Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helsingborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulrika Eleonora, genom hvars förmälning
med den Svenska monarchen freden
ytterligare bekräftades. Men staden hade
genom krigets hemsökelser råkat i
sådant förfall, — icke mindre än 247
hus, deribland flera de förnämsta
byggnaderna, hade blifvit nedrifna för att
lätta fästningens försvar — att lång tid
åtgick, inan den kunde repa sig efter
de lidna olyckorna.
År 1680 fattades, som förut blifvit
omtaladt, det beslutet, att Helsingborgs
fästningsverk skulle raseras, och år 1683
erhöll staden fyra frihets-år från skatt,
hvarjemte båtsmanshållet nedsattes till
hälften. Men ännu en gång skulle
Helsingborg, som utom allt annat äfven
blifvit utmattadt genom krigsgärder och
ännu 1693 icke hade återfått ett till
Svenska kronan gjordt förskott af 16,000
daler silfvermynt, få erfarenhet af
kriget och dess lidanden. Det är bekant,
att, sedan Carl XII lidit nederlaget vid
Puitava, Danskarne skyndade att flytta
kriget på Svensk botten, och redan d.
2 Nov. 17 09 landsteg konung Fredrik
vid Hå, besatte Lund och insperrade
Malmö samt mötte i sina operationer
föga motstånd af d.v. guvernören i
Skåne, grefve Magnus Stenbock, som
under sitt befäl hade blott 3,000 man
ryttare och 500 Sachsiska krigsfångar,
hvilka vid första tillfälle läto taga sig
af Daus"karne. Stenbock var imellertid
outtröttligt verksam med att inöfva sina
af unga bonddrängar bestående
rekryter, hvilka införlifvades med de
reguliera regimenterna, som, ehuru icke
militäriskt klädda och utrustade, dock icke
saknade krigisk hållning och skick. I
slutet af Januari 1710 stod den tappre
»Måns Bock», såsom hans konung
stundom brukade kalla honom, i spetsen för
7 till 8,000 man, utgörande 9
regimen-ten till häst och 10 till fot, samt
förstärkte sig småningom så, att han
ändtligen hade 14,000 man under sitt
befäl. Med denna styrka gjorde han sig
redo att afskära Danskarne från
Helsingborg, hvarföre dessa skyndsamt ryckte
dit och hunno fram d. 16 Febr. samt
fattade posto i ett befäst läger.
Danska öfverbefälhafvare!! Rewentlau
insjuknade och lemnade befälet åt Kantzow,
hvars stridslystnad icke kunde
tillfredsställas med mindre än en batalj,
hvilken också levererades d. 28 Febr. 1710,
var den sista stora drabbning, som
förefallit på Svensk botten, och i vår
historia är bekant under det ärofulla
namnet slaget vid Helsingborg, hvilket
kostade Danskarne 4,000 döda och 3,000
sårade, 29 metallkanoner, 2 haubitzer
samt hela deras läger och en del af
deras tross, medan Svenskarnes förlust
uppgick till 810 döda och 2,100 sårade.
Nittio Danska officerare togos till fånga,
och Kantzow sjelf var nära att falla i
Svenskarnes händer. Så visste »Bukken
med sine Gedepoge» att tukta den
öfvermodiga fienden. Efter slaget blef
Helsingborg beskjutet, och d. 5 Mars
bombarderades staden ändtligen med
sådant allvar, att hela den återstående
delen af Danska hären, omkring 9,000
man, hals öfver hufvud inskeppade sig
till Seland, sedan Danskarne förut
nedstuckit ända till 6,000 hästar, som det
uppgifves, samt kastat ut flera tusen
tunnor spannmål på stadens smutsiga
gator. — Ännu en gång, 1711, blef
Helsingborg bombarderadt under detta
krig, denna gång af Danskarne. Men
staden hade också genom dessa
beskjut-ningar lidit så mycket, att »den
snarare liknade en röfvarkula än en stad».
Bland händelser i sednare tider
torde vi böra särskildt omnämna
kronprinsen Carl Johans, den nu regerande
Svenska dynastiens stamfaders, landstigning
i Helsingborg d. 20 Oktober 1810, då
han för första gången beträdde
Sveriges jord.
Bland Helsingborgs byggnader
utmärka sig:
Mariæ kyrka, som icke kan räkna
sin ålder yngre än från 1425, då Erik
XIII lät flvtta staden till dess
nuvarande plats, och som enligt gamla
anteckningar skall härleda sig ända från
tolfte århundradet. Kyrkan är byggd
i äldre spetsbågsstil, och hvalfven
uppbäras af 16 pelare i två rader.
Hennes längd invändigt är 171 fot,
bredden 68V2 och största höjden 50 fot.
Helsingborg har sannolikt haft
ytterligare en kyrka, S:t Petri, hvilken
omnämnes år 1257, men nu långt för detta
försvunnit. Under kriget 1676—1679
plundrades Mariækyrkan af Danskarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
