Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldsmedshyttan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
egor, nordvest om den egentliga byn,
af hvilken denna enligt ali anledning
erhållit sitt namn, visar tydliga spår af
en brytning före krutets tid. Hennes
ödeläggande antages hafva egt rum
under digerdöden, då bela trakter blefvo
blottade på invånare. Närmare
underrättelse härom saknas, och man vet
endast, att år 15 51 verkställdes —
sannolikt ur varpen af den då redan
ödelagda grufvan — en probering, som
skall hafva gifvit 13V2 lod silfver efter
20 halftunnor malm. Tvänne gånger
ytterligare förnyades försöket: först i
början af 1600-talet med lika klent
resultat, sedan åren 1767—68, då man
försökte att få grufvan ren, hvilket dock
ej lyckades; hon tömdes likväl till 16
famnars djup från dagbandet; i ena
gaf-veln erhöllos 12 à 14 centner malm,
som, nedsmält vid Segerfors silfververk
i Nya Kopparberget, lemnade 36V2 l°d
silver. Gustaf III lät deraf år 1770
slå 22 medaljer med påskrift: »Af
Gustaf till Thess Med-Bergsmän, första
silfver af Gamla Guldsmedshytte
Silfvergrufva», hvilka utdelades till de 20
lottegarne; likväl upphörde samma år
hela arbetet. En återstod af
silfverver-kets fordna betydenhet var Kongl. Maj:ts
och Kronans gård, 3 bela mtl, de första
numren i byn. Den 8 Juni 166 4, då alla
in natura-prestationer upphörde, ausågs
öfverflödigt att bibehålla en kronans egen
gård med dess kostsamma förvaltning,
hvarför gården utarrenderades.
Sedermera äro N:ris 1 och 2 skatteköpta, blott
N:o 3 står ännu som krono; i
närheten häraf ligger Rossvardsgärde med
sin herregårdslika karaktersbyggnad,
goda uthus m. m. Gästgifvaregården i
byn är en ganska betydlig egendom,
1V2 mantal, uppskattad till 9,570 rdr
rmt, har vacker åbyggnad, goda uthus
och ett tegelverk, der 20,000 st.
murtegel fabriceras; nedanför denna gård
är lastageplatsen, derifrån större
lastbåtar, bogserade af ångbåt om 8
hästars kraft, bärande 200 à 25 0 sk<tb,
kunna afgå 2 gånger om dagen med
jern och malm till Linde och
Dalkarls-bytte masugn. Arealen af inegorna
uppmättes år 1822 för bela skifteslaget till
1,767 tunnland 35/g kappl., beräknade
i fullgradig mark till 934 tunnl. 2119/40
kappland. Enligt hyttelängden skulle
skogsmarken utgöra 2,671 tunnland 9
kappland, graderade till 2,367 tunnland.
Skifteslagets delegare äro inalles 94, och
det består af 18 nummer. Jordbruket
i detta skifteslag är i allmänhet högt
uppdrifvet. Silfververket brukar till
större delen sin der belägna egendom utan
landtbönder; täckdiken och nyare tiders
förbättringar vittna om ett på rationela
grunder idkadt åkerbruk. I denna på
metaller rika by finnas äfven
jerngrufvor, af hvilka de förnämsta nu
arbetade äro belägna i det s. k.
Stripgrufve-fältet, som innehåller den bästa
jern-malmen i Lindes bergslag. År 1761
synas dessa grufvor legat öde; men
1790 omtalas de af Mozelius, som
anför, att Storgrufvan är 100 famnar lång
och 20 famnar bred, med en
vattenkonst af 218 famnar. Nu mer arbetas
den närbelägna Ottesgrufvan med 12
ständiga och 40 tillfälliga arbetare.
Malrnuppfordringen sker medelst lirispel,
drifvet med turbin. Malmbrytningen
uppgifves 1857 till 19,296 och 1858
till 1 5,390 sk®. Denna grufva, delad
i 42 lotter, deraf silfververket eger
10V2, är den andra i orten.
Tackjerns-hyttan, som förut varit bergslagens
förnämsta masugn, är nu af föga
betydenhet; inga nyare inrättningar, med
undantag af en ganska enkel blåsmachin,
finnas der. Egentliga blåsningar hafva
ej varit verkställda här sedan år 1845,
’och med silfververkets uppkomst
synes denna masugn ohjelpligt sjunken,
hvilket är så mycket
anmärkningsvärdare, som Stripgrufvans närhet borde
hafva uppmuntrat till tillverkning af
tackjern, och som man för forslingen
till Linde har det segelbara vattendraget.
Efter det, såsom vi förut nämt,
misslyckade försök blifvit gjorda för
upparbetandet af silfvergrufvan, har den
gamla silfvergrufvan flera gånger sedan
varit inmutad; men ingen tilltrodde sig
att tömma henne och der begynna
gruf-driften; alla ryggade tillbaka för den
stora kostnaden, tills omsider år 1843
kommissions-landtmätaren i Stora
Kopparbergs län Erik Elzvik anlände hit,
der ban skulle framkalla denna ej
allenast för orten, utan äfven för hela
riket vigtiga rikedom. Han inköpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
