Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helleskog - Hellestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Westerås län, nära torpet Sjöbo, bar en
viss märkvärdighet i Svenska historien.
Här hiide riksrådet Erik Puke under
oenigheten med riksmarskeu Carl
Knutsson år 1 436 slagit läger med
Dalkarlarne; detta läger var omgifvet af
förhuggningar. Marsken beslöt då att med
sin här tåga förbi skogen och således
alldeles afskära vägen till Dalarne för
Puken; men några af marskens folk
anföllo förhuggningen antingen af
missförstånd eller onödig djerfhet; deras
anfall blef tillbakaslaget med någon
förlust. Carl Knutssou föreslog derpå ett
sammanträde; Puken emottog tillbudet,
så framt man ville lemna honom till
gisslan Nils Stensson, marskens svåger,
och Herman Berman; detta beviljades.
Puken infinner sig hos marsken och
försäkrar om beständig vänskap; • ett
möte utsättes vid Harakers kyrka;
marsken infinner sig, efter aftal, på stället,
tillika med ärkebiskop Olof och biskop
Thomas från Strengnäs; ett förfärligt
yrväder inträffar; först på aftonen
anländer Puken och ursäktar sig med att
ban ej kunde styra allmogen; marsken
utsatte då Westerås till samlingsställe.
— Vid Harakers kyrka, på prestbordets
gärde och nedanför liggande myr, hade
åter år 1464 Dalkarlarne under
anförande af biskop Kettil förskansat sig
med tre förhuggningar; konung
Christian I, motståndaren till biskopen,
hvilken på riksdagen i Westerås blifvit
antagen till riksföreståndare, uppställde
sitt folk på eu slätt framför Hellabyns
skog; ban rastade här en timma och
ärnade sedan bryta igenom; ban kom
lyckligt förbi den ena förskansningen;
men vid den andra blef ban anfallen
af Dalkarlarne under biskopen och Sten
Sture den Äldre, som äfven lagt sig i
försåt i lador vid vägen; biskopens
och Sturens plan att draga konungen i
trängseln lyckades; efter två timmars
strid behöllo Dalkarlarne fältet och en
fullkomlig seger, hvartill Sturen i
synnerhet bidrog. Konungen förlorade
mycket folk, en pil gick igenom hans
gröna hatt, hvarvid han svor på sin
platttyska:
Gottes wumne see skede mej all doth!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
