Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aspenäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wadstena och ett i Nådendal uti
Finnland. Upplands-lagmannen Birger
Pedersson (Brahe) var Bengt Magnusson
Minneskölds måg och fader till den
Heliga Birgitta, som, efter sin moders
tidiga död, blef uppfostrad på Aspenäs
hos sin moster, Katarina, gift med
riksdrotset Knut Jonsson Blå. Denna
moster, som skall blifvit hänförd af sin
systerdotters uppenbarelser och syner,
torde först låtit uppbygga ett särskildt
hus, der Birgitta och hennes leksystrar
fingo öfva sin andakt. Med tiden, då
Birgitta kommit till mer stadgad
eftertänka om klosterväsendets helighet,
beslöt hon att här, hvarest hon tillbragt
sin ungdomstid med böner och
uppenbarelser, anlägga ett kloster för den
orden, som hon sjelf stiftat; och detta
verkställdes. Genom de (år 1800) ännu
befintliga lemningarna från klostertiden
sökte Schönberg bevisa, att ett
Birgit-tiner-kloster verkligen funnits här på
Aspenäs; och ban tyckes hafva lyckats deri.
Han berättar, att i nedra våningen af
den då till en del qvarstående
klosterbyggnaden var ett trångt rum, som haft
namn af Sanct Britas kammare, likt ett
fängelserum, med ett ganska lågt hvalf,
utan eldstad, och ett sängställe, af
tegel uppfördt mot väggen, der hon, utau
eldning om vintern, skall haft både sin
sofkammare och sitt bönhus, der hon
hvilat på sin tagelbädd. Att hon
ansetts som en helig person och hållits i
stor vördnad inom klostret, visar sig
ock af ett litet silfversmycke, starkt
förgyldt, bestående af bokstäfverna S. B.
sammanfogade, hvilket då kort förut
blifvit funnet i trädgården. En ögla
ofvantill visade, att det var ämnadt att
bäras om halsen. Vidare styrkes af
andra omständigheter, att Aspenäs varit
ett nunnekloster. I den gamla
klosterkyrkan funuos några altarkläden, dels
af sidentyg med väl virkade blommor
af guld- och silfvertråd, dels af fint
linne med bilder af djur och åtskilligt
krams. På en af dessa altardukar voro
tre adliga vapen stickade i hjertformiga
sköldar; det ena var slägten Natt och
Dags eller yngre Sture-ättens
sköldemärke, det andra Gyllenstjerna-släglens, och
det tredje tillhörde den gamla adliga
slägt, som blef introducerad med
namnet Plåt. Allt detta vittnar om
gammalt kloster-arbete af qvinnohand. —
Utan tvifvel blef detta kloster, likasom
alla andra, indraget till kronan genom
Westerås recess 1527. Sjelfva
klosterbyggnaden nyttjades sedan af godsets
egare till boningshus, dertill förändradt
och inredt; men slutligen blef den sä
bristfällig, att den måste nedrifvas år
1728 eller, efter annan berättelse, redan
1718. Med tillhjelp af Dalbergs
teckningar, hvilka dock tillkommit sedan
klostret blifvit förvandladt till
boningshus, ehuru detta icke förändrat sjelfva
stommen, torde man kunna göra en
ritning på dess byggnadssätt.
Klosterbyggnaden var smal och tre våningar
hög. Den nedersta våningen har
bestått af kök och visthus jemte den förut
omnämnda S. Britas kammare, den
andra har innehållit 3 något större rum
och den öfversta 4 små kamrar. Det
yttre utseendet var detsamma som
andra gamla klosterbyggnaders, med små
fönster, utantill med mörkt murbruk
rappade väggar och högt tak. I
rummen skola åtskilliga helgonbeläten m. m.
varit uppställda.
Klostret hade egen kyrka, uppbyggd
med tjocka tegelmurar och försedd med
torn, vapenhus och sakristia, dessa tre
sistnämnda troligen tillbyggnader i
sednare tider. Hon hade 23 alnars längd
och litet öfver 16 alnars bredd inom
murarna. Mellan klostret och kyrkan,
som lågo blott några steg från
hvarandra, skall hafva varit en öfverbyggd
gång. Kyrkan var invigd till helgonet
och riddaren St. Jöraus minne och
förvarade hans bild, sedan den med
tiden förlorat sin förgyllning och
dyrkan; äfven fanns derstädes en antik
kalk, på hvars fot var en inskrift med
munkstil. Kyrkans och klostrets
silfver har, enligt berättelse, blifvit
nedgräfdt i en skogsbacke vid gården,
troligtvis vid något krigstillfälle, eller
kanske då kloster-silfret efter
reformationen skulle indragas till kronan;
men det berättas, att det blifvit
återfunnet på 1600-talet af några gårdens
drängar, som vid ett tillfälle
varseblifva uppe i dagen hörnet af en stor
kista, hvilken de om nattetid upptogo,
plundrade och rymde bort med sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
