Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungsund.
I socknen äro följande byar och hemman:
«/4 Dufhult, 3/4 Faggared, l/2 Fänhult, 3/8
Germundstorp, ’/8 Gårdshorn, 1 *2 Hjeltaljtmga,
*’/8 Æud, V2 Sjelf vik, V4 Säfshult, 1 Tolycke,
3/g Torp, l5/8 Ödesmåla, l1/* Österby, allt
skatte; V2 -ßwa, V2 Hultaberg, kaptensboställe;
1 Kongsäter, prestgård. — 1 fr. Æoetf, tax. med
qvarn till 7,500 rdr rmt, eges af grefve
Cronhielm; V2 fr. /fatø med qvarn och såg, tax. till
5*600 rdr rmt, eges af kapten E. O. Segebaden.
— f/4 Ljunged, */2 Österby, äfven frälse. —
Adress: Borås.
Konungsund. Socken och
konsistorielt pastorat af 3:dje klassen, hörande
till Wikbolands kontrakt af Linköpings
stift, är den nordligaste i Björkekinds
härad af Linköpings län och belägen på
ömse sidor af Bråviken, 1% mil 11.
från Norrköping, 5% mil från Linköping
— vid 50 fots höjd öfver hafvet — samt
omfattar en areal af 6,713 tunnl. hvaraf
1162 äro sjöar och mossar. Södra
delen är hufvudsakligen en slätt med
spridda kullar och backar, särdeles vid södra
och östra gränserna, och med sidlända
trakter utmed de små vattendrag, som gå
ned mot Bråviken. Ett af dessa utgör
under nordligt lopp gräns mot
Furing-stad socken; ett östligt tillopp möter
vid gränsen mot Kuddby. Bjerkhusa-ån
skiljer socknen från Stenby under sitt sista
lopp mot nordvest. En bergkulle vid
"Wäsby företer s. k. jättegrytor. I
Bråviken höra hit några små holmar,
kallade Svintuna skär. Norr om nämnde
sjö är den s. k. Svintunabygden, en
skogs-och bergsbygd, brant och högländt mot
stranden, med kärr och små bäckar, som
gå vester ut till Krokek, här upptager
socknen Kolmorden; längst i norr är
den högt belägna Löf sjön (290 fot
öfver hafvet), i hvilken tre härader och
4 socknar af Ostergötlandet och
Wik-bolandet, samt en socken af Jönåkers
härad mötas, och som har sitt utlopp åt
norr till Södermanland. Marken i denna
norra del förklarades på räfsteting i
Söderköping 1399 och 1401
ursprungligen varit kronans tillhörighet.
Bådande jordmånen i södra bygden är lera,
åkern ej betydlig, ängsmarken
bestående mest af madvall med tåtel på
lerbotten, är till större delen i
forntiden afgräfd ända till afveln, der nu
bergås endast starr och sämre höfoder;
skogtillgången ringa; norra bygdén har
svagare jordmån, mindre odling, mera
Ronuiigsiind.
231
af bete och skog, hufvundsakligen en
allmänning af 159329/32 tunnl. areal.
Hufvudnäringen är åkerbruk med
boskapskötsel; åkern upptager 1137 tunnl.,
ängen 1027 tunnl.; årliga utsädet
beräknas till 476 t:r säd och potates,
skörden till 2600 t:r. Fiske idkas i
Bråviken, bergsbruk, nämligen
marmorbrott på Kolmorden, till hvilken artikel
äfvensom till »Wikbolandet» om närmare
beskaffenheten af socknens södra del, vi
få hänvisa. Socknen, som 1750
beboddes af 400 och 1860 af 823 personer,
består af 133/4 mant. skatte, 5Vg krono,
10 frälse, tills. 287/g mant., häraf ligga
4 mant. Svensksund med omkr. 45 inb.
i Lösings härad, men endast i juridiskt
afseende derunder lydande.
Taxeringsvärdet 1860 var 261,880 rdr rmt.;
årliga utgifterna uppgå till omkr. 7,800
rdr rmt. Ar 1852 räknades 34
sjelf-egande, 27 arrendatorer, 11 jordtorpare,
30 stattorpare, 12 fattighjon. Ungefär
hälften af hemmanen utgöra två säterigods,
ej fullt hälften eges af allmoge. Under
katholska tiden hafva 2 gårder af 25
lydt under kyrkan; på 1600-talet har
mestadelen tillhört pfalzgrefliga huset
eller infödd adel. Redan på 1400-talet
bosatte sig förnäma personer i socknen,
och traditionen nämner om vikingar och
fylkeskonungar, som på åtskilliga berg
här i trakten skola haft sina säten och
borgar. Folket är fattigt, de flesta
hem-mansegare stå i skuld, dock äro
invånarne kända för redbarhet, medlidande
och hjelpsamhet. Den täta
samman-bygnaden och närheten till grannar,
förmå Konungsundsboerne att af religiosité
besöka Herrans tempel och icke, såsom
på de flesta ställen under motsatta
förhållanden, endast för att uppgöra
verldsliga affairer. Den vidskepelse och de
fördomar, som gamla tiders vantro
framkallade, försvinna mer och mer för en
stigande upplysning, grundad på sann
gudsfruktan. Af naturen är
Konungssunds-boen begåfvad med mod och lättfattlighet,
han har ett glädtigt lynne, men visar
deremot ej någon liflighet i sitt arbete
utan tvärtom maklighet. Någon fallenhet
för slöjder har han ej, hvarför
merän-dels de långa vinteraftnarna tillbringas
i sysslolöshet af manspersonerna, då
deremot qvinnfolken äro upptagna vid sina
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
