Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blekinge län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildar sålunda Småländska berglandets
sista sydliga afsluttning mot hafvet och
företer, likasom detta, en ständig
omvexling af berg, höjder och dalar, de
sednare uppfyllda med en myckenhet
små sjöar och kärr eller genomskurna
af vattendrag, som hafva sina källor i
det Småländska berglandet. Den del
af provinsen, gom ligger närmast till
detta och bildar länets högsta del, —
500 till 550 fot öfver hafvet, —
liknar också Småland mest och eger
dettas vilda, bergiga natur, dess öfver allt
brutna, stenbundna yta. Denna bygd
kallas Skogsbygden, och sänkningen
derifrån nedåt hafvet har från urminnes
tid varit indelad i tvänne afdelningar,
Mellanbygden och Strandbygden, eller
Waran, hvilkas gränser imellertid äro
obestämda. Genom dessa afsättningar
sänker sig landet terrassformigt ned
emot hafvet, — sänkningen uppgifves
utgöra l/2 fot på 100, — och
härigenom händer, att vattendragen stundom
sakna behöfligt affall och bilda
vidsträckta kärr och vattensjuka s. k.
ängs-mader. Sådana vatteusjuka trakter
finnas kring de flesta vattendrag i länets
öfra och mellersta delar, tillika med
talrika mossar och kärr i de trånga
dalarna och fördjupningarna mellan
bergen. Man beräknar sammanräknade
vidden af dessa till minst 1 l/2
qvadratmil eller 35,000 tunnland. — Hela
trakten mellan östra kusten och
Jem-sjö-ån, från Kalmar läns gräns ner till
Thorhamns udde, är lågt slättland: men
vester oin det nämda vattendraget blir
landet ojemnt och småkulligt, och
derefter förete Strandbygden och
Mellanbygden med få afbrott en ständig
vexling af höjder och dalar, uddar och
hafsvikar, bördiga ängar och åkerfält,
genomskurna af sjöar och slingrande
vattendrag, med ett ord dc täcka,
leende utsigter, som förskaffat Blekinge
namnet Sveriges trädgård. Visserligen
hafva många bland landets skönheter
nu mer försvunnit, sedan de rika
ek-och bokskogarne blifvit nedhuggna och
blott nakna berg, grusåsar eller
stenrösen ännu stå qvar; men ännu finnas
talrika sköna trakter, t. ex. Lyckeby,
den löfrika skärgården kring Tromtö,
trakterna kring Ronneby, Carlshamn,
Asarum, Mörrum, Elleholm och det
bördiga, folkrika Listerlandet eller Mjellby
socken.
I geognostiskt hänseende företer
länet föga omvexling; granit och gneiss
äro här, likasom öfver allt i Sverige,
de rådande bergarterna, den förra i
större utsträckning än den sednare.
Öfver landets östra del utbreder sig en
större granitbildning; en mindre sådan
börjar i Ryssberget (egentligen
Ries-eller Jätteberget), som betecknar
gränsen mot Skåne, och fortsättes mot norr
samt förenar sig med den på gränsen
af Småland rådande graniten. På flera
ställen äro granitbergen förklyftade och
sönderremnade, t. ex. vid Djupadal, der
Ronneby-ån brutit sig väg genom en
sådan remna. Mellan de bägge
granitbildningarna ligger röd gneis, på
hvilken bergart äfven skärgården och en
del af kuststräckan hvilar. De små
oktaedriska kristaller af magnetisk
jern-malm, som förekomma i både gneissen
och graniten, kunna i technisk väg icke
tillgodogöras. Diorit uppgifves
förekomma s. v. om Bödeby kyrka och
ofvanför Sillhöfda kapell. Derjemte träffas
af yngre bildningar gruskalk och krita
på östra sidan af Carlshamn, vid södra
ändan af det s, k. Penningberget, vid
foten af Listershnfvud samt af
bergkullen Högarör i Mjellby socken. Vid
Penningberget är kritlagrets mägtighet
blott ungefär 8 fot; men vid
Listers-hufvud bar man genomgräft det till
200 fots djup, utan att kunna påträffa
någon annan bergart.
Af länets många insjöar äro Halen
och Raslången, på gränsen mot Skåne,
de betydligaste, den förra vid pass 780,
den sednare 520 tunnland. I östra
delen af länet ligger den långa, men
smala sjön Alljungen, af icke fullt 500
tunnlands areal. Det största bland
provinsens vattendrag är Mörrums-ån, som
bar sina källor i Jönköpings län, går
genom sjöarna Helgasjön, Salen och
Åsnen i Kronobergs län, kommer in i
Blekinge uti provinsens nordvestra del,
bildar flera forssar, deribland närmare
utloppet det för sitt laxfiske bekanta
Mörrumsfallet vid Mörrums kyrka, och
faller ut i Listerviken. Öfriga
vattendrag äro: Ronneby-ån, som delar länet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
