna sägas bilda det mellaneuropeiska
handelsområdet. Hit äro att räkna södra Tyskland, norra Frankrike — det
var först efter medeltidens slut som någon större gemensamhet i
handelspolitiskt hänseende mellan södra och norra Frankrike kom till
stånd — och Nederländerna, framför allt Flandern.
1 Sådana sammanslutningar omtalas i Florens 1193 (Hegel Städtevfass. v. It.
II 269 ii. 2; A. Doren Entwicklung und Organisation der Florentiner Ziinfte im
13. und 14. Jahrhundert, i Schmollers Forschungen XV: 3, Lpz. 1897, s. 8) och i
Milano 1198, då handtverkarna (bagare, slaktare m. fl.) där bilda en gemensam
korporation, eredenza di St. Ambrosio (Hegel Städtevfass. v. It. II 267).
2 Hegel Städtevfass. v. It. II 267, 269.
3 Goldschmidt I 158 fl*. — Hegel Städtevfass. v. It. II 266 förklarar att
egentligt skråtvång var okändt i Italien ännu i slutet af 1100-talet, då ämbetena nådde
fram till politisk betydenhet. Härmed synes han dock endast mena att ämbetena stodo
öppna för alla, främlingar och borgare, som önskade vinna inträde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
