Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kuddby.
Kuddhv.
267
nyttiga Laf (se svenska lafvarnes
färg-historia af Westling, pag. 295), är nu
mindre tillgång än för några år tillbaka,
då samlandet af densamma bidrog att
stilla på samma gång den fattiges
hunger och att öka den mera lyckligt
lottade likens förmögenhet. Aren 1833,
1835 och 1836, enligt hvad som är
bekant, uppköptes betydliga partier af
denna laf genom handlande i Göteborg,
Norrköping och Söderköping. På de
tvänne sistnämda ställena gällde 1 lit
Laf 2V’2 à 22/;{ rdr. Lafven
exporterades till England, der 1 IU plockad och
renad Laf gällde till och med 1 f.
Tidén, när socknen egentligen blef
befolkad, är och blifver alltid omöjlig att
bestämma. Att menniskor under
bränneåldern här funnos, kan med visshet
antagas, emedan vi derom ega
trovärdiga vittnesbörd så väl genom
grafhögar som inom socknen varande
ättkullar eller ättbackar. En bättre ledning
i fråga om befolkningens vidsträcktare
tilltagande gifver oss dels historien om
Bråvalla slag, som föreföll säkerligen
ll/4 mil nordost från Kuddby kyrka
i Östra Husby socken, dels de få
vårdhällar, som här räknas. Tiden, då enkla
vårdhällar restes, kan föras till
följande tidehvarf: år 850—1200, men
isvnnerhet 1000—1070. Se Runläran af
Liljegren. Socknens folkmängd var
enligt 1847 års mantalslängd 1277
personer på 359 hushåll. Antalet af
husbönder utgjorde 186, och af tjenare
räknades 143 män och 126 qvinnkön.
På de sistförflutna 10 åren har
folkstocken ökats med 42 och sedan år
1805 med endast 10 personer. De
orsaker, som åstadkommit denna ringa
folktillökning äro flerfaldiga och utan
tvifvel de svåraste att förklara. Troligt
är att dertill bidrager mest många
hemmans sammanläggning under ett bruk,
hvilka i stället för sjelfegande åboer nu
mer skötas med statfolk. Ibland
folket råder en viss välmåga; för öfrigt
hvad dess charakter och naturliga
sinnelag beträffar, få vi hänvisa till artikeln
Konungsund. Kuddby-boerna hafva i
allmänhet välbyggda gårdar och hålla
snyggt i sina rum.
I afseende på socknens första
uppodling får man åtnöja sig med livad sa-
gohäfderna förtälja om landets odling i
allmänhet. Att odlingsföretagen under
och strax efter Ynglingaättens utgång ej
hunnit långt, kan så mycket mer
antagas, som säkerligen de låglända
trakterna då voro under vatten. I följd af
Svenska vallens stigning öfver hafvet
enligt naturforskares undersökningar
(Berzelius och Nilsson anse, att vattnet
stiger en till och med l1/* fot på hvarje
hundrade år), måste denna landsbygd
genom seklernas längd undergått
ofantliga förändringar, hvilka äfven måste
inverkat på odlingsföretagen. Ställen,
hvilka fordom voro vattensjuka, bära nu
rika skördar efter odlarens och
plöja-i rens mödor. Der, hvarest för ett par
sekler tillbaka endast skådades
beteskärr, ses nu flitens och odlingens alster.
Storartade naturscener finnas icke; men
man får derföre ej tro, att enformighet
och mindre omvexling utgöra den
rådande typen i detta landskap. Genom
de om sommaren leende fälten, den
ymniga grönskan, afbruten än här än
der af en ömsom naken, ömsom
skogbe-växt klippa, hvilka tillfälligheter äfven
inverka pä luftens temperatur och
beskaffenhet, blir socknen alltid en af de
mer behagliga i Sverige.
Medeltemperaturen utgör 5 à 6 grader Cels.
Såsom en egenhet af
naturförhållanden kan visserligen omnämnas, att
åskan inom en obetydlig krets omkring
socknekyrkan flera gånger nedslagit, år
1815 uti komministerns boningshus,
utan att likväl förorsaka skada; år 1834
antändes nedra Gisselöby, då nästan
hela byn lades i aska; år 1838
nedslog åskan på Ingestade hage och
dödade en dervarande dräng samt en
piga; år 1844 uti komministerns
ladugård och uppbrände densamma; år 1847
uti fattighuset, utan att likväl
åstadkomma någon skada. Askstrålen har
således ej sökt tornspetsen eller den höjd,
på hvilken kyrkan ligger, utan deremot
följt den lägre marken deromkring. När
man genom dynamiska physiken känner,
att elektriciteten söker ledande
kroppar, är det naturligt, att den följer
metallerna. Månne man icke då inom
denna obetydliga terräng, som åskan så
mången gång hemsökt, har anledning
förmoda, att något fördoldt malmstreck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
