Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulltorp.
Kumla.
271
fägnas ögat af den täcka landtungan
Enäsudden, som på detta afstånd
framvisar en allé, såsom vore den uppstiger
ur hafvet, Den skönaste utsigten har
man dock från Gröneborg. Skådar man
åt öster, framställer sig ett lifligt
sjöstycke, nämligeno den vackra segelleden
till Furusund. Åt vester till Waxholm
synes väl segelleden något mer inskränkt,
men derför icke mindre vacker. Åt
norra sidan synes Östanå på sin höjd, med
trädgård och park sluttande mot sjön,
och vid sidan deraf Lo qvarnar med
den för storbåtar segelbara ån samt
der-bakom ängar och gärden, omvexlande
mellan skogbeklädda kullar och, i
bakgrunden, Kulla kyrka. Denna socken,
som hufvudsakligen består af sätérierna
Östanå och Mälbv, beboddes redan på
1400-talet af ansedda personer och
utgjorde säkerligen i forntiden en
tummelplats för vikingatåg och härjningar,
hvilket af åtskilliga minnesmärken svnes
o %>
bestyrkas.
I historiskt afseende förekommer här
likväl ingenting af större märkvärdighet,
förrän under oroligheterna mellan kon.
Sigismund och hertig Carl. Under
sommaren 1598, då Sigismund rustade sig
att från Polen öfverföra sin krigshär
och ämnade landstiga vid Kalmar, hade
han, för att äfven från en annan sida
oroa hertig Carl, befallt Arvid Stålarm,
att med Finnarne angripa Stockholm.
I följd häraf anlände Stålarm med
omkring 200 fartyg, hvaribland dock
endast 25 voro af någon betydlig
storlek, de öfriga endast smärre skutor och
båtar, till Stockholmsskären och lade
sin flotta vid Gröneborg, der han
landsteg med sitt folk, förgäfves väntande
på att afhöra konung Sigismunds
ankomst. Imellertid hade professorerna
Nicolaus Bothuiensis, Jacobus
Schirme-rus och Laurentius Paulinus från Uppsala
hopsamlat ifrån närliggande trakter några
tusen bönder och öfverraskade Finnarne,
som genast bröto upp, stego ombord på
flottan och seglade till Åland. Detta
skedde så brådstörtadt, att Finnarne ej
hunno medtaga sina matsäckar, som till
större delen bestodo af korf, det enda
byte, som tillföll Upplandsbönderna,
hvadan deuna omständighet skall gifvit
anledning till benämningen kor/tåget.
Efter denna tid hemsöktes ej socknen
af fienden förrän år 1719, då Östanå
brändes af Rvssarne.
Jordmånen, som i allmänhet är svag
i uti Stockholms skärgård, är så äfven här,
med undantag af Mälbv gärden.
Åkerjordens beskaffenhet omvexlar mycket;
den utgöres af lera och sand, sandmylla
dels på lera och dels på grusbotten,
och det inträffar icke sällan, att nämda
jordarter förekomma om hvarandra på
samma åker. Ängsmarken, som dubbelt
i öfverstiger åkern, är till ganska stor
del af sämre beskaffenhet, bestående af
sanka slåttermyror, hvaraf somliga
oröjda, hvilka endast begagnas af
Ostanà-godsets torpare; men i öfrigt består
ängen till större delen af naturlig god,
både hård- och sidvall, dock mest af
sistnämda slag, och är hårdvallsängen
till jordmånen, i likhet med åkern,
omvexlande. Bottenlagret af sidvallsängen
är likväl oftast lera, stundom med sand
under. Vid Östanå odlas i trädesjorden
rotfrukter och foderväxter. Bergarten
består af vanlig gråsten, utan känd
anledning till någon sorts malmblandning.
, Några starkare mineral- och helsokällor
äro ej inom socknen kända; men källor
med utmärkt godt dricksvatten saknas
icke. Utom mer vanliga djurarter,
påträffas stundom elgen, och uti
vattendragen finnes uttern. Folkmängden
utgjorde 1805: 593, år 1852: 607
personer, deraf husböndernas antal 116 och
de tjenandes 140; år 1860: 822
personer. Större delen af tjenstefolket är i
husböndernas bröd, en mindre del
består af statfolk och lösa legohjon.
Tjenste-folkets uppförande är i allmänhet
sedligt och nyktert. Oärlighet är sällspord.
Endast i gröfre landtbruks- och
hushållsgöromål finnes hos den arbetande
personalen inom socknen någon varia; men
deremot saknar den slöjdfardighet och
öfning i sådana göromål, som fordra
noggrannhet.
Socknens hufvudsakliga näringar äro
åkerbruk och boskapsskötsel,
skogshand-tering dess förnämsta binäring. Fiske
idkas så väl i Saltsjön som uti
insjöarna, och med storbåtar bedrifves
frakthandel på Stockholm; men dessa
binäringar äro här af mindre betydenhet.
Jagt idkas mer för nöje än såsom nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
