Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige / Första Bandet. Inledning samt Text A och B / 266 (1859-1870) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolum - Bona

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Flata	2 1/2 mil
Gökhem	2 »
Hedene	2% »
Klostret	’ % »
Kyrketorp	• • 1% »
Ranstad	. 1 «/3 »
Skara stad	. . . • • 1% »
Skärf	»
Sköfde	o »
Thorbjörnstorp	1 1/4 »

Bona. Frälse-säteri på Munsö i
Mälaren, Färentuna härad och Stockholms
län. Gården har fordom hetat Munsö
eller Munzö och enligt sägnen varit
boställe för den öfverprest, som förestått
afguda-offren i Birka. Sedermera
tillföll gården ärkebiskoparne i Uppsala
från 1200-talet och blef då kallad
Bona, som många egendomar heta i
Uppland, hvilka varit uuder
biskopsbordet. Ett stenhus, eller rättare slott,
uppfördes, och ärkebiskoparne hafva
vistats der mycket, hvilket synes af alla
de bref, som der blifvit utfärdade,
ße-dan år 1183 nämnes påfvens
skydds-bref för ärkebiskops-stolens gods på
Munsö, utan tvifvel Bona; år 1 350
utfärdades ett bref om tionden, dateradt
Munzö; år 1359 utfärdade ärkebiskop
Lars ett aflatsbref på Munsö; år 1287
var ärkebiskop Magnus närvarande, då
Sven Svensson gjorde sitt testamente;
år 1313 uppgjordes ett salubref mellan
ärkebiskop Nils och Simund
Keldors-son; år 1317 upprättades ett jordabyte
mellan konung Birger och ärkebiskop
Nils Nilsson, att hans fogdar på Munsö
skulle hafva rättighet att hugga
vedbrand på ön Malmö; år 1318 är ett
bref utfärdadt på Munsö mellan
ofvannämnde ärkebiskop och biskopen i
Westerås o. s. v.

Sedan Bona vid reformationen
blifvit förvandladt till kronogods. känner
man föga af dess öden. Troligt är
dock, att detta gods, liksom så många
andra fordna kyrkogods, varit
bortgif-vet som förläning åt några af rikets
högre embetsmän. Hvad man vet om
de sednare egarne dertill är följande:
Kongl, räntmästaren Peder Bergenfeldt
innehade i första hälften af 1600-talet
gården, der han ock dog 1650 och
ligger begrafven i Munsö kyrka.
Sedermera, från 1661, har grefve Dohna varit
innehafvare af denna egendom.
Derefter egde landshöfdingen öfver
Stockholms län, sedermera Kgl. rådet grefve
Jakob Gyllenborg gården och skref sig
till densamma. Han dog 1701. Att
egendomen då tillföll hans arfvingar är
troligt; men kort derefter kom Bona
till friherrliga slägten Giertta, hvars
afkomlingar ännu innehafva den som
fideikommiss. Detta stiftades af en af
Carl XILs hjeltar, gen.-major. frih.
Giertta, som vid Pultava frälste konungens lif
genom att han lemnade honom sin häst.
Giertta blef krigsfånge och var länge i
Ryssland, men återkom och blef president
i Krigs-kollegium. Han dog 17 40, utan
söner, då friherrliga ätten utgick,
hvarföre Bona tillföll brodern,
generalmajoren Christian Giertta, som var gift med
Catharina Cedermark och dog 1 7 46.
Nuvarande egaren är possessionaten
Johan Adam Giertta, gift med Gustava
Wilhelmina Groll.

Egendomen består af Bona och
underlydande inom socknen 7 ’/2 mantal.
Mangården är i förfall. ELer gamla
borgen finnas lemningar ett stycke från
gården; dessa äro väl bevarade, emedan
man byggt ladugårdshusen öfver dem.
De skola vara betydliga; men som de
nu fått tak öfver sig, kan ingen få
kännedom om deras storlek. På det
under Bona lydande säteriet Skälby
finnas lemningar efter grundvalen till
en större byggnad, sannolikt från
sednare tid.

Det finnes inga fornlemningar vid
gården utom ofvannämda ruin; men en
familjhändelse, hvaraf en akt tilldragit
sig på Bona, är märklig. T slutet af
1600-talet bodde på Häckeberga i Skåne
fru Metta Sofia Krabbe, gift med
Dansken Joh. Monrad. Hennes son, Finsk
kapten, var gift med en fröken Giertta
(ätten skref sig då Hjerta i Finnland),
med hvilken han hade 2 söner och 2
döttrar, en af dem känd för häftigt
sinne och ostyrda begärelser. Slutligen
fattade hon en olofiig kärlek för sin
moders betjent, hvilken hennes
anhöriga, till förekommande af det mellan
de älskande uppgjorda äktenskapet,
för-hjelpte till en god klockarsyssla. Detta
oaktadt fortsattes dock den gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>