Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hanebo - Hanekind - Hanekinds och Åkerbo Kontrakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undervisades 160 gossar och 181 flickor
af 1 examinerad och 3 oexaminerade
lärare jemte klockaren; dessutom erhöllo
flera barn undervisning hemma, så att
tillsammans utgjorde skolbarnens antal
197 gossar och 210 flickor.
Beväringsmanskapet utgjordes af 54 man. Den
betydligaste gården i socknen är
Kilafors jernverk. Kyrkoherde-bostället är
här och icke i moderförsamlingen. I
Hanebo kyrkby är häradets tingsställe.
— Adress: Gefle.
Hanekind. Härad i Linköpings län,
är beläget mellan sjön Roxen i
nordost, Åkerbo och Bankekinds härader i
ostnordost, med Stångån till
gränsskil-nad från åns utlopp och upp till sjön
Erlången; vidare Kinds härad i söder,
Walkebo i vester samt Svartån i
nordvest mot, Gullbergs härad; häradet
sträcker sig 3 mil inåt landet, med minst
1, högst 1V2 bredd, samt
innefattar en areal af 59,407 tunnland, af
hvilka 4,085 lära upptagas af vatten.
Hit höra en stad, Linköping, större
delen af S:t Lars socken, hela Kaga,
Kärna, Skeda och Wist, ungefär halfva
Slaka och halfva Landeryd, alla af
Åkerbo, Hanekinds och Baukekinds fögderi
och alla af domprosteriet. Norra
trakterna äro en nästan oafbruten slätt,
med få skogsdungar eller bergbackar;
de södra öfvergå här och der i någon
mån till skogsbygder; medelhöjden
öfver hafvet är från 140 till 220 fot,
öfver Roxen från några få till omkring
80 fot. Åkerbruk är den förnämsta,
mestadels enda näringen.
Folkmängden, som år 1805 var 7,010 personer,
visar sig jemte hemmantalet etc. efter
1859 års mantalslängd, med dess
fördelning på socknarne, af nedanstående:
Socknens
namn.
Hemmanta
F o l’k m ä n g d.
Mankön
Qvinkön
Summa
Backst.-sittare.
Bevär.-mansk.
Slaka.... 23t/8 528 549 1,077 39 26
Skeda.... 38’/2 810 956 1,766 59 22
Kärna.... 33’/4 477 539 1,016 42 24
Kaga.... 36’/2 340 377 717 30 14
S:t Lars.. 33 ’/s 631 713 1,344 60 18
Wist..........49 852 929 1,781 90 32
Landeryd. 14% 170 220 390 19 3
Summa |228’/2i3,808| 4,283| 8,091 J336| 139
a
År 1598, sedan hertig Carl lägrat
sig nära Linköping, förde konung
Sigismund sin krigsmakt utur staden
öfver strömmen ut på slätten samt
uppställde den i slagordning. Emedan
hertigens folk, som utmanades till strid,
ej kom fram, blef konungens fältöfverste,
Johan Weyer, befalld att med sin trupp
anställa en rekognoscering. Iian
begagnade nattens mörker, slog hertigens
fältvakt på flykten och tog några
fångar. Som konungens krigshär var
uttröttad, emedan den hela dagen och
natten stått under gevär, utan att någon
fiende visade sig, blef den, på
konungens befallning, i första gryningen
återförd till staden. Endast några
kom-pagnier fotfolk och fältstycken
qvar-lemnades på den tillernade valplatsen.
Genom de tecken, som biskopen
(förmodligen Petrus Benedicti Oelandus,
biskop i Linköping 1 589, död 1606] gaf
med domkyrkans klockor, erhöll hertigen
underrättelse om allt hvad konungen
företog sig. Hertigen, gynnad af den
starka morgondimman, skyndade strax in
på platsen, till dess han kunde gå löst
på fiendens förposter och blåsa allarm.
De andra Polackarne, som voro inne i
staden, blefvo häraf nästan alltför sent
uppväckta och skyndade truppvis mot
fienden; men som bron var upprifven,
kunde de ej utan största möda och fara
komma öfver strömmen till sina
landsmäns hjelp. Flera hjelpte sig fram
genom simmande, några drunknade,
andra, som ärnade tränga in genom
qvarnen, blefvo der af hertigens folk
innestängda och uppbrända. De, som
om-gåfvo konungen på stadssidan af elfven,
åskådade med bedröfvelse sina
landsmäns mer och mer tilltagande nederlag.
Konungen sände då en härold till Carl
för att begära fred, hvilket beviljades
med det vilkor, att de fem rådsherrarne
Gustaf och Sten Banér, Erik Sparre,’
Thure Bjelke och Göran Posse, såsom
orsaker till oenigheten mellan konungen
och hertigen, skulle till honom
utlemnas. Det blef alltså befaldt., att man
skulle upphöra med striden, och
be-mälde herrar blefvo som förrädare
fängslade.
Hanekinds och Åkerbo Kontrakt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
