Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borås - Boråserödsberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betesmark, 4 tullmjölqvarnar om 10
par stenar, 3 garfverifabriker, 1
tegelbruk, 135 lägenheter, 10 krogar och
minuterings-ställen, uppskattades till
826,525 rdr 32 sk. och erlade 26,194
rdr bko i statsbidrag. Kostnaden för
stadens styrelse uppgick till 3,193 rdr
1 2 sk., kleresistatens underhåll till 1,536
rdr, och fattigförsörjningen till 2,130
rdr, allt banko. Sjukvården bestrides
af stadsläkare, hvarjemte provincial- och
lasaretts-läkare äro stationerade i
staden, som har lasarett och
veterinärinrättning. Stadens handlande utgjorde
1856 ett antal af 64 män och 2
qvinnor med en betjening af 150 personer
och erlade i bevillning 1,070 rdr 24
sk. bko. Till handtverksklassen hörde
5 4 män och 10 qvinnor, med 41
gesäller och 9 lärlingar. Stadens
sparbank hade 18 56 ett rörelsekapital af
80,241 rdr bko. Stadens marknader
för 185 9 äro utsatta till den 18 Jan.,
den 19 April, den 5 Juli och den 27
September. Staden har apothek,
postkontor och boktryckeri. — I
ekklesi-astikt hänseende utgör Borås stad med
Torpa, Brämhult, Fristad, Borgstena
och Gingrid socknar ett regalt pastorat
af l:sta klassen i Åhs kontrakt af Skara
stift. Hela pastoratet beboddes 1856
af 7,282 personer.
Ett stycke utanför staden, på vägen
till Brämhult, ligger Åsbro källa med
ypperligt vatten, hvilken anses hafva
varit offerkälla.
Omkring år 1730 fanns en
helsobrunn 1/l6 mil från staden och
godkändes 1746. Genom Torpa socken, i
hvilken staden är belägen, stryka
tvänne åsar, af hvilka den ena kallas
Boeråsen, efter hvilken staden fått sitt namn.
Boråserödsberget. Berg i Bohuslän,
Tunge härad och Svarteborgs socken,
frejdadt genom några i orten derom
gående vidunderliga sägner. Namnet
(Borgås-röd) antyder, att berget fordom
haft någon befästning, som dock
numera är försvunnen. En af dess
otillgängligaste klyftor kallas Riddarhagen,
efter en riddare, som eu gång i full
rustning skall hafva ridit deruppföre.
Men här skall ock en »Bergajätte» hafva
bott med sitt hushåll, ända tilldess den
stigande upplysningen tvingade honom
att flytta till Norska fjellen,[1] och en
fördjupning i berget, som liknar ett
porthvalf och kallas Jättedörren, tros
föra till de skimraude salar, i hvilka
jättens skatter ännu ligga orörda; men
dä han reste, var han nog småaktig
att taga nyckeln med sig, och sedan
har man icke engång kunnat få rätt
på nyckelhålet. Denna jätte hade
imellertid eu ganska vacker dotter, som
hvarje dag satt utanför berget och slog
sin harpa i solskenet; men huru hon
solade sig, råkade en bondeson ifrån
den närbelägna gården Rom att
förälska sig i henne och gjorde flera
fåfänga försök att bemägtiga sig den
sköna, tilldess han slutligen lyckades kasta
stål mellan henne och berget, då hon,
med eller mot sin vilja, måste göra
honom sällskap till hans hem. Orolig
öfver sin dotters frånvaro, begaf sig
jätten följande natt ut på spejande och
kom i det ärendet också till Rom,
hvarest han aflyfte taket’ och fick se den
förlorade, sofvande i ynglingens armar.
»Jaså», röt då den uppbragte fadern,
»ligger du der, din hund unge; men»
tillade han i eu mildare ton, »har det
kommit derhän, så må J då behålla
hvarandra, och kunnen J nu på ert
bröllopp gifva mig så mycket mat och
dryck, som jag behöfver, så skola alla
edra efterkommande bli rika och
mägtiga». Nu reddes till gästabud.
Vigseln skulle försiggå i Tose kyrka ;
men emedan det var starkt flöde,
måste en bro läggas öfver den uppsvällda
bäcken mellan Bårby och Diugle, så
framt brudskaran skulle kunna komma
torrskodd öfver. Jätten och hans
hustru gingo derföre ut till Holma-åsar i
Berßendalen och hemtade der den stora
stenhäll, som nu ligger till spång öfver
nämda bäck. Jättesan bar hällen i sitt
förkläde; men jätten supportenia i
tummen på sin vante. Och då gumman
skulle knoga uppför den svåra backen
på socknegränsen mellan Svarteborg
och Berffendalen, hände henne en liten
olycka, hvarom backens namn ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
