Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kihl.
Kihl.
155
sandjord. Jordens nyodling kan alltså
anses nästan fulländad, intill dess
kommunen sjelf, eller med statens biträde,
blir i tillfälle att bearbeta de nu
vattendränkta, många mossarna.
Beträffande klimatet eller andra
naturförhållanden, kan derom ej lemnas
annan upplysning, än att socknen delar i
detta fall den södra delen af provinsens
förhållande, har nordisk natur, ofta
kalla vintrar och varma somrar, hvilka •
ej menligt inverka på den härdade
befolkningen; men de sednare orsaka mer och
mindre gynsamma skördar.
Helsotillståndet är i allmänhet godt.
Folkmängden är årligen i tilltagande och utgjorde
år 1853: 3020 personer. Husböndernes
antal var 422 och tjenstehjonens 903;
487 par voro inom församlingen gifta.
Ar 1860 uppgick folkmängden till 3,360
personer. Allmogen kan visserligen icke
anses sjelfegande, emedan nära V3 af
socknen utgöres af dels stora possessioner
och dels boställen; såsom i förra fallet
Apertin, Lökene, Halsmo och
Gamlegården m. fl tax. till 159,129 rdr, hvilka
innehafves af en enda egare, och uti det
sednare pastorsbostället Ekenäs, tax. till
27,600 rdr, samt Norra och Södra
Wählsä-ter miletiæ bost. A dessa hemmans grund
finnas många torplägenheter, hvarjemte
många hemmansdelar besittas af s. k.
åbön-der, hvilka utgöra alla tungskatt till
herre-gårdarne. I öfrigt råder mindre välmåga
inom socknen, emedan de sjelfegande
hemmansbrukarne ej så idkat åkerbruket,
att det medfört den afkastning och vinst,
som det bort och kunnat göra.
Hufvud-skälet till denna uraktlåtenhet af
jordbrukets skötsel torde böra och kunna sökas i
det lätta tillfället att erhålla förtjenst med
forslors verkställande vid faktorierna,
Eng och Fryksta, och måhända äfven
uti folkets mer och mer visade
benägenhet för rusgifvande drycker, hvilken last,
särdeles i de invid städerna belägna orter,
likt en kräfta tär folkets hjertrot, dess
merg och ben. Oafsedt anförda
förslappning i seder, har dock i senare tider
ej inom denna församling några gröfre
brott blifvit försporda, såsom mord m. fl.;
men smärre gå härstädes såsom
flerstädes i svang. De religiösa högtiderna
firas med det för svenska allmogen vanliga
djupa allvar, hvilket dem är lemnadt i arf
af deras fäder, och oafsedt den yttre
sedes-förslappningen, ligger dock en varm
gud-aktighetskänsla på djupet, hvilken äfven
visar sig i föräldrarnes benägenhet att låta
sina barn bevista folkskolorna, på det
de härigenom må utbildas till den inre
menniskan. Allmogens klädedrägt har,
bland de förmögnare, urartat till
härm-ning af herreklassen, och är särdeles
yppig såväl hos män som qvinnor bland
de förmögnare. Boningshusen bestå till
en del af två och till en del af en våning.
Inredningen är hos de förmögnare
sorgfällig och snygg, hos de mindre
bemedlade enkel och tarflig. Dialekten är trög
och tung med förvrängning af ord, som
vålla att deras språk för en främmande blir
svårfattligt. Tjenstehjonens årslöner utgå
både i penningar och klädespersedlar. En
drängs lön uppgår vanligen till 40 à 50
rdr och en pigas till högst 20 rdr b:co
per år. Åkerbruk och boskapsskötsel
utgöra nu folkets hufvudnäringar; ty sedan
en jernbana mellan Frykstad och Klara
elf till faktoriet Lyckan i Grafva socken,
blifvit anlagd, har det i saknad af den
förra forslingsförtjensten, nödgats
bearbeta det förra med mera omtanka och
ifver, och förbättra den sednare med rikare
utfodring; hvilket allt, efter några års
förlopp bör bereda en säkrare vinst, än den,
i förra fallet lätt åtkomliga, men också lika
lätt förstörda penningetillgången. Några
enskilda och allmänna binäringar finnas
icke inom denna kommun, åtminstone
ej värda att omnämna.
Jernbanan, som sträcker sig från
Frykstad vid sjön Fryken till Hynbron,
och sedermera genom Grafva socken till
Klara elf, utgörande i’ Kihls socken en
sträcka af 3/8 mil, sedermera genom
Grafva 1/8 mil, börjades anläggas år
1849 och färdigbyggdes år 1850, var
den första som anlades i Sverige.
Bruttoinkomsten uppgick för år 1851 till
21,679 rdr, och nettobehållningen till
11,359 rdr rmt. Anläggningskostnaden
för jernbanan har uppgått till 120,000
rdr. Uti sednare åren har bolaget
anskaffat 2-.ne ångbåtar, en på
Klarelf-ven och en på Fryken. I anseende till
dessa kostnader samt uppbyggandet af
faktoriet Frykstad, hade till en början icke
någon behållning visat sig; men man
väntar en rik skörd af dessa omkostnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
