Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Garpenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under bruket lyda 23/32 mantal frälse och
519/ß4 dito skatte. Det verk, som här
först börjat drifvas, är kopparverket,
hvilket är mycket gammalt och af okänd
ålder, lledan i hednatiden hafva
troligen grufvorna blifvit brutna, och synes
det som skulle de 2:ne grufvor, hvilka
ännu kallas Stora och Lilla
Hedning-grufvan, häraf förvara namnet. Den
första egare, hvars namn man med
visshet känner, är biskopen i Westerås
Israël Erlandsson Ängel, som genom
sina Garpar här började arbeta. Må
hända menas med någon af dessa
grufvor den, hvilken omtalas i förordningen
om Kopparberget år 1360 såsom
uppfunnen af Thomas Litla Garp och
Godsven Unge. Efter biskop Israëls död var
biskopen i Westerås Nicolaus Michaëlis
delegare i koppargrufvan. Sedan har
äfven ärkebiskop Trolle någon tid egt
den; men efter reformationen kom
verket under kronan och blef upplåtet åt
Gustaf I och hans efterkommande;
likväl fortforo äfven sedermera allt intill
1 638 bergsmän att der föra bruk. I
ett bref af år 1 540 förklarar konung
Gustaf, att mycket malm erhölls från
Garpenbergs koppargrufvor, då dagligeu
uppbragtes icke mindre än 60 bårar;
men konungen beklagar, att
smältningen gått illa, så att af samma 6 0
bårar ej kunnat fås mera än 2 skU
koppar; icke dess mindre hade konungen
gjort den uträkning, att verket
lemnade en årlig tillverkning; af 400 sk*®.
Ar 1 57 9 utfärdade konung Johan III
för sin kamrerare 01. Knutsson fullmagt
att hafva Garpenbergs bruk tillika med
de andra bergverken i befallning.
Genom någon vårdslöshet hos
befallningsmannen i orten ödelades 1597
bruksdriften, och låg verket sedan nere till
år 1601, då konung Carl åter lät börja
arbeta i Latvindsgrufvan och malmen
smältes i Kronohyttan. Ar 1613
utarrenderades Garpenbergs gård och
kro-nogrufvor till Hans Christopher Steger
från Falun; men någon tid derefter
öfvertog^ arrendet af en utländsk
adelsman, vid namn Otto Heinrich Schmidt
von Schuaben, på orten kallad »Junker
Otto Hinric», och Jonas Rollenhagen,
hvilka d. 31 Mars 16.20 derpå erhöllo
kon, Gustaf Adolfs konfirmation. »De
»skola», heter det i brefvet derom,
»er-»hålla Wår och Cronones gård och bruk
»Garpenberget samt med dess sochn och
»allt dess tillbehör tillika med Iglö i
»Folkärna, att sig till gagn, nytta och
»fördeel niutha, bruka och beholla,
al-»deles som de det nu på en tijdh
in-»nehaft hafva; deremot skola de vara
»förplichtade Oss åhrligen, Otta dagar
»efter Fastelagz Söndag, Tryhundrade
»Daler ovägerligen ehrläggia och betala
»— — — — hålla gårdens hus och
»byggningar vid macht, såsom ock åker
»och äng, såsom och jernbruket det
bä-»sta möjligt är förbättra,» och
alldenstund de på egen bekostnad upptagit
en koppargrufva, erhöllo de derföre 3
års frihet från alla afgifter till kronan.
För jernbruket deremot skulle samma
ordning följas som för den öfriga
jern-bergslagen. Dessutom uppläts dem d.
22 Aug. 1622 arrendet af tiondejernet
och kyrkotionden i socknen. För en
skuldfordran hos Junker Otto Hinric
öfvergick arrendet sednare på
handelsmannen i Stockholm Thomas Funck,
stamfader för adliga och friherrliga
ätten Funck, hvilken, efter kontraktets
exspirerande 1 637, derpå af
Bergskollegium erhöll 6 års förlängning.
Honom blef ock efterlåtet, »emedan vägen
»från Garpenberg till Säter att
gårgjö-»ras befants lång och besvärlig, vid
»Garpenberg till then kopparns
gårgjö-»rande, som ther falla kunde, en
gär-»ugn att inrätta; sammaledes, och till
»att nå så mycket större tillverkning
»af koppar», blef hela Garpenbergs
socken af Kongl. Maj:t privilegierad att i
Garpenbergs grufva antaga grufvedelar,
»i den acht och mening, att bekomma
»der en hel Bergslag, förplichtandes
allenast sin Råkoppar till Arrendatoru
»à 28 R:dr skedet åt honom och
in-»gen annan försälja.» Detta försök att
här bilda en egen berg slag slog likväl
icke bättre ut, än att bönderna, som
på sådant vilkor icke längre mägtade
för egen ’räkning fortsätta grufdriften,
sågo sig nödsakade att verkställa den
för arrendatorns räkning, emot betalning.
År 1639 privilegierades bruket
af Kgl. Bergs-kollegium åt Funck och
hans arfvingar, »för brukets så mycket
»ordentligare och rigtigare drifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
