Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
83 ’ Jämtlands lan.
Jämtlands län.
net, dels förekomma liksom strödda ut
ifrån fjällryggen öfver begge
landskaper-nas östra och i synnerhet sydvestra delar,
märkas i Jämtland: Skeck er fjällen,
Skur-dalsfjäll och Port (2,000 fot), Sy It opp en,
Skärf dörrsfjället vid passet Skarfdörren,
hvarigenom vägen går till Norge, alla
på riksgränsen; samt inne i landet:
Åreskutan (4,924 Sv. fot), Offer dalsfjällen
m. fl.; och på gränsen mot Herjeådalen:
Helagsfjäll, Klöfsjöfjäll m. fl. Bland
Herjeådalen fjäll märkas: Rutefjäll,
Svuc-kufjäll och Wångsjögusten på gränsen
mot Dalarne och Norge. Bland
vattendrag märkas i Jämtland: Wassdalens
O o
vattendrag med källorna till
Angerman-elfvens högra gren; Indalselfven, som
kommer från Norge, vid Skeckerfjället,
går in i Torrönsjön, fortgår genom
Ju-fuln till Y. Kalln, i hvilken Rensjön och
Anjen afbörda sig, fortgår genom O. Kalln
och Liten samt utgår slutligen i
Storsjön, som, 7 mil lång och 3 mil bred
samt liggande vid 1,026 Sv. fots höjd,
är provinsens största insjö och
innesluter den täcka Frösön, på hvilken
Östberget reser sig 500 fot öfver
vattenspegeln. Från Storsjöns norra sida
utgår Indalselfven, upptager sedan talrika
vatten, hvilka samla sig i Landösjön,
och fortgår genom sjön Gesund under
namnet Indalself. Till Ljungans
vattendrag höra i Jämtland Lockne-,
Räf-sunds-, Id- och Hafvensjön m. fl. I
Herjeådalen upprinner dessutom
Ljusne-elf med tre hufvudgrenar, som efter sin
förening bilda Wikarsjön, hvarefter
elfven förstärkes med Råndaelf, Wemån
m. fl. — Herjeådalen, belägen mellan
Jämtland och Norge i norr, Helsingland
i öster och Dalarne i söder, hållande
cirka 20 mil i längd, 6—8 i bredd,
är genom höga bergskogar och
ödetrakter skiljd från de kringliggande
landska-perna; består af tvänne daltrakter kring
Ljungan och Ljusnan samt är Sveriges
vildaste bergland, dess kanske fattigaste
och mest vanlottade provins, dock icke
i saknad af naturskönheter. Här finnes
äfven jernmalm. Jordmånen är svag och
består mest af sand, medan Jämtland
på flera ställen har god jord, isynnerhet
uti den Siluriska regionen kring
Storsjön. Herjeådalen har ingen stad; dess
vapen är ett smedjestäd med en tång
och två hamrar. Arealen är 2,523,104
tunnl., häraf 2,448,994 tunnl. land,
hvaraf 2,250 odlad jord, 18,865 naturlig äng;
folkmängden, som år 1805 var 4,284,
uppgick 1855 till 6,939 personer eller
65 på qvadratmilen och 1860 till 7,167.
Klimatet är öfver allt hårdt; i Jämtland går
starkaste vinterkölden ofta till — 30°, medan
sommarvärmen sällan öfverstiger + 30° och
årets medeltemperatur är -f 10 47. leke sällan
inträffa s. k. grönàr, då säden måste afskäras
grön, för att icke bli begrafven under snön.
Jämtlands befolkning är ett ädelt och kraftfullt
menniskoslag och förenar med en jemförelsevis
hög bildning ett fridsamt och fogligt sinnelag,
sedlighet och laglydnad, så att brott af svårare
beskaffenhet äro högst sällsynta. Brottmålen
under åren 1851—55 uppgifvas imellertid till
325 om året, men deraf äro 2/3 polisförseelser
och en stor del af de egentliga
lagöverträdelserna begångna af länet genomvandrande
personer. Herjeådalens allmoge liknar Jämtlands och
är med den varmaste kärlek fast vid sitt kalla,
ofruktbara hemland. Läuets Lappbefolkning, som
18.25 bestod af 3G3 personer, hade J855 stigit
till 553. Såsom en charakteristisk upplysning
öfver befolkningen i de olika socknarna må
följande i Dybecks »Runa» intagna rim tjena:
»Frösö Herrar,
Rödö Gnarrar,
Hall Krankar,
Marby Rankar,
Brunflo Slokar,
Norderö Lappar.»
(Herrar bemärker, förmögua; Gnarrar, korta om
hufvudet; Krankar, stackare; Rankar,
långskrångliga till växten; Slokar, oborstade tokar;
Lappar, småväxta; äfven deraf att socknen hyst
mycket Lappfolk. Hvilken tidsperiod dessa
namn afse, kan likvisst ej uppgifvas.) I
synnerhet i Jämtland är välståndet allmänt. Länets
hufvudnäringar äro jordbruk och
boskapsskötsel. Det förra bedrifves med flit och
skicklighet; korn och blandsäd äro hufvudsädet,
dernäst ärter, råg och hafra samt slutligen hvete,
dock i liten skala; år 1855 såddes 17,000 och
skördades 78,000 tunnor spannmål; år 1810
var utsädet blott 9,460 t:r och skörden 45,000
t:r; af potates sattes sistnämnda år 520 t:r
och skördades 2,600 t:r; år 1855 sattes deraf
17,000 samt skördades 83,000 t:r. Inom
Jämtland har jordbruket hunnit så långt framåt, att
provinsen sjelf producerar sitt spannmälsbehof,
till och med i mindre goda år; men i
Herjeådalen är förhållandet ingalunda så lyckligt, och
önskligt vore, att boskapsskötseln bedrefves med
mer omsorg, så att den kunde ersätta den, till
följd af jordmånens svaga och fjällartade
beskaffenhet samt klimatets oblidhet, ringa
sädespro-duktionen. — Boskapsskötseln, som likväl är
länets säkraste näringsgren, står ännu på en låg
ståndpunkt; någon ängsskötsel finnes knappast,
och man lägger sig hufvudsakligast vinn om
att under vintrarna föda eller svälta fram sä
många kreatur som möjligt, för att under
sommarmånaderna, då kreaturen släppas ut på bete,
få en för tillfället större afkastning. Af ostbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
