Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brömsebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom Svenska gränslinien, hade
amiralen Erik Fleming låtit uppsätta en stor
sal, jemte flera byggnader af trä, alla
invändigt klädda med rödt Engelskt
taft och inredda på det mest praktfulla
sätt för konungen och de förnämsta af
hans svit; för de öfriga voro tält
uppslagna, och krigsfolket, som Gustaf
förde med sig, förlades på sidorna. De
bägge unga prinsarne, Erik och Johan,
hvilka äfven voro tillstädes vid detta
kungamöte, förblefvo om bord på en
större galèr under amiralen Jakob
Bagges och riksådet Per Brahes vård.
Följande dagen anlände konung Christian
fråu Malmö, beledsagad af sex de
förnämsta af sitt råd och äfven af en
mängd krigsfolk. Sedau ban låtit
uppslå ett läger på fasta landet och
Danska området, midt emot kon. Gustafs
på holmen, anhöll han genom ett
sändebud, att kon. Gustaf täcktes infinna
sig hos honom, emedan ban sjelf
saknade tjenliga båtar, att dermed
öfver-fara till Brömsholmen. Konung
Christian hade i Stockholm besökt Gustaf,
och denne biföll dertill. Sedan flera
Danska herrar ankommit till Svenska
lägret såsom gisslan i Svante Stures vård,
lät konungen, med sitt råd, sätta sig
i land, hvarvid må anmärkas, att då
marsken Lars Siggesson (Sparre) skulle
stiga på bryggan, vek den undan, och
marsken störtade i sjön, nära att
drunkna, hvarifrån ban dock lyckligtvis
räddades. På stranden var Christian kon.
Gustaf till mötes, der de omfamnades
och täflade att visa hvarandra
hedersbe-visniugar, likasom fiendskap svågrarne
imellan aldrig rarit. Konungarne
åtföljdes till Christians tält, der de sutto
tillsammans i en stor stol och började,
sedan de närvarande fått befallning att
aflägsna sig, ett samtal, som varade
omkring en timmas tid, hvarpå de
upp-stego och drucko hvarandra till. Det
berättas, att under samtalet mellan
konungarne hade, bland annat,
Christian äfven låtit förmärka, huru han
från säkert håll hade sig bekant, att
konung Gustaf inom sitt eget land
hyste flera förrädare, som eftertraktade
hans lif och välfärd, och yttrade han,
att konungen snart torde få se, hvilka
dessa voro. Detta yttrande besannades
genom Dackefejden, som utbröt inan
årets slut. Derpå följde
afskedstagande^ hvarefter konung Christian begaf
sig till Avaskär, men konung Gustaf
tillbaka till lägret, der ban lät anställa
ett gästabud samt afseglade morgonen
derpå till Kalmar.
Här vid Brömsebro afslöts freden
mellan Sverige och Danmark 1645.
Den 7 Februari nämda år afreste
Svenska regeringens fullmägtige,
rikskansleren Axel Oxenstjerna, riksråden Johan
Skytte och Thure Bjelke samt Matthias
Soop såsom biträde, från Kalmar till
mötesplatsen Bröms, dit Danska
fullmägtige, riksbofmästaren Corfitz Ulfeld
och rikskansleren Christian Sehested
samt legaterna C. Thomæ och Ume,
redan voro anlända. Der hade äfven
som medlare infunnit sig Holländska
sändebudet och Franska ministern La
Thuillerie. Dagen derpå öppnades
underhandlingarne, hvilka genast antogo
en stormaude natur. Bägge parterna
voro nämligen så hätska och
förbittrade, att man ansåg vådligt för sakens
framgång, om de hade sammanträffat
personligen, hvarföre
underhandlingarne bedrefvos skriftligen och, då äfven
detta hotade med en upplösning,
slutligen genom ombud. Hade icke La
Thuillerie genom sin klokhet,
verksamhet och måtta bedrifvit sakens gång,
så hade utan tvifvel sammanträdet
blifvit upplöst, och man har således houom
att tacka för den lyckliga utgången.
Slutligen böra vi omnämna några ord
om ceremonien vid sammanträdets
öppnande, om fredens villkor samt om
fornlemningar och tilldragelser i äldre tider.
Sedan alla voro samlade, framträdde
sändebuden, under trumpetskall, på
ßrömsebron, på hvars midt några
tiljor, efter gammal plägsed, voro
upptagna, och helsade hvarandra med
handslag, hvarefter Oxenstjerna höll ett tal,
som af Ulfeld besvarades; derpå
granskades fullmagtema, och man åtskildes,
efter att med förnyade handslag hafva
å ömse sidor önskat hvarandra lycka
till företagande af detta vigtiga värf.
Danska sändebuden bodde under
öfver-lägguingstiden 1645 i Christianopel;
de Svenska åter i Söderåkra prestgård.
Efter 6 månaders underhandlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
