Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hogdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfriga af socknen skiftar en mindre
bördig lera i dalgångarna med
sand-raylla och mojord på höjderna och
sluttningarna. Endast några strandhemman
sakna husbehofssåg. Medelutsädet är
ungefär 25 tunnor på hvar gård, nästan
uteslutande hafra. Betesmarkerna äro
goda, såsom i bela pastoratet.
Socknen, som år 180 5 beboddes af 515 och
185 9 af 1,038 personer, har både fast
och ambulatorisk skola, der under
sistnämda år 43 gossar och 5 3 flickor
erhöllo undervisning af en examinerad
lärare, under det att 3 gossar och 8
flickor undervisades i hemmet. — Vid
förutnämda Svinesund är färjestad, ifrån
hvilken man öfverföres till Norge. De
riksbekanta, halsbrytande
Svinesunds-backarne hafva genom sednare tiders
förbättringar blifvit så jemnade, att man
nu utan fara kan färdas åkande både
utföre och uppföre dem. En lika
omsorg vore erforderlig att egnas äfven
åt de öfriga branta backar, som
uppfylla skjutshållet mellan detta ställe och
Högdal. Svinesund eger många
märkvärdigheter, hvaribland dess ovanliga
naturskönhet icke är den ringaste.
Inklämd mellan snart sagdt skyhöga,
skogiga fjällar, företer den ett böss-skott
breda hafsviken, ständigt plöjd af
främmande länders seglare — tremastade
skepp synas ofta sättande för fulla segel
genom den trånga bergsleden —• en deti
mest beundransvärda anblick. Ställets
beskaffenhet af gränsort mot ett
främmande, oftast fiendtligt land,
föranledde dess historiska märkvärdighet.
Holmberg skrifver i sin »Bohusläus
Beskrifning»: »Grefve Erik Dahlberg
underrättar oss i sin dagbok, att redan Carl
XI umgåtts med den tanken, att här
uppföra ett bålverk, som för alltid skulle
afhålla Norrmännens ovänliga
påhels-ningar ifrån denna sida; men denna
idé blef först af Carl XII realiserad.
Ur den glesa skog, som bekläder
fjällsluttningen vid Svinesund, framskymta
några sammanstörtade stenmurar och
svaga torfvallar, — dessa, äro nämda
konungs verk. Dessa skansverk, 12 till
antalet och från början uppkastade till
skydd för den öfver sundet slagna
bryggan, skulle med denna sammanbindas af
försvarslinier till en ordentlig fästuiug,
Sundsborg, hvilken var ämnad att för
Norrmännen bli detsamma som
Bohus förut varit för oss. Men
Sundsborg föll med sin grundläggare;
Danskarne jemnade det med jorden 1719;
men dess lemningar skola ännu länge
qvarstå såsom talande minnesvårdar på
samma gäng af fosterlandskärleken och
landsförräderiet.» Svinesund, som
under en fejd med Norge alltid måste
vara en af de vigtigaste militäriska
positioner, hölls, såsom sådan, besatt
under 1808 och 1814:års krig. Under det
förstnämda föreföllo här några
obetydliga skärmytslingar mellan de å ömse
sidor sundet liggande trupperna. Eu
föga manstark postering, som stod här
och vid Sallbobacken, ej långt härifrån,
blef en gång bortsnappad af en svärm
Norrmän, som landstigit vid Lerbäck
och ernade sig ut på flera äfventyr, då
en Svensk trupp, som anryckte ifrån
Dyne, kom dem att tänka på
hemvägen. — En ristning uti ett klipphörn
nära vid stranden förvarar minnet af
en ung, lofvande militär, grefve Axel
Oxenstjerna, som här föll för en Norsk
kula under en parlementering den 29
Juni 1808. Appell var redan slagen
på Svenska sidan, men ännu ej
besvarad af Norrmännen, då Oxenstjerna
oförsigtigt framgick på vägen och
träffades af ett skott från ett gentemot
liggande hus. Under detta krig var
den närmast landsvägen liggande
gamla skansen bestyckad uuder befäl af
en v. Eding, efter hvilken stenhopen
ännu af allmogen kallas Edingsborg.
— Kyrkan, egande en obeskrifligt täck
belägenhet nära Dynekilen, uti en dal,
beskuggad af löfträd och omgifven af
höga fjällsträckniugar, är i sig sjelf en
högst oansenlig byggnad, som i öster
slutar sig i en tresidig mur. Hou
anses hafva haft ett liknande torn med
Bohusläns vanliga gamla kyrkor, och
hennes höga ålder vitsordas af de
ojemna, inåtlutande och 10 qvarter tjocka
murarna; men sin närvarande form har
hon erhållit 1724, då hou till en del
ombyggdes, efter att under kriget
hafva blifvit begagnad till magazin och
sä godt som alldeles förstörd. Kyrkan
upplyses nu af två fönster på hvardera
långsidan och betäckes af trähvalf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
