Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergunda - Bergviken - Bergviken - Bernshammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bergunda, en socken i Kinnevalds
härad af Wexiö län, utgör i areal 1 4,090
tunnland, hvaraf 1,360 äro sjöar och
kärr. De större sjöarne äro Bergqvara
sjö och Bergunda 2:ne sjöar. Marken
är ojemn och backig. Jordmånen är i
allmänhet mylla, hvars botten består af
sand, här och der blandad med sand.
Inom socknen förekomma åtskilliga stora
mossar af 7 till 10 alnars djup. Skog
finnes till bränsle. Hufvudnäringar äro
åkerbruk och boskapsskötsel. Socknen
innehåller 29 3/4 mantal, hvaraf 3 1/4
skatte, 1 1/4 krono och 25 ’/4 frälse, samt
tillsammans ined annexet 58 1/2
förmedlade mantal. Folkmängden var 1810
837, 1840 960 och 1 856 1,068
invånare. Bergunda socken har både fäst
och ambulatorisk folkskola, med 1
examinerad och 1 oexaminerad lärare. Ar
1856 besökte 35 gossar och 28
flickor den förra, 9 gossar och 5 flickor
den sednare skolan; dessutom
undervisades 1 gosse i allmänt läroverk och 3
flickor hemma; tillsammans 4 5 gossar
och 36 flickor. Således inalles 81
skolbarn. — Bergunda, nu moderkyrka, var
redan 1440, som det synes, prebende
till arkidiakonatet i stiftet och blef
sedan, jemte Öja annex, patronelt till år
1693, då det förklarades regalt, men
åter patronelt 1750 af 3:dje klassen,
som det sedan förblifvit. Egaren af
Bergqvara säteri har patronrätt.
Pastoratet tillhör Kinnevalds kontrakt af
Wexiö stift. Kyrkan, belägen 5/8 mil
från Wexiö, är gammal, likväl af sten,
har 41 alnar i längd, 12 i bredd och
10 i höjd samt är försedd med tom.
Ar 1611 blef kyrkan plundrad af
Danska trupper, som borttogo bly- och
jerntaket samt alla gamla handlingar
och prydnader. Åren 1823 —1826
undergick hon betydliga förbättringar.
Den gamla sakristian är inredd till
ättegraf för grefliga slägten Posse till
Bergqvara, och en ny sakristia har
blifvit tillbyggd, hvilket utvändigt gifvit
kyrkan utseende af korskyrka. Säteriet
Bergqvara är det betydligaste godset i
socknen.
Bergviken. Sjö i Södra Helsingland,
egentligen eu utvidgning af
Ljusue-elfven, belägen mellan Segerstads socken
i norr, Söderala i öster, Skog i s. o.
samt Hanebo i s. v. och vester.
Ljusrte-elfven går in i sjön vid dennas
nordvestra hörn, i närheten af Segerstads
kyrka, och lemnar sjön vid nordöstra
hörnet, vid Bergviks sågverk, hvarefter
den bildar en ny utvidgning, Marinan.
Bergvikens största sträckning från
vester till öster är en dryg mil, största
bredden omkring 3/8 mil; åt s. s. o.
utgår en vik af 5/8 mils längd, vid
hvars ändpunkt Skogs kyrka är belägen.
Största ön heter Stor-ön. Sjöns höjd
öfver hafvet uppgifves till 149 fot; på
östra sidan reser sig Gullberget 671,
på den sydvestra Hamnäs berg 950 fot
öfver sjöns yta.
Bergviken. Sågverk i Helsingland,
invid Ljusne-elfven och landsvägen åt
Norrland. Verket, som tillhör ett bolag,
består af 2 vattensågar om 8 ramar vid
Bergviken samt 1 ångsåg oin 4 ramar
vid Ahla, som ligger vid hafvet. Verket
hemtar sitt timmer från vidsträckta
skogar i Gestrikland, Helsingland och
Herjeådalen, ända upp till Norska gränsen,
utefter Ljusne- och Woxna elfvar samt
deri nedrinnande åars flod-dalar. Ärliga
tillverkningen utgör omkring 25,000
tolfter plankor och minst lika mycket
tunn-bräder samt vid pass 10,000 stycken
bjelkar årligen. Mellan sjön Bergviken
och Söderhamn är för närvarande under
anläggning en jernväg, som komimer att
med hästbana fortsättas till Bollnäs och
bör bli af stor fördel för
varutransporterna till och från det inre af landet.
Bernshammar, ett jernbruk i Heds
socken och Skinnskattebergs bergslag af
Westerås län, är väl beläget vid
Hedströmmen. Det afbrann 1667 , men
uppbyggdes åter af bergmästaren Olof
Hisings enka, som då egde det. Sedan
kom det till öfverstelöjtnanten
Schöu-ström, hvars arfvingar egde det på
1750-talet. Derefter egdes bruket af
brukspatronen F. O. Lorichs, död
redan 1828, hvilken mycket förskönade
det, och efter honom af sonen,
brukspatronen Lorentz Ludvig Lorichs, gift
ined Charl. Henrika Linman, hvilken
innehar det ännu. — Bruket hade för
ett århuudrade sedan 2 stångjernsham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
