Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bottna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till höger tvänne bågskyttar, sora sigta
på hvar sitt djur, och till venster ett
skepp, på hvilket två män hota med
i högsta hugg lyfta svärd eller åror
mot en otydlig figur, som står imellan
framgtamraarna på detta och ett annat
skepp. Af de andra fyra
menniskofigurer här stå, bär den ena ett långt
svärd vid sidan. Här stå ock två
cirkelfigurer med korsade diametrar,
otvifvelaktigt betecknande sköldar. En
dylik figur, stående öfver ett skepp,
finnes äfven på en klippa vid Bottna
kyrka, i hvars grannskap flera smärre
hällristningar förekomma. — På ett berg
å Wrångstad mark står ett s. k.
Dyrhus. Det ligger i norra ändan af en
aflång jordhög och omgifves på
hvardera sidan af 5 uppresta stenar. Sjelfva
dyrhuset är en s. k. »Bockedysse», den
enda af det slaget i Bohuslän. Den
ojemna takhällen hvilar med sin
medelpunkt på 5 emot hvarandra lutande
väggstenar, som bilda en rundaktig
grotta. Oppningarne mellan
väggstenarna äro omsorgsfullt tillkilade med
smärre stenar, hvilkas släta kanter vetta
inåt grottan och ådagalägga, att de
förras mot hvarandra lutande ställning
är ursprunglig och icke tillkommen af
den påliggande jordens tryckning.
Takhällen, sora stödjer sig på de längsfa
väggstenarna, kan med den minsta
tryckning sättas i en gungande rörelse,
som orsakar ett doft ljud i grottan.
Denna dess vägande ställning bar
ingalunda uppkommit genom
väggstenarnas sjunkning, utan är bestämdt
ursprunglig. Afsigten med denna
anordning skall säkert alltid förblifva
out-i^edd. Att detta monument är en graf,
bör icke betviflas. — Nednnför berget
träffar man, vid Wrångstad qvarnar,
en doraring af 12 stora stenar. Dess
norra sida tangeras af en mindre dylik
krets af 9 stenar, och deromkring
räknas 10 spridda bautastenar och 4
grafhögar, af hvilka en eger skeppsform.
— Några hundrade alnar härifrån, vid
qvarndammarna, träffas ett par rundade
stensättningar, 20 runda och 3 aflånga
grafhögar. I en af dem höjer sig en
nära 5 alnar hög sten, och på andra
sidan vägen en mindre dylik. Alla
dessa fornlemningar ega förbindelse
med de närbelägna på Tyfta mark i
Svenneby socken. — Mindre
märkvärdiga grafhögar och stensättningar dels
finnas och dels hafva, enligt sägnen,
funnits på Bräcke, Bottna och
Skärholmens egor samt på Bottna-åsen.
Allmogen har mycket att förtälja om
en jätte, som fordom bott i
Bottna-berget, tilldess klockljudet från den
nybyggda Bottna kyrka dref honom
derifrån. »Det vore så godt i
Bottna-berg bo, vore ej den leda bjelleko», var
hans ständiga klagan. Till yttermera
visso förtäljer sagan, att allmogen
förbarmat sig öfver honom och rott
honom till en annan jätte, som bodde i
Sotebufvud på Sotenäs; men denne,
som var liknöjd om eu dylik
inqvarte-ring, skrek när ban koin: »För honom
till Fykan!» hvilket sedan blifvit ett
ordspråk i orten. — Slutligen få icke
glömmas några ord om en man, som
i sista hälften af 1 500-talet var
kyrkoherde här i pastoratet och under sin
lefnad haft många egna öden; mannen
var den första religionsprosten i
Bohuslän, Gude Axelsson Gjedde, Luthers
lärjunge. Han härstammade från en Norsk
adlig slägt, utan att åtnjuta dess
privilegier, dem hans fader förlorat,
emedan han ingick äktenskap med en ofrälse
qvinna. Slägtens kända stamfader var
Gude Gjedde, som var höfvidsman på
Bohus omkring år 1490. Gude
Axelsson hade studerat i Wittenberg, men
afbröt sina studier, för att deltaga i
Schraalkaldiska kriget 1546 — 47, sora
hertig Johan Fredrik af Sachsen förde
mot kejsar Carl V nämda år.
Återkommen till Norden, blef han pastor i
Qville, der han visade sina åhörare, att
han varit i krig och ej varit rädd, då
det gällde. Han var en ifrig lutheran,
hvaremot hans sockneboer voro ifriga
papister. Då ban om söndagarna red
mellan kyrkorna, för att förrätta
Luthersk gudstjenst, medförde han
pistoler och ett stort slagsvärd, fästa vid
sadelknappen, för att dermed skydda
sig mot sina papistiskt sinnade
åhörare; detta svärd förvarades sedan inom
slägten, ända till medlet af förra
århundradet, då det förkorn vid en
eldsvåda. En sägen omtalar, att då
konung Jakob VI af Skottland, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
