Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jönköping.
Jönköping. 101
Jönköping. Stapelstad i Jönköpings
län, belägen under 57o 48’ lat., vid
Wetterns södra strand, på ett smalt näs
(genom hvilket sjöarne Rocksjön och
Munksjön hafva sitt utlopp i den stora
sjön), 33% mil s. v. från Stockholm
och 15 mil från Göteborg, har en
ganska täck, ehuru osund belägenhet i en
stor dal, omgifven med brådstörta höjder.
Tiden för gamla stadens anläggning är
ej känd; den har varit belägen vid
Ju-nabäck och var troligen först blott en
köping, eller en hjonagård (jonagård), der
konungens hjon eller lägre betjening,
som ej kunde rymmas på slottet, fick
sin bostad, och antages detta vara
anledningen till stadens namn, hvilken
mening bestyrkes deraf, att i alla äldre
handlingar staden benämnes: junakuping,
Junachopia, Jenechöpung och
stadsboerna: Junecopenses. Här blef fordom
den nyvalde Konungen under sin
Eriksgata genom rikets landskap mottagen
af Westgöternas lagman och
fullmäktige samt skulle inför dem afgifva sin
konungaed. Stadens ålder kan
någorlunda bedömas deraf, att Magnus
Ladulås 1284 eller, efter andra, 1288
endast förökade och bekräftade dess
privilegier; och att den i början lydt under
Linköpings biskopsdöme antages af dess
vapen, en borg med tre torn utan
spetsar samt bilden af en biskop, hvilket
staden förmodas likaledes erhållit af
nämnde konung, hvars broder Bengt
vid denna tid var biskop i Linköping.
Sedermera har staden en längre tid,
dock ovisst huru länge, hört under
Rum-laborgs län. Under medeltiden har
Jönköping haft 2 kyrkor, St. Maria och St.
Nicolai, af hvilka den förra rätteligen
bör heta domkyrka, då 1558 en biskop
här residerade, hvars stift -utgjordes af
hela Jönköpings län, samt Marks och
Kinds härader i Westergötland; ett
Fran-ciskan- eller Gråbrödrakloster, der en
förlikning uppgjordes den 28:de April
1357 mellan Magnus Smek och hans
son, kon. Erik, hvarvid den förre fick
behålla hela norra Sverige och den
sednare nöjde sig med det södra; samt 4
ka-peller: St. Örjans, Helgeands, St. Peders
och St. Walburgis; men inga ruiner finnas
nu mer efter dessa bvggnader, endast
ett minne af St. Peders i St. Peders
gärde bredvid Junabäck, äfvensom St*
Walburgis’ möjligen torde varit detsamma
som nuvarande östra kapellet, beläget
vid stadens begrafningsplats, och hvaruti
hållas tvänne gudstjenster om året. Här
fanns äfven ett * mynthus, inrättadt af
Magnus Ladulås. Jönköping har ifrån en
aflägsen forntid haft ett fäste, som första
gången nämnes i historien vid det
tillfälle, då konung W7aldemar Birgersson
år 1263 der firade sitt bröllopp med
danska prinsessan Sophia. I vår
krigshistoria deremot omtalas det först år
1280, då det förgäfves belägrades af
Folkungarne. Så lyckligt var det dock
icke 1309, då det, strax efter att hafva
blifvit förbättradt af konung Birger,
intogs och förstördes af hans broder,
hertig Erik. På det nya slottet, som
äfven undergått många eröfringar och
belägringar, hvaribland må nämnas 1452,
då det intogs af Carl Knutsson genom
Thord Bonde, omtalar historien, att flera
riksmöten blifvit hållna, såsom 1357, då
Magnus Smek och hans son Erik, som
förut regerat samfäldt, uppgjorde sins
imellan delning af riket; herredagen
1439, der Svenskarne uppsade Erik af
Pommern tro och lydnad, liksom
Danskarne kort förut gjort: mötet af
Danska och Svenska fullmäktiga 1448, der,
vid underrättelsen att Konung
Christoffer af Bayern på vägen dit aflidit,
valdes två af rådet, Bengt Oxenstjerna och
hans broder Nils Jönsson, till
riksföreståndare ; konung Gustaf I:s sammanträde
med åtskilliga af Rikets råd 1524;
Småländska allmogens sammankomst under
oroligheterna 1529, då de valde borgm.
Nils Arvidsson till sin höfvidsman.
Sista riksmötet, som hölls här, var i
början af 1599, då konung Sigismund
anmodades, att, om han ville behålla kronan,
komma till Sverige och alltid förblifva
derstädes eller ock hitsända sin son
prins Uladislaus, för att i Lutherska
läran uppfostras under hertig Carls
förmynderskap. Ar 1503 afled på detta
slott Sten Sture den Äldre, sedan han
med ridderlig artighet följt den vid
eröfringen af Stockholms slott
tillfångatagna danska drottningen Christina
ända till gränsen och på återresan
hastigt insjuknat. Gustaf I, som väl
insåg slottets vigt, så nära den dåvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
