Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hede
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sträcker sig inemot Nordkäp och utgör
oafbrutet Sveriges och Norges gräns.
Pastoratet utgöres af tvänne
dalsträckningar, hvaraf den större ligger omkring
Ljusnan och den mindre omkring
Ljungan; bägge floderna hafva sitt
ursprung pä fjällen i norra delen af
landet. Föränderlig temperatur,
uppkommande af täta och hastigt afkylda
fjällvindar, som tillbakahålla sjöars och
flo-»ders välgörande dimmor, förorsakar till
en del tidiga nattfroster, som förderfva
säden. Äfven de många kärren i
åkrarnas grannskap bidraga mycket till
dessa nattfroster. Men oaktadt landets
fattigdom misströstar ej detta folk, som
nästan öfver allt bibehållit den gamla
enkelheten, troheten och sederenheten
och skulle för intet pris vilja bortbyta
sin hembygd mot ett annat land. Blott
några gränsdistrikter mot Norge torde
göra ett undantag från den allmänt
rådande sedligheten. — Hede,
modersocken uti Herjeådalens fögderi af
Jämtlands län, belägen HV2
s,v-Östersund, vid 1,5 50 fots höjd öfver
hafvet, består af 175/e mantal skatte,
1% mantal krono, och uppskattas till
4 1,525 rdr rmt. Redan namnet
utmärker ortens naturbeskaffenhet:
vidsträckta skogar och hedmark. I
synnerhet vid Tennäs och på gränsen mot
Norge, äfvensom vid skilnaden både mot
Jämtland och Öster-Dalarne, träffas
fjällberg, så att socknen omgifves likasom
med en halfrundel af fjällhöjder, hvaraf
Särfs- och Storsjöfjällen, MunkskalJen
och Tossåsfjällen äro de märkligaste;
åt Mess- och Ljungdalen ligga
Flat-ruet, Kappruet, Lågvålen, Serfvålen och
Axhögarne samt Helagsfjällen eller
He-lags-Stötarne, som äro två vid
hvarandra belägna höga, spetsiga fjäll,
liknande trubbiga torn. Mellan Långå och
bruket ligger Lillfjället. Sonfjället,
söder ut, är på norra sidan ganska högt.
och tvärbrant; flera stora och höga berg
finnas dessutom öfver allt i socknen.
Såsom förut är nämdt, rinna Ljusnan
och Ljungan genom socknen och
upptaga jemte sina grenar en mängd större
och mindre åar, strömmar, tjärnar och
sjöar. Nästan hvart bylag har sitt
särskilda fiskvatten. De flesta byar äro
ganska stora; men också kan man resa
hela mil, utan att se en enda.
Enstaka gårdar äro i proportion ganska
få. Ljusne-elfvens stränder äro de mest
bebodda; de öfriga dalarna äro mindre
odlade. Af skogarna kan ej någon
egentlig fördel hemtas, emedan floderna ej
äro farbara. Skogen består mest af barr-,
men föga löfskog. Kol brännes blott
till eget behof. Salpeterberedningen
gifver någon vinst. — Fruktbarheten är
här vida mindre än på andra orter, ty
jordmånen består nästan öfver allt af
sand, hvarföre här också obetydligt
sveddas. I goda år skördas 7:de kornet
af råg, ehuru dertill blott litet utsäde
användes, och 6:te kornet af korn; hafra
sås ganska litet. För just ej så lång
tid tillbaka har man här upptäckt en
gräsart, som liknar sandhafra och som
torde gifva ett bättre och mer födande
bröd än det här brukliga barkbrödet.
Boskapsskötseln anses i synnerhet
så-såsom allmogens säkraste näring, ehuru
mycket kostsam; hemegorna, bestående
af hårdvall, måste derföre ofta gödslas,
och det bästa fodret finnes vid
fäbodarna, som ligga 2, 3 till 4 mil från
byarna i fjälldalarna; för de 8
månader om året, som kreaturen måste
födas hemma vid byarna, samlas
utfodringen med mycket besvär, under hela
sommaren intill sena hösten, och
hemköres sedan på föret till byarna. —
Folkmängden, som år 1805 var 417,
utgjordes 185 9 af 799 personer, hvilka
förutom ofvannämda hufvudnäringar
sysselsätta sig med jagt och fiske. Äfven
hafva några till näringsfång att göra
handelsresor till Norge och de
Norrländska städerna, der de afsätta landets
produkter och återföra från Norge
hästar, hvilka de åter försälja, samt sill och
torrfisk; från Sverige spannmål,
färgstofter, salt strömming, tobak och snus
etc. De sistnämda äro invånarnes
egentliga lyxbehof. Klädedrägten är
allvarsam, och ännu bibehållas många gamla
bruk, lämpade efter ortens mindre
förmögenhet. Karlarne hafva mest grå
rockar och hvita tröjor af vallmar.
Qvinfolken bruka i hvardagslag svarta
vall-marströjor, men klädeströjor om
helgdagarna. Lapparne, hvilkas antal
redan är uppgifvet, uppehålla sig vid
fjällkanten, särdeles åt Storsjö-sidan; om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
