Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
382
Lefverne
Lefverne.
blandad. Öppna jorden uppgafs af
Djurberg utgöra 480 tunnl. Tillgången på
hö är knapp, emedan ingen annan
ängsmark linnes än några sanka platser vid
bergen och mellan åkertegarna.
Skogs-behofven måste nu hemtas 3 à 4 mils väg;
men i forntiden anses socknen varit
skog-beväxt. Socknen, som år 1810 beboddes af
659 och 1860 af 1,205 personer, består
af 5% mtl skatte, 2 mtl krono i Wiste
härad (tax. till 69,730 rdr), 7 mant. i
Barne (med c:a 160 inb., föras i
jordeboken under Longs socken), 9l/4 mant.
i Kållands härad (med c:a 480 inb., föras
under Slädene nocken). Kyrkan, som
ligger 3 mil s. v. från Lidköping, 3V4
mil från Skara, vid stora landsvägen, är
uppförd af gråsten på obekant tid; man
tror dock att detta skett af Håkan Röde,
som dog omkring 1079; den reparerades
och utvidgades betydligt af
generalguvernören Johan IL Reuter samt
ytterligare år 1791. Vid kyrkan är Reuterska
familjegrafven byggd och försedd med
torn. — Levene förmenas af några böra
vara Lifvene af Göternas gamla ord:
blifva, försvara sig. Orten har ock många
minnesmärken, såsom kung Hämings
grafhög; de flesta härröra från konung Stenkil
och Håkan Röde, som här tillbragte sina
gladaste dagar, och många sägner om deras
och deras hofmäns lekar, jagt och
krigsöfningar fortlefva ännu bland folket.
I dessa sägner om lekarna och
konungs-jagten, urskiljes icke alltid så noga, hvad
som rörer hvardera enskildt, utan
förenar dem nu minnet, såsom en
minnesvärd och berömlig vänskap gjorde dem
till ett, medan de lefde. Adelsåsen
förmenar sägnen vara det ställe, der
adelsmännen höllo sina lekar, och skall den
deraf fått sitt namn. Konungen (ovisst
hvilkendera) säges haft sitt första
skott-mål vid Skäckte Sten (af skäckta, eller
pil) på Kungskullen, det andra vid
Konungamilstolpen och det tredje vid
Stångeberget, nära Baljered. Rimkrönikan
yttrar sig om Håkan Röde sålunda:
I Sverige jag en konung var,
Och rådde det väl i VIII år,
Och jordades sedan i samma by,
Ther jag var födder i Lefverne,
1 Viste härad i Westergöthland,
Ther jag uppgaf min yttersta and.
Håkan var en af de få första kristna
konungar, som vårdade sig derom, att
både kristna och hedningar måtte få
trygghet under hans regering, samt
uteslöt ej förtjenta hedningar ifrån sin nåd
och rikets embeten. Ifrån en bonde vid
namn Olof, som lefde här på 1700-talet,
härstammar slägten Lefrén. Denne
bondes sonson var presidenten i
krigs-kollegium Johan P. af Lefrén, som föret
bivistat fälttågen i Finland och Norge,
sedermera ofta uppträdt som
riksdagstalare på riddarhuset; general af
infanteriet 1860, död 1861. Kallades 1841
till ledamot i komittéen för uppgörandet
af en fullständig plan för ordnandet af
Sveriges sjöförsvar.
Gårdar och byar i Wiste härad: 1 mantal
säteri Levened, se den artikeln. — 1 Baljered
(skall fordom hetat Berg-Röd efter Håkan Röde),
tax. till 2,887rdr, är fanjunkarebost. 1 m:tl
Prestbohlet, tax. till 1,837V2 rdr, — 1 mant.
Baljered, Carl Olofsg., tax. till 2,160 rdr, eges
af löjtn. H. Liedberg. — 1 mant. ibm Hagen,
6 åboer. — 1 mant. ibm Måns Håkang., 4 åboer,
i 3/4 Baljered, 4 åboer; 1 ibm Bergsg. 5 åboer.
— Minsta brukningsdelen är Vja mant., tax.
till 237!/2 rch- — Adress: Håkantorp.
Lefverne, Levene. Ett mant. säteri
uti ofvannämnda socken, skall fordom
varit ett gammalt konunga- eller
jarlasäte, der konung Stenkil ofta vistades.
En stor skog skall då hafva omgifvit
stället, men är nu längesedan försvunnen.
Konung Stenkil dog 1066 och skall ligga
begrafven i den s. k. Kungskullen,
bredvid kyrko&ården. Säteriet var doneradt
d o
landshöfdingen öfver Elfsborgs län samt
kommendanten i Göteborg Johan
Hen-ricsson Reuter, adlad Rytter, död 1644
och begrafven i Levene kyrka.
Om honom förmäles, att han var med i
slaget vid Kerckholm 1605; kommenderade, när
uttåget skedde till Riga, i generalmajors ställe;
samm, under nämnde stads belägring 1621, med
yttersta lifsfara med sin häst öfver
Dünaström-men, som flödade af isgång, och lät oförmodadt
bygga en brygga öfver elfven till konungens
stora nöje; blef under belägringen skjuten med
en muskötkula in genom munnen och ut genom
kindbenet; lät sedan, såsom kommendaut i
Birzen, under sin sjuklighet af nyssnämnde
blessyr sätta krut omkring sin säng, för att
hellre spränga sig i luften, än att bli nödgad
uppgifva staden till fieuden; yttrade sig
slutligen, då han blef kommendant i Göteborg, att
han förr skulle störta i sina skor, än hau
någonsin skulle uppgifva nämnda stad. — Säteriet
reducerades 1683; men sonsonen, öfverstelöjtn.
Henric, död 1720, slutande ätteu, skref sig till
Levene och Olshammar. Säteriet tillhörde år
1812 prosten P. J. Fogelqvist. Ar 1832
hittades på säteriets egor, vid gräfning i ett dike,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
