Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arholma - Arils läge, eller Arildsleje - Aringsås - Arjeplog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms län. På densamma är
uppbyggd en ansenlig känningsbåk af sten.
Norr derifrån äro tvänne höga kasar,
och vid östra sidan af Arholma är ett
sjömärke, som hör under norra
lots-distriktet och Stockholms fördelning.
Arils läge, eller Arildsleje, som det
vanligen utsäges, är ett fiskläge vid
Skånes vestra kust, beläget i Brunnby
socken och Luggude härad af Malmö
län och tillhörande Krapperups
fideikommiss i samma socken. Här fångas den
mycket omtyckta Kulla-sillen, som
plägar komma hit mot slutet af Juli
månad och qvarstannar till Michaëli-tiden;
men sillfångsten har varit mycket
omvexlande. Fiskläget har 56 gatuhus
och bebos af ungefär lika många
hushåll samt styres af en byfogde.
Arildsleje har ett eget kapell, om hvars
ursprung bland allmogen går en underbar
och sorglig sägen. I byn Stubberup
(Stubbarp i Brunnby socken?) bodde en
qvinna, vid namn Helena, moder till
den helige Arvid, åt hvilken man
invigde kapellet. Denna fru hade gift
sig andra gången med en man, som
hette David. Stjuffadern lade försåt
för sina rika stjufsöner, förhyrde ett
skepp, på hvilket de skulle resa, för
att bese främmande länder och förvärfva
namnkunnighet, men stämplade med
skepparen i hemlighet, så att denne
tände eld i det med stenkol lastade
fartyget och öfverlemnade Arvid, som
var drucken, samt de öfriga åt lågorna.
En stor flytande sten mottog Arvids
döda kropp, förde den till stranden belt
nära dit, der den aflidnes moder bodde,
och lion lät nu begrafva sin son samt
till hans åminnelse bygga nyssnämnde
kapell. Stenen beskådas ännu med
förundran af alla kommande, emedan man
på densamma ser aftryck af en
menni-skokropp. — Enligt en annan sägen
kastade sig bröderna från det brinnande
fartyget i bafsvågorna och flöto i land.
Man har ännu en gammal visa härom,
som sjunges af fiskare och bönder i
orten, och hvilken börjar sålunda:
Stolts Inger lill’ var ett rosenblad,
De herrar ligga inför Brunby;
Herr David han om henne bad,
Så ynkelig gråter stolts Inger, m, m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
