Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gislarbo. Norra och Södra - Gislöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meddelades 1664 för båda hamrarna.
Öfra hammaren med 2:ne härdar
tillhörde år 1726 öfverjägmästaren Mårten
ßenstjernas arfvingar. Samma år
nedlades ena härden, och vid den
bibehållna var årliga smidet faststäldt till
300 sk®, hvartill likväl egna kol
funnos endast för en tillverkning af 143
sk®. Likaledes blef samtidigt vid
nedra hammaren, som då egdes af hustru
Maria Sträng, en härd nedlagd, och vid
den andra var tillverkningen per år
825 sk®, med egna kol för allenast
239 sk®. Hvad som fattades i
kolåtgången måste köpas. På 17 50-talet
tillhörde Södra Gislarbo brukspatron
Jakob Robert Sträng, Norra Gislarbo
as-sessoren Petter Schönströms arfvingar;
år 1799 egdes båda bruken förenade
af F. O. Hassel, sedermera af
brukspatron F. O. Lorichs och 1818 af dennes
sterbhus, gemensamt med hofjunkaren
Malmerfeldt och brukspatr. Orræus. Vid
Norra hammaren tillverkades då 1,000
och vid den Södra 77 5 sk® stångjern. Ar
1849 voro åter olika egare till bruken;
det Södra med 2:ne härdar och l,0793/.7O
sk® stångjernssmide, qvarn och såg,
egdes då af en Westré m. fl.; Norra
hammaren med två härdar och 97 74/5
sk® privilegieradt årligt
stångjernssmide, utom 7 00 sk® rekognitions-smide,
qvarn, såg och tillsammans 1 mant. af
Gislarbo och Kolsva m. m., af en
Teng-man. Båda bruken äro nu åter
förenade under en egare, brukspatron C.
J. Larsson på Riddarhyttan.
Smides-rätten är oinskränkt, och var
tillverkningen år 1857 vid Norra bruket med
3 Lancashire-smälthärdar och vällugn:
5,207 sk® stång- och ämnesjern; vid
det Södra, med en manufakturhammare
och en ässja, är smidet tills vidare
nedlagdt. Under brukets egare lyder en
hälft uti det i samma socken belägna
Östra Kolsva bruk, med en hammare
och en härd, hvarest smidet nu är
nedlagdt och flyttadt till Norra Gislarbo;
Gislarbo qvarn med 3 par stenar;
hälften i Östra Kolsvva såg; 1/2 hemman
Gislarbo rusthåll M 9; ty4 dito
Krokbyn; V2 dito Östra Kolsva med
all-männings-ängama; ty4 dito Södra
Gislarbo, hvarförutom i Odensvi socken
underlyda 651/72 mantal. För
tillverkningen begagnas köpetackjern.
Afsändningsorten för jernet är Köping.
Gislöf. Annex-socken i Skytts
härad af Malmöhus län, innehåller i areal
2,731 tunnland jord och består af 18
mantal, hvaraf 2lJ2 under boställsrätt.
Dess taxeringsvärde är 217,890 rdr.
Marken är jemn; åker och äng mycket
goda samt höhöstnaden tillräcklig.
Folk-nummern utgjorde 1805: 444, 1830:
592, 1840: 627 och 1859: 954
personer. I fast skola undervisades
sistnämda år af en examinerad lärare 28
gossar och 39 flickor samt i
ambulatorisk skola af en oexaminerad lärare 18
gossar och 23 flickor. — Gislöf utgör
med moderförsamlingen Dalköpinge ett
regalt pastorat af 2:dra klassen,
tillhörande Skytts kontrakt af Lunds stift.
I socknen finnas åtskilliga stenkummel
eller, såsom de på orten kallas,
»sten-dössar». På vägen till Dalköpinge
finnes en sådan, bestående af 13
understenar och 3 öfverstenar, af hvilka de
tvänne, som ligga utmed sidorna, ljuda
som malm, när man med en sten slår
på dem, men den mellersta har nästan
ett sådant ljud, som när man slår på
en tom kista, samt har ett hål af en
brickas storlek och ett fingers djup.
Denna stenhop kallas »Gjelles dös» och
berättas om honom följande historia:
»Det bodde en gång i Gislöf en väldig
»trollkarl, som hette Gjelle. Han var
»mycket gammal och hade kunnat
ut-»härda mycket i sina dagar; men när
»kyrkan blef byggd i Gislöf och
torn-»klockorna började gå, kunde hau ej
»uthärda deras ljud, utan reste bort
»derifrån, och ingen visste hvart han
»tagit vägen. Lång tid derefter skulle
»ett skepp gå från Skåne till
Österlau-»det. Sedan det mycket länge seglat,
»råkade det in i ett haf, som kallades
»Lefverhafvet, emedan vattnet såg ut
»som lefradt blod. Der stannade
skep-»pet vid en ö, och fastän det ej stod
»på grund, och fast de satte alla segel
»till, kunde de ändock icke komma ur
»stället. Under natten visade sig för
»skeppsfolket ett spöke i en sjömans
»skepnad, som frågade dem, hvart de
Ȋrnade sig och hvar de hade hemma.
»En af båtsmännen, som var en behjer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
