Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Billingen, eller Billingsbergen - Billingsberg - Billingsborg - Billingsfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till ett öppet slättland, den så kallade
Fahlbygden, i hvars medelpunkt staden
Fahlköping är belägen, omgifven i
nordvest af Mösseberg, i sydost af Ålleberg,
hvilka också tillhöra Billingens spridda
bergmassor. Nära 1 mil i nordvest
från Billingens norra sluttning, eller
den s. k. Billingsfoten, ligger det
jemförelsevis obetydliga Lugnås, hvilket
höjer sig 160 fot öfver det omgifvande
slättlandet och sannolikt sammanhänger
med Billingen. Billingsbergen bestå,
likasom de öfriga Westgötabergcn, af
öfvergångs (primära, paläozoiska)
bergarter, tillhörande Siluriska formationen,
hvilka gemensamt hvila på ett
underlag af röd gneiss. Underst ligger
sandsten och derefter alunskiffer, bägge af
omkring 80 fots mägtighet. Det
alunskiffern betäckande kalklagret håller
deremot 207 fot i tjocklek. De på
sandstenen liggande alunskiffer- och
kalklagren äro fördelade i 3 särskilda
berggrupper, på hvilka de öfversta lagren
af lerskiffer och trapp (diabas) äro
utbildade i flera spridda bergplatåer och
kullar. Nordligaste kalkstens - flötsen
utgöres af den egentliga Biliingen, som
öfverst uppbär en trappmassa, hvilken
höjer sig omkring 240 fot öfver
kalkstenslagret. Till denna flöts höra
äfven de bägge mindre trappkuliarne,
Brunhemsberget och Bornaberget. På
den nedersta eller östligaste
kalkstens-flötsen ligga 3 särskilda trappkullar:
Hogstenaberget, Fårdalsberget och
Gerumsberget, hvartill ytterligare kommer
Gisseberget. Den vestligaste, eller
Fahlbygds-flötsen, uppbär Ålleberg och
Mösseberg, af hvilket sistnämda öfversta
planen är vid pass 924 (844 His.) fot
öfver hafsytan. Lugnåsberget har
endast sandstens- och alunskiffer-lagren,
bägge tillhopa af lika mägtighet som
de motsvarande lagren i Billingen, eller
vid pass 160 fot.
Uti en stor remna i berget, kallad
Jättestigen, skall, — berättar
folksagan, — fordom hafva varit en ingång,
som ledt djupt in i berget. En bonde
skall en gång hafva vågat sig ditin
och fann, längst inne pä en häll, en
sofvande man ligga. Huru ban blifvit
bergtagen, vet ingen; men hvar gång
bönklockan röres i Yglunda kyrka,
vänder han sig och suckar. Så skall han
ligga till domedag. — På Billingen
ligga "Warnhems, Eggeby, Lerdala m. fl.
kyrkor och socknar.
Billingsberg. Ett och ett tolftedels
mantal kronoskatte i Wärmlands län,
med underlydande mantal
Törnebohm 1/12 dito Korsbohl samt S:ra
Kläsbohls skattlagda qvarn och såg,
som drifves med vatten, tillhör kapten
A. Afzelius.
Billingsborg. Fordom ett fäste,
anlagdt af Carl VIII Knutssons marsk,
Thord Bonde, till värn mot Danskarne.
Fästet anses hafva varit beläget på
samma ställe som det nuvarande
Billingen, en af de skansar, som försvara
inloppet till Göteborg, och som anlades
år 1700 tillika med Nya Varfvet
derstädes. Detta fäste besköts år 1719
af Tordenskiold.
Billingsfors. Jernbruk i Steneby
socken och Wedbo härad på Dal,
anlades 1738 af ett bolag, bestående af
öfversten friherre C. Ollonberg,
majoren i Sachsisk tjenst Fromhold
Svin-hufvud, prosten Joh. Hesselgren,
enkefru A. M. Svinhufvud, född
Ehrencrona, samt bruksförvaltaren Nils Kock,
hvilka den 18 Maj d. å. fingo
privilegium att i Billings-strömmen, mellan
Lelången och Laxsjön, på Högens egor
anlägga en hammare för 200 sk® smide.
Denna sm idesrätt utvidgades sedan till
1,000 sk® 1752, och redan 1744 hade
interessenterna fått tillstånd att
anlägga en kopparhammare, under hvilken
man, i brist af koppar, skulle få smida
jernplåtar, dock utan att dertill köpa
tackjern. År 1806 erhölls rättighet att
förvandla plåtsmidet till 300 sk®
ämnesmide mot dubbel hammarskatt. År
1839 privilegierades ytterligare 2
stång-jernsbamrar; men 1841 flyttades en
härd och en hammare till Katrineholm.
För 1855 upptages bruket till 3
stång-jerns- och ämneshärdar med 3 hamrar,
1,600 sk® smide och 16 sk®
hammarskatt, tillika med 1 stålugn, 1
kniphammare och 1 masugn.
Nils Kock anlade 1739 på Storön
på sin enskilda bekostnad en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
