Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det arbete som hörde till deras yrke.1 De voro skyldiga att göra detta
på ett samvetsgrant och redbart sätt och att ej begära mer betaldt för
sitt arbete, än att det gaf dem en med sed och billighet
öfverensstäm-mande förtjänst. Ytterst stod alltid ämbetet i ansvar för att arbetet
blef utfördt och utfördt på ett tillfredsställande sätt. 1 2 Att dessa
förpliktelser uppfylldes, ägde stadens myndigheter rätt att öfvervaka. A
andra sidan iklädde sig staden en viss garanti för att handtverkarna
erhöllo en ståndsmässig utkomst genom att konkurrensen från utom
ämbetet stående inskränktes och försvårades.3 Handtverkarna erhöllo
därjämte ett vidsträckt mått af själfstyrelse. Härigenom möjliggjordes
äfven för alla ämbetets fullt berättigade medlemmar att i lika mån
begagna sig af tillfällen till arbete och förtjänst.
Den själfstyrelse som tillkom ämbetena och de offentliga
befogenheter som blifvit desamma förlänade voro i de baltiska städerna
liksom i allmänhet i norra Europa strängt begränsade och alltid beroende
af stadsstyrelsens fria skön. De ständiga striderna mellan
handtverks-ämbetena och stadspatriciatet, hvilka äro så vanliga i de sydligare
länderna, förekomma här ej alls.4 De försök, som på ett och annat
håll gjordes att förneka rådets myndighet, straffades strängt. Rådet
hade i sin makt att upplösa ett ämbete och därigenom frigifva yrket,
och när så kräfdes använde det äfven denna sin makt. Sålunda
upplöstes fiskarämbetet i Köln 1348, då det ej ville ställa sig rådets
önskningar till efterrättelse5, och slaktarämbetet i Liibeck efter
orolig-heterna 1384.6 Rådet måste gifva sitt tillstånd till upprättandet af
ämbetet, till delningen af ett ämbete i två eller sammanslagning af
tvenne förutvarande. Det stadfäste ämbetenas stadgar (skrån), och alla
beslut af någon vikt måste få rådets godkännande för att blifva gal-
1 Exempel hos Roscher III7 804 n. 3.
2 G. Schönberg Zur wirthschaftlichen Bedeutung des deutschen Zunftwesens
im Mittelalter i Jahrb. f. Nat.ök. u. St. IX (Jena 1867) 36, 37, 42 m. fl. st.
2 Först under en senare tid (1600- och 1700-talen) rotfästes inom och utom
handt-verkarnas krets den uppfattningen, att ämbetena hufvudsakligen voro till for att
bereda sina medlemmar en lugn och tryggad ekonomisk tillvaro (Wehrmann 110).
4 I England var konungamakten därtill alltför stark. Gross I 106; Ashley I3
79, 87; Hegel I 114 f.
’ 5 Hegel II 352; [Inama-Sternegg III: 2 ss. 53 f.]
6 Se ofvan 115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
