Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - A. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6
och vestliga vindarne råda hetjrlligt öfver de
nordliga och ostliga.
Efter riessa till följd af utrymmets
inskränkthet nödvändigtvis Molt korta antydningar,
torde en allmän öfversigt af Sveriges
geogra-phiska förhållanden icke vara olämplig. Vi
begynna densamma med en öfverblick af
Sveriges IJcrgsy stein. Skandinaviska
fjällryggen, som måhända har sin nordligaste spels
i Spitsbergen, träflar svenska gränsen vid
Muo-nio-elfs källa, sjön Kilpisjaur, och utgör
derifrån gränsen lor Torneå Lappmark ända till j
ff’■ amten, der denna Lappmark slutar,
nerifrån fortsattes fjällryggen utefter Luleå
Lappmark, med fjällen Al lear are 5201,2 sv. fot), !
I,in ajeyn u (5690,:{ sv. fot), och Sulitelma
f5796 Pariser-, (5342,6 sv. fot), svenska fjäll ryg- j
gens högsta berg, tillika gränspelaren för Piteå
Lappmark. Bland märkeliga punkter i
fjällryggens lopp utmed denna Lappmark rpärkas
det 5809,6 sv. fot höga Saulo, och del med
anledning af sin silfvermalm en gång uppbrutna i
Xasa-fjätl. Utefter Umeå, Lycksele och Åsele
Lappmarker sänker sig fjällryggen betydligt,
men börjar vid Jcmllands gräns åter att höja
»ig. Här träffas Portfjället, Skäckerfjället,
längre inåt landet Åres/, utan (4500 Pariser-,
i924, a Sv. fot"), Stora Giv eken, Sylfjället eller
Sylarna (6026,3 sv.fot; och S/car/dörrs/jullet,
hvilka bägge sistnämda sammanhänga med
Helagsfjällen, som utgöra gränsen mellan
Jemtland och Herjedalen. Uti den sistnämda
provinsens gräns fortsattes fjällryggen af
Ifute-fjäll, Skrebofjäll och Svucku-stiit (5922,4
sv. fot), midt emot sjön Færnund, der
Dalarnes gräns \idiager. Fjällsträckan går nu
öster om sjön Fæmund och Tryssild- eller
Klar-elfvcn och sänker sig åler. Del inne i
landet belägna Städjan sliger ännu till 3901
Sv. fot, utmed gränsen ligga Herjehàyna,
Falu [juli samt Hern[jällct efter afvikande!
inåt Sverige kalladt Mmcbergen, 3295,7 sv.
fot) vid Transtrand. — På Norska sidan reser
sig Sniiliällan i Dovrefjæld till 7768,4 sv. fot
och är Europas högsta bergslopp norr om
Alperna. I-ängs utefter fjällryggen och ofta
högt uppe på dess sida ligger en rad af sjöar,
källorna för Norrlands stora lloder och
betecknande den gräns, utefter hvilken landet höjer
»ig mer än 2000 rot öfver hafvets yta. Bland
passen eller de s. k. Fjällportarna i denna
bergsrygg märkas Skar/dörren,
hkornsdör-rvn vid Sylljället, (i röndörren, Lund dör ren,
Si urdalsfjorten. Port[jällcts Port in. fi., alla
i Jemtland och Herjedalen. Ett annat sådant
pass skall finnas vid Svuckufjäll och sjön
Færnund, ett vid Storsjön mellan Skalstugan och
Suul, ett vid foten af Sulitelma rn. fl.
Från det 3295,7 sv. fot höga riemfjällel
vid Norska gränsen, nära Transtrand, utgår
en bergås, som skiljer Norra Sverige från det
Södra, följer Wermlands, Nerikes och
West-manlands norra gräns saml innehåller Sveriges
rikaste malmlager. l)er Wermlands, Dalarnes
och Weslmanlands gränser nästan mötas,
utgår cn bergås rätt ål söder, tvärtigenom Nerike
’) Fnligl llarttnari i V. A. Handlingar io57
Par. fot.
fram till Wetlern och åtskiljer Målårens
vst-tensystem från Wenerns. Samma ås, det
egentliga Sveriyes medelryyy. Stora Landryg~
yen, fortgår vidare längs efter Wetlern, skiljer
Weslgöladalen från Östgöladalen och forlsättes
ned igenom Småland och Skåne. I Nerike och
Westergötland är han synnerligen låg och svår
ali urskilja, synnerligast i Westergötland, der
hans bägge högsta punkter, det berg, på
hvilket Finnerödja kyrka står, och
Doinme-be ryet, tillika ryggens begynnelse- och
slutpunkter inom provinsen, uppnä bloit resp
525 och 798,8 sv. fot. Inkommen i Småland,
går landryggen fram mellan Jönköping och
Bollnarvd till del i dagen uppstigande
jern-berget Taberg^ (1032 Par., 1129 Sv. fot), bil
dar vid Almesåkra en märklig bergknut.
fortsätter som en smal bergås mellan Laga-ån och
Helge-ån och fortgår, svår att bestämma, genom
Skåne, förenar sig med Linderöds-åsen och
faller vid Sandhammar, Skånes sydöstra udde, ned
i hafvet, lör att ännu en gång uppträda på
Bornholm (se ofvan) ’).
Från denna i n. och s. hufvudsakligen
sinkande landrygg utgå sidoryggar åt öster och
vester, alldeles som refbenen från en nggrad.
Men utom dessa sidoryggar, tinnes del tvänne
större tvärryggar, som korsa landryggen, och uti
hvilka det egentliga Sveriges högsta berg ligga,
ehuru de icke hinna högre än till 1000 eller 1200
fot öfver hafvet. Den ena af dessa tvärryggai
är den ofvannämda, som följer Dalarnes gräns
söder om Dalelfven ända fram emot Roslagen
och bildar del svenska jernbället; den andra
uppkommer söder om Göta Kif, bildar södra
delen af Wenersborgs Län, breder ut sig till
Smålands platå och är, fastän den upptager
jernbcrgct Taberg, fattig på rikare malmlager,
men har deremot mycken myrmalm i sina sjöar.
Mellan sidoryggarna hafva Sveriges floder sin
lopp; mellan dessa bägge tvärryggar ligga de
stora sjöarne: Wenern, Wetlern, Hjelmareii
och Mälaren.
Rundtomkring sin kust omgifves Sverige af
en ytterligare bergsrygg, den kedja af klippor,
som, under namnet Skärgården, med hloti
ett enda afbrott omgifver Skandinaviens bela
kust från Nordkyn till Torneå. Blott södra
Hallands och Skånes kust saknar detta värn
emot hafvet, hvartill ingenting liknande träffa *
annat än på vestra kusten af Skottland och
Irland.
En annan, i andra länder okänd företeelse
äro de Sveriges smala sandåsar, som sträcka
j sig Hera mil i rigtning från n.n.o. till ss.v.,
oberoende af bergen och andra höjder samt
bestående af sand, grus och rullsten, den
sist-i nämda ofia härledande sig från aflägsna
bergstrakter. Deras uppkomst är ännu icke nöjaktigt
i förklarad: några tro, att de härleda sig Iran en
våldsam öfversvämning (dens. k.
Rullstens/loden), andra från ebb och flod eller hafvets
svallande fram och tillbaka. De träffas endast i den
’) Vgardh. Stalistik öfver Sverige, I, sidd.
I 20. Ali vi hufvudsakligen följt denna
mästerliga teckning af Sveriges berg och
vattendrag, torde icke af liäguu kuuna illa
upplaga*. minst af den frejdade tecknaren sjMf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
