Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
324
Kärrbo.
Kärrbo.
Kärrbo. Annex-socken till
Kungsåra pastorat, 1318 förekommande
under namnet Kewur, på 1500-talet
Ker-bo, och nu ömsom skrifven Kerrbo och
Kärrbo, är belägen uti Siende härad
och Westerås län, med kyrkan, vid 59°
331// nordlig latitud, samt 1° 174/5’
vester om Stockholms observatorium,
(enligt Topografiska corpsens 1842
utgifna karta öfver Westmanland), l3/*
mil från residensstaden Westerus, och
2V2 mü från staden Enköping. Den
gränsar i norr till Ihrsta, i öster till
Kungsåra socken, samt är i söder och
vester kringfluten af Mälaren. Socknen,
som med undantag af de derifrån i
sydvest liggande öarne Aggarön och
Långholmen, jemte några mindre holmar
och skär, utgöres af fast land, upptager
inom rågångarne en areal af 6,782
tunnl., hvaruti äro inbegripna socknens
andel af den i sockenskillnaden mot
o
Ihrsta liggande Angsjön, bäckar, vägar och
samfälda platser, samt holmar och skär,
men icke socknens andel i Mälaren, som
af tillgängliga specialkartor ej kunnat
utrönas, utan är upptagen enligt ofvan
åberopade Topografiska karta och utgör
5,014 tunnl. Socknens olika egorymd
finnes af i slutet af denna del bifogade
tabell. Den uppodlade delen af
socknen utgöres till större delen af tvänne
dalsträckningar, den ena gående från
Angsjön ned till Frössåkers- viken, den
andra från Skjämsta och Törnbyn ned
till Lindö, varande omkring V3:del af
det hela, och finnas ej heller numer
några betydliga odlingslägenheter.
Angsjön är den enda insjö i socknen, och
inga egentliga mossar finnas anmärkta.
Skogsmarken består af smärre höjder,
med någon enda bergklack här och der,
de förra merändels öfversållade med
brutna stenblock, och derimellan slätter
och mindre kärr. Med Angsjön är det
egna förhållande, att vattnet derifrån
har affall både åt Mälaren i
Frösåkers-viken, och norrut mot Ihrsta socken.
Jordmånen är lera, högst sällsynt
sandjord på åkern. Ängarne i allmänhet
lermylla på lergrund, till en del
rödj-ningar på utmarken, med löfskog
be-Yäxta, men nästan öfverallt med samma
bottenlager. Bergarten är vanligen
granit och hornbländeskiffer, utan känd
anledning till någon malmblandning.
En mineralhaltig källa finnes vid
Frösåker, ehuru ej begagnad. Skogarne
bestå af omvexlande tall och gran, med
något löfskog; endast på Aggarön och
Lindö finnes, utom betydliga
trädgårdsanläggningar, på spridda ställen vacker
ek, äfvensom å Frössåkers egor,
isynnerhet vid Wretbo, och utefter sjöstranden.
Såsom curiositeter för orten kunna
anföras Juglans liegia, och en Carpinus
Betulus, planterad omkring 1730, hvars
kronas diameter är 34 alnar, och
stammen IV4 aln. Djurarterne äro de
vanliga. Warglo skjutes dock ej sällan,
och efter Ängsjöns sänkning och
derefter bildade större vassbankar, finnas der
årligen en ovanlig mängd sothöns
(Fu-lica Atra), äfvensom doppingen
(Podi-ceps). Klimatet skiljer sig ej i något
afseende från öfriga norra
Mälaresträn-dernes; och är helsotillståndet i
allmänhet godt. De vanligaste sjukdomar äro
frossor, tillhörande Mälardalen i
allmänhet. Folkmängden, som 1750
utgjorde 463 personer, uppgick 1860 till
633. Socknens hufvudsakliga näringar
äro åkerbruk och boskapsskötsel;
skogs-handtering förnämsta binäringen. Fiske
idkas vid Aggarön och Mälarestranden,
men hufvudsakligen för egarnes eget
behof, och jagten icke såsom
näringsfång. Biskötsel samt odling af lin och
hampa icke öfver husbehof. Ät åkern,
i allmänhet mera hård, än lättbrukad,
men gifvande, egnas år från år allt
mera omsorg. Något ordnadt
cirkulationsbruk var ànnu icke infördt (1852),
utom vid Lindö, med underlydande,
ehuru ej heller der fullständigt; utan
bedrifves åkerbruket hufvudsakligen i
tvåskifte, ehuru äfven betydliga
qvantiteter foderväxter, isynnerhet Timothej
och klöfver odlas. Allmännast
begagnade åkerbruksredskap äro plog,
trädstock, harf och vält, deribland flera af
nyare konstruktioner. Ängarne äro i
allmänhet goda, bestående af ömsom
hårdvall och sidvall; afkastningen
ungefärligen 100 Itt pr tunnl. På denna
vigtiga gren af landtbruket har under
senare åren betydligt arbete och
ansenlig kostnad blifvit nedlagd af egaren
till Frösåkers säteri, Är 1838 sänktes
o
Angsjön omkring 5 fot, hvarigenom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
