Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hurfva - Husaby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läroverk. Af byar märkas Hurfva, 75/lß
mtl frälse, 9/16 krono, på 19 mr i
3 5 lotter, hvaraf en är gästgifvaregård,
hvarifrån skjutsas till Lund l7/8 mil,
till Hörby H/2 mil; — Espinge, 39/lß
ratl frälse på 10 mr i 26 lotter. —
Adress: Hörby.
Husaby. Regalt - pastorat af 2:dra
klassen, hörande till Kinna kontrakt af
Skara stift, utgöres af tre socknar:
Husaby, moderförsamling, samt Skälfvum
och Öfva, annexer, och innehåller 43V4
mantal. Folkmängden, som på 50 år
ökats med 321, uppgick år 1 856 till
1,603 personer. — Husaby,
modersocken uti Kinnefjerdings härad af
Skaraborgs län, P/o mil öster från
Lidköping, 13/ mil norr från Skara, vid 37 0
fots höjd öfver hafvet, omgifves i norr
af Westerplana, i öster af Sil socknar,
bägge i Kinne härad, i söder af
Skälfvum samt omfattar en areal af 3,703
tunnland, af hvilka 10 upptagas af
vatten och kärr. Såsom till en del
belägen på första foten af Kinnekulle, är
marken bergaktig och stenig.
Jordmånen är icke af den starkaste, dock
god och består af lermylla, med
undantag af de hemman, som ligga på
Kinnekulle, hvilkas mesta jord består
af mylla och ör; såsom högländ, är den
io torra år mycket utsatt för missväxt.
Åkerjorden är indelad i tredings-träden
öfver hela församlingen, af hvilka det
ena besås med råg och hvete, det
andra med vårsäd, och det tredje hvilar.
Plog brukas bär öfver allt, dock nyttjas
krok i synnerhet på trädesjorden att’
göra den mylligare och efter första
plöjningen mer beredd. Ängen är
någorlunda svarande mot åkerjorden; betet
är ej mer än medelmåttigt.
Skogstillgången är ringa. Utsyningar begäras
och bekommas till obetydligt belopp;
det mesta deraf erhålles mot betalning
hos enskilda hemmansegare i Holmedal
och andra socknar, der skog finnes. —
Socknen, som år 1805 beboddes af 708
och 1859 af 1,472 personer, består af
73/4 ratl skatte, 2 mtl krono, 10V4ratl
frälse och taxerades 185 9 till 136,132,/2
rdr rmt. Invånarnes största förtjenst
blir här på forors transporterande från
och till Göteborg; någon spannmåls-
och kreaturshandel idkas äfven derjemte.
På ett par ställen äro kalkugnar
inrättade för afsalu; stenhuggeri öfvas
obetydligt. — Barnundervisningen bestreds
år 1859 i både fast och ambulatorisk
skola för 83 gossar och 82 flickor af en
examinerad samt en oexaminerad lärare,
under det att 16 gossar och 11 flickor
undervisades hemma. Kyrkan, 3V5 mil
från Mariestad, har ett skönt läge på
nedersta afsatsen af Kinnekulle,
hvarifrån öppnar sig en vidsträckt utsigt
öfver en bördig slättmark. Vid
anblicken af den uråldriga tempelbyggnaden,
sora varit Sveriges första dorakyrka, och
den höga slottsruinen, som är en
lem-ning af Skara biskopars fordna residens,
flyttas tanken tillbaka på våra förfäders
första steg till en högre bildning.
Kyrkans grundplan är följande: I vester
ett fyrkantigt torn med en
utspringande rundel åt norr och en sådan åt
söder; ett aflångt fyrkantigt skepp med
vapenhus å södra och raaterialhus å
norra sidan; ett fyrkantigt chor med
ett halfrundt utsprång åt öster och en
sakristia å norra sidan. Vapenhus,
sakristia och materialhus äro fyrkantiga.
Chor och dithörande utsprång bestå af
huggen, torn och skepp samt alla
utbyggnader af tillslagen sandsten. Denna
qvadersten håller 2 fot och derutöfver
i längd och 5 till 6 tum i tjocklek
och har en utomordentlig förmåga att
motstå luftens åverkan. Murarne bestå
af en yttre och en inre beklädnad med
mellanfyllning och äro i tornbyggnaden
4 fot 1 tura tjocka, men i sjelfva
kyrkan 3 fot 10 tum. Kyrkans bela inre
längd från hufvudingången till midten
af chor-rundeln är 106 fot. Skeppets
inre bredd och höjd äro ungefär lika.
Detta gäller äfven i afseende på
cho-rets och utsprångets förhållanden,
hvaraf följer, att det förra är bredare och
högre än det sednare. »En dylik
anordning», skrifver Brunius (i sin »Resa
genom Westergötland» m. m.), är
mycket vanlig i hvarje mindre
medeltidskyrka, hvari sällan något grundtal
förmärkes, och hvari takhvalfven, med
undantag af nedre tornafdelningens
tunn-hvalf och chor-rundelns hjelmhvalf, äro
från en sednare tidrymd.» Detta anför
han såsom ännu ett skäl till sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
