Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utdikad, till en del odlad myr, 37,000
tunnl. outdikad myr, 190,000 tunnl.
hag- och betesmark, i flesta fall
skog-beväxt och ungefär till hälften
odlingsbar, 139,219 tunnl. utmark eller
egentlig skogsmark, hvaraf dock spridda delar
kunna odlas, 104,046 tunnl. skoglösa
kalkberg och ofruktbara träsk, som ej
kunna utdikas, eller tillsammaus 638,000
tunnland. Ön ligger midt emellan
Kalmar län i vester och Kurland i öster,
10 mil från land, och kallas med rätta
Östersjöns Öga för sitt förmånliga läge
i hafvet. Man förmodar, att den fått
sitt namn deraf, att då Göterna foro
i härnad och sjöröfveri, så hade de här
sitt tillhåll; ön har alltsä blifvit
kallad Gaut-ö, Gutland, Götland och
Gotland (Gottland). En sägen var ibland
folket, att ön om dagen sjönk och om
natten uppflöt, allt eftersom landet
öfversköljdes af vågorna. En Tielvar
från Östergötland blef dit drifven med
sitt fartyg. Från den stund han der
uppslog sin boning och tände eld,
räknar Gotland sin begynnelse. Hans son
Hafdi och dennes hustru Hvitastjerna
upptogo först detta nyfödda land, och
deras 3 söner, Gote eller Guter, Graier
och Gunfin delade det mellan sig i 3
lotter. Deras efterkommande blefvo
talrikare än landet kunde föda, och de
vandrade då ut först till Fårön, så till
Dagö vid Estland och derifrån uppför
Dünafloden genom Ryssland till
Grekland. Uti Ingiald Illrådas tid skall
äldsta offersätet eller afgudahuset varit
i Wi, der nu Wisby ligger. Ättehögar,
runstenar, förfallna skansar och
stenhusmurar förekomma mångenstädes.
Runstenar äro ristade sedan christna lärans
införande på Gotland och stå på
kyrkogårdarna eller i kyrkomurarna.
Gotland har ifrån äldsta tider hört
under Östergötlands fylkeskonungar, fastän
en och annan viking der gjort sig
stundom sjelfständig. Då Olof Skötkonung
legerade, skola Gotlänningarne, som dä
vunnit sin frihet, antagit konungen i
Sverige till sin skyddsherre emot de
härfärder, som då oroade dem och
deras handel, samt förbundit sig, för detta
försvars skull, att årligen i ledungslama
betala 60 mark silfver till Svea konung
samt att på härfärder följa honom med
7 snäckor, förutan den årliga skatten
af 40 mark silfver, som de sedan långt
tillbaka erlade. Christendomen,
predikad 936 af Unne, efter hvilken
Wines-eller Unneshus i Klinte socken blifvit
uppkalladt, autogs dock icke öfver hela
ön, förrän Norska konungen Olof
Haraldsson besegrat Gotländingarne på
Lekarehed i Läderbro socken uti öns
norra del. Hertig Henrik i Bayern och
Sachsen stadfäste år 1163 d. 18 Okt.
Gotländningarnes af kejsar Lotharius
erhållna fri- och rättigheter. Påfven
Gregorius IX befallde genom bref,
dateradt Perugia d. 16 Febr. 1229,
biskopen i Linköpiug och
Cistercienser-abboteu på Gotland samt prosten i
Wisby att förbjuda köpmännen på
Gotland att drifva handel med Finska
hedningar eller på något sätt göra dem
bistånd. Aret derpå, den 21 och 23
Jan., stadfäste ofvannämnde päfve
Gotlands gamla tiondefördelning. Konuug
Henrik III i England utfärdade d. 21
Mars 1237 i Westminster privilegier
för Gotlands innevånare på fri handel
i England. Konung Waldemar
bortskänkte d. 8 September 127 7 Gotland
åt markgrefvarne i Brandenburg för att
de skulle hjelpa honom till att återfå
sina förlorade rättigheter till Sveriges
thron. År 1285 d. 7 Okt. utfärdade
konung Magnus I på Borgholm ett
öppet bref rörande leduugslamas
utgörande af Gotland och från Sverige
lands-förvista personers behandling derstädes,
jemte tillgift för hvad emot kouungen
hittills kunde vara brutet, stadfästelse
på Gotländningarnes förut erhållna
privilegier och tillstånd att fritt handla på
Karelen med varor, som då voro
förbjudna. Året 1300 hemsöktes Gotland
af både boskapssjukdom, som ej
lemnade orörda mer än 40 lamm på hela
södra delen af ön, och en svår torka.
Året 1319 anfölls ön af Svenska
riksföreståndaren Matts Kettilmundsson, som
var högligen förtörnad att, inan hans
ankomst, konung Birger undkommit
derifrån; han rensade landet ifrån Birgers
anhang, tog af ön ny trohetsed och
befriade den från de skatter Birger pålagt.
När Magn. Smek icke kunde komma till
rätta med de stolta Gotländingarne,
uppmanade han Waldemar III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
