Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjurum, Stora - Bjurum, Lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståthållaren på Leckö, Olof Pedersson (Örnefot),
fick gården 1529 genom gifte med
Catharina Tott, enka efter Harald Soop;
ståthållaren Åke Haraldsson Soop var
egare 1558; riksrådet Hans Åkesson
Soop 1593; öfversten vid Westgöta
kavalleri Erik Hansson Soop, till sin död
1632 (det var han, som räddade kon.
Gustaf II Adolf ur fångenskapen 1629)
och riksrådet friherre Gustaf Mattsson
Soop till sin död 1679. Derefter kom
Bjurum till slägten Stenbock genom
nyssnämde G. Soops dotter,
Margaretas, gifte med öfverstelöjtnanten grefve
Carl O. Stenbock; då han afled 1697,
tillföll godset majoren grefve Erik
Stenbock; efter hans död 1739 gick det
1743 till majoren Carl Georg Lillje,
som var gift med Margareta
Carlsdot-ter Stenbock. Han uppbyggde
stenhuset samt förbättrade och förskönade
egendomen och afled 1782. Brynte
Lillje sålde sedan Bjurum på
1820-talet till majoren Gust. Carlsson Soop,
gift med B. S. Lagerfelt, som innehade
gården 1830. Som egare 1857
uppgifves hofkamrer P. J. Torselius.
Stora Bjurum, som år 1828
uppgafs bestå af 1 mantal frälse-säteri,
med underlydande hemman 133/16
mantal, är bebygdt med ett ansenligt två
våningar högt stenhus, uppfördt, som
förut är nämdt, af majoren C. G. Lillje,
och har dessutom flera andra
byggnader af sten. Vid gården finnas en god
och prydlig trädgård med orangeri, en
vacker park, utom andra planteringar
i omgifningen, samt en ståtlig allé,
1,200 alnar lång, som leder ned till
landsvägen. Gården har äfven
vacker belägenhet på en holme, nu
omgifven af en å, som ej långt härifrån
har sitt inlopp i Hornborga-sjön; men
troligen var här fordom sjö. Allt
synes tillkännagifva, att de sidländta
ängar, som omgifva egendomen, fordom
stått under vatten. En kulle, ej långt
från gården, kallad Svanholmen, nu
beväxt med ek-, björk- och hasselskog,
har kanske fordom äfven varit
kringfluten af vatteu och fått namn efter
svanor, som man der haft instängda,
ty vilda af detta fogelslägte finnas på
orten. En större holme, kallad Almö,
vacker och beväxt med mångfaldiga
löfträd och bärbuskar, belägen i
Hornborga-sjön, och hvilken man mycket
besöker midsommarstideu, tillhör
egendomen. — Såsom ett dyrbart fynd kan
nämnas, att man på Stora Bjurums
egor år 1798 i en åker hittat en
guldring om 9 1/2 dukaters vigt.
Stora Bjurum består för närvarande
af Stora Bjurums säteri 1 mant.,
Ljustorps säteri 1 mantal, samt
Bryngelstorp 1/2, Justatorpet 1/4, Såunabo 1/4
och Rikssätter 1/4, allt rå och rör.
Bjurum, Lilla, ett säteri om 2
mantal i Wättlösa socken och Kinne härad
af Mariestads län, har i medlet af
1500-talet tillhört slägten Ekeblad, och år
1579 nämnes såsom egare af Lilla
Bjurum Erik Andersson Ekeblad, hvilken
lärer varit en af dem, som bevakade
konuug Erik XIV i hans fängelse. Ar
1604 var slottslofven på Elfsborg,
Thorsten Christoffersson (af
Forstena-slägten), egare af gården, hvilken han
troligen erhållit genom gifte med sin
andra fru, Ebba Ekeblad. Derefter egdes
säteriet af Nils Claësson Ekeblad, död
1609, sedan af öfverstelöjtnanten Johan
Nilsson Ekeblad, stupad vid Wittstock
1 636, hvarefter hans enkefru,
Magdalena Sparre, egde gården och medförde
den i sitt andra gifte till riksrådet frih.
Harald Stake, som afled 1677; men
inan dess lärer gården öfvergått till
sonen, frih. Erik Stake, kanhända som
mödernearf, ty han innehade
densamma vid sin död 1672 före faderns
frånfälle. Lilla Bjurum kom sedan till
kronan, troligtvis genom reduktionen,
och anslogs derefter till boställe för
öfversten vid Westgöta regimente,
hvilket ännu fortfar. — Af härvarande
minnesmärken kunna nämnas: St.
Thor-stens offerkälla, 1 1/2 aln i fyrkant,
stensatt i botten och rundtomkring och
fordom omgifven af en mur. Ett stenkast
derifrån finner man lemningar efter St.
Thorstens kyrka eller kapell, som äfven
kallades Birura eller Bjurum. Denne
Thorsten skall hafva varit en herde,
som, för försummelse i sin tjenst, blef
af sin hedniska husbonde mördad vid
en sten, vid hvilken Thorsten som
Christen plägade göra sin bön. Underverk
skola skett då husbonden smädade hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
