Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om hantverksämbetena under medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därigenom att, om än ämbetena själfva fingo välja sina aldermän, valet
dock för att blifva giltigt skulle stadfästas af rådet.1 I Danmark
förbehöll sig rådet rätt att utse ämbetenas åldermän.1 2 I de vendiska
städerna utbildades efter hand den grundsatsen, att ingen
ämbetssamman-komst fick hållas, utan att en eller flera medlemmar af rådet närvoro.
Sådana »Morgenspraksherren» nämnas i Wismar 1345, i Rostock 1358,
i Bremen 1366, i Danzig 1381 och i Hamburg 1458.3 I Liibeck införes
denna bestämmelse på 140.0-talet för några ämbeten, allmänt gällande
blef den först på 1500-talet. I Danmark upptages den 1495.4
I stadens militära organisation intogo handtverksämbetena
sär-skildt i Liibeck, liksom i Sydtysklands industristäder, en viktig plats.
Hvarje ämbete bildade en truppafdelning, hvilken skulle hålla sig med
harnesk och vapen. Under oroliga tider gjorde ämbetena vakttjänst i
staden, och vid krigstillfällen kunde äfven fråga blifva om krigstjänst
utom stadens område. 5
Några direkta regelbundna afgifter hade ämbetena ej att utgöra.
Under äldre tider6 och ännu långt senare i mellersta Europas städer
erlades vid inträde i ämbetet ofta äfven en afgift till staden eller till
stadens myndigheter. I de baltiska städerna synes detta ej varit fallet.7
Men äfven där kunde naturligen under bekymmersamma förhållanden
ämbetenas finansiella prestationsförmåga tagas i anspråk.
Näringslagstiftningen i städerna låg ytterst i rådets hand. I
verkligheten kommo dock ämbetena att utöfva ett i många fall
bestämmande inflytande. Rådet intog en mera öfvervakande ställning och
ingrep vanligen endast, om dét ansåg att stadens och allmänhetens
intressen träddes för nära. Sakkunskap och intresse af initiativ i
hithörande frågor funnos knappast i någon högre grad utanför ämbetena,
1 Wehrmann 68.
2 Se ofvan 123.
3 Wehrmann 78 f.; Hirsch 293. Eådet i Eostock förbehöll sig 1358 endast
rätt att sända en eller flera ur sin krets att närvara vid ämbetenas sammankomster.
4 Se ofvan 123.
5 Wehrmann 111 ff.
e Sålunda stadgas i Slesvigs äldsta stadsrätt: »ingen bagare må utöfva yrket som
ej betalar till exactor */2 mark» (Wilda 301 ff.)
7 Möjligen erlades vissa afgifter som ersättning för upplåtande af saluplatser
(Stieda Schragen 21 f.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
