Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Asa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asgård, under det att få trosartiklar
mindre skakades än den, att Odin
varit en Sigtuna- eller Uppsala-bo. Tiden
har nu vuxit ifrån den barnsligheten,
att forskarens felsteg kunna vara en —
patriotism. Men för att undvika
skenet af detta fel, bör man ej vika
tillbaka på forskningens bana. Vi aiiblicka
Asa-nejden, ehuru ofullständigt.
Baggansås berg, med 50 alnars brant och
en källa vid foten, bär ännu en mythisk
dimma öfver sig, som antyder
sammanhang med forntima kult. I detta berg
bodde fordom troll, som fiskade grodor
och Ödlor i källan, hvilken »fisk» de
om nätterna stekte i böndernas
eldstäder der nära. Man såg det, men
dristade ej knysta. Efter någon tid kora
en björnförare, sora lånte hus i en stuga.
Björnen låg öfver natten på stugans
golf. Trollen kommo och kokte och
stekte. Björnen brummade. Ett troll
slog honom ined sin näsduk. Då
anföll han trollen så, att de måste fly.
Sedan mötte ett troll bonden vid
berget och frågade, oin han ännu hade sin
»kissa» (katt) qvar. »Sju sådana ligga
på ugnen», svarade bonden. »Då
komma vi aldrig igen», genmälte trollet.
Sedan har man ej heller sett dessa
fisk-stekare. Detta Ȋr sagan om
Baggans-ås Kissa». — Hjortåsen är största
höjden i socknen. I Bjurberget säges
fordom varit malmbrott. Vid Hjerpebroar
på Hisshults egor är ett berg, med
inhuggna figurer och bokstäfver, sora,
mossbelupna och mest utplånade, ej
kunna dechiffreras. Traditionen är, att
ett slag stått der mellan konung Odin
och konung Iljerpe. Den sednare flydde
och gömde sig i ett träd på detta berg;
men Odins korpar visade Odin dit, och
han sköt Hjerpen. Vi önska, att Finn
Magnusen, C. Molbech och
Forchham-mer ville besöka detta ställe, mötte af
3 ledamöter ur vår Kgl. Witterh.-
Hist.-och Antiqv.-Akaderai, sora ej kan
underlåta att egna uppmärksamhet åt
dylika föremål. Ynglinga-sagan svnes hafva
förvarat ett minne, som torde ega
sammanhang med sägnen om Hjerpeberget.
Kouung Dag hade sitt möderne från
ett konungarike söder om Svea land.
Han var så vis, att han sjelf förstod
sina offerpresters augurier (»förstod
fogelskri»). Han egde en fogel — Sparf
heter han här — sora flög till
åtskilliga orter och berättade kungen
tidningar. Han flög en gång till
ßeidgöta-land till en gård, som hette Wörva,
der han flög på bondens åker och
hemtade sig der mat. Bonden kom och
slog sparfven ihjäl. Konung Dag blef
illa vid och offrade sin egen son, för
att få veta, hvad som tagit vid
sparfven. Då inhemtades, att han var
dräpen på Wörva. Sedan utrustade han
en stor krigshär och drog till Götland.
Och när han kom till Wörva, gick han
upp på landet med sin här och
härjade; folket flydde; men när de redo öfver
Skiotans vad eller Wapnevad, kotn en
träl ur skogen på åbacken och med en
hötjufva dräpte konungen. Folket vände
nu hem till Sverige från sin »Osterväg»;
men kungens son Agne inföll i Finland,
der nu en Froste regerade, klarligen
det Finland, der en offerprestinna hette
Hulda, då en Snö med dotter Drifva i
Wisburs tid regerade i detta land.
Med hänvisning till hvad förut är sagdt,
drista vi förklara sannolikare, att
strider mellan Uppsala-kungen och
Finveds- och Wärends-kungar af lika språk här
äro vidrörda, än strider mellan den
förre och Slaver-Finnar i nuvarande
Finnland. Uppsala-kungen seglar till
det land, Isländarne alltid ansett ligga
austr, men uppträder i ett land med
namn af svensk rot. Odén —
Odens-presten i Asa? — har skjutit
Uppsalakungens spejare, som i sagan blef en
sparf, men i Asa-sägnen en hjerpe.
Hvar häradekriget stått, är svårt att af
Ynglinga- sagans benämningar utleta.
Dock synes fråga vara om så långt
afstånd från Uppsala, att man seglade
dit hellre än gick till fots. Wörva kan
nog hafva tillbråkats eller vid
afskrif-ningar uppkommit af Ver-land eller
Ver-ved.»
Ofvanstående yttrande af en man,
som ofta med klar och säker blick
intränger i forskningens labyrint, är så
eftertänkligt, att det icke bör förgätas
af kommande tecknare af Sveriges äldsta
öden, utan att dessa böra fast mer egua
en särdeles uppmärksamhet åt det ur
glömskaus mörker framskymtande ljus,
som författaren af Smålands Beskrifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
