Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krogstad.
Krokek. 251
att en penningkittel är dold under en
häll och vaktas af den »hvita Ormen»,
med hvilken man på många ställen i
Sverige förstår ett hemlighetsfullt
underväsende.
(När någon fann hvita ormen, skulle han
genast gripa midt om hans lif, hvarvid han
lemnade sitt skinn. Att blott slicka på detta,
troddes öppna den menniskans inre syn, att
ntan ali föregående lärdom känna örternas,
jordarternas och stenarnas krafter, att läka sär och
böta allahanda sjukdom och kraukhet. Detta
kallades »att blifva klok.» Sådana vidskepelser
försvinna nu mer och mer, och en trogen
uppmärksamhet på naturens krafter och verkningar,
jemte läsning af upplysande böcker och
skrifter, såsom främst den läuge undangömda
Bibeln, samt erfarna läkares råd, synas nu för
landtmannen börja blifva en bättre källa för
vishet än hvita ormen och de bedragare, som
af den oförståndiga hopen låta kalla sig kloka.
Men icke allt är att förakta, som anföres om
vår forntids dikter och vidskepliga tro;
emedan en djup vishet, kärlek till rätt och dygd
samt en tro, ehuru förblindad och dunkel, röjes
uti mycket från denna tid, som är att anse
för vårt slägtes barndom, och lär oss att tacka
en Försyn, som låtit oss komma till
mandomens stadga, ljus och sanning. Sålunda kan
en ransakning i det, som minnet förvarat från
en hängången tid, vara gagnande till styrka för
det hopp, att menniskoslägtet skrider framåt,
allt närmare sin förädling och den sanna
kunskapen om Gud samt om äudamålet med sin
skapelse.)
Af byar och gårdar märkas: Krokstads
prestgård, 1 mant, med vidsträckt jordvidd och
stora odlingstillfällen, är en af häradets bästa
gårdar. Utsädet är omkring 50 t:r i lerjord.
En prydlig manbyggnad har för några år sedan
blifvit uppförd; taxeringsvärdet för hemmanet
jemte ’/4 Troneröd, enkesäte, är 0.790 rdr rmt.
Hajum, 1 maut, se den artikeln.
Klosterber-gane, ’/2 mant, fanjunkarebost., skall fordom
tillhört Dragsmarks kloster, tax. till i?,030 rdr.
1 mant. Hällesäter är kronolänsmans- boställe,
taxeras till 4000 rdr rmt. 1 2 Bådilseröd, tax.
till 2,030 rdr, eges af komm.landtmätaren N. Qvist.
1 Krogstad 4,880 rdr i 2 delar, 7/12 mant.
Röd, tax. till 3,150 rdr; 3/4 Restad 2,700 rdr;
29 192 ina»t. Sörbo med tegelbruk, tax. med
tillverkning till 3,200 rdr, eges af komminister
Dahl; 7/|s Åseröd, tax. till 3,500 rdr, eges af
riksdagsman Olaus Eriksson; den minsta
bruknings-delen är l/6i mant. Ahlnäs, tax. till 60 rdr
rmt. Socknen ligger 43/4 mil n. n. v. från
adressorten Uddevalla.
Krogstad. By uti Tuna socken i
Olands härad af Uppsala län (ej
West-manland, enligt Anrep, II Afd., sid. 725)
med 31 inbyggare på lV4 mant., tax.
till 7,670 rdr rmt. Häraf eges 1/2 mant.
under Hesselby, V4 mant. disponeras af
Upplands llegements- boställsdirektion.
Nils Lillja, som omsider blef vice- amiral
1771 och adlades med namnet
Liljen-ancker, härstammade i tredje led från
bonden Nils Persson härstädes. Han
bivistade, bland annat, 1719 sjöslaget
mot de Danska i Kjögebugt och var,
under sin kofferditjenst, i färd med en
sjöröfvare, som måste taga flykten. Hans
son Matthias blef ock vice- amiral, dog
1786 och slutade ätten på svärdssidan.
Krogstorp. Egendom, se Ljunghems
socken.
Kroken. Egendom, se Sätters socken.
Krokek. Annex- socken till
Dagsbergs pastorat, ligger i Lösings härad
af Linköpings län, — vid 180 fots
höjd öfver hafvet, — 2*/4 mil n. o. från
Norrköping, norr om Bråviken, mellan
en del af Konungsund i sydost, Kila af
Nyköpings län i nordost, Simonstorp och
Qvillinge af Bråbo härad i vester, och
upptager en areal af 15,853 tunnland,
hvaraf 764 tunnl. vatten; 10,959 tunnl.
n/16 k. upptagas af Lösings härads
allmänning i Kolmorden, på hvilken skog
hela socknen ligger, och den är
hufvudsakligen uppfylld af berg, skog, sjöar och
mossar, med få och högst små jemna
ställen mellan höjderna; sjöarnas antal
är ej mindre än 53, hvaraf 7 ligga vid
gränserna, till en del inom andra
socknar, men de öfriga helt och hållet inom
denna. Växtligheten är i allmänhet
klen, äfven till följd af de flesta
uppodlade ställens läge mellan kärr och träsk;
klimatet är ganska friskt och sundt.
Bådande jordmånen är sand, af ringa
bördighet, på få ställen lera och svartmylla.
Åkerns utrymme är inskränkt, och äfven
ängens; betet är tillräckligt. Näringar
äro åker- och ängsbruk, båda på låg
ståndpunkt, boskapsskötsel, föga skogsbruk,
något fiske, forsling och segelfart.
Vanligaste sädesslagen äro råg och liafra; af
höstsäd beräknas omkring 100 t:rs
utsäde, af vårsäd 50, med afkastning af
4:de till 5-.te kornet, och af potates
omkr. 110 t:rs utsäde, med 6:te till 7:de
kornets afkastning; af kreatur hållas 60
hästar, 270 st. hornkreatur, 220 får; alla
dessa ziffror, utom hästetalet, visa
betydlig förkofran på Vsdels sekel.
Skogstillgången är nu mer knapp, vid några
hemman ingen; allmänningen kan för
sitt omfång och läge ej rätt skyddas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
