Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Leufsta.
Leufsta.
401
Löfsta, Hållnäs, Tegelsmora, Dannemora,
Wendels, Wiksta, Björklinge, Tierps,
Gamla Uppsala, Wesslands, Elfkarleby,
Walo och Tolfta i LTppsala samt Wåla
i Westerås län, utgöra länets om ej
rikaste dock betydligaste gods samt ett
fideikommiss. Samtliga jernverkens
tax.-värde, underlydande hemman
oberäknade, är öfver IV2 million. Folkmängden,
hemmanens inberäknad, uppgår till
omkring 7,000 personer. Leufsta bruk skall
vara anlagdt 1566 eller sednast i
början af 1600-talet för kronans räkning;
det utarrenderades jemte Österby och
Löfsta år 1626 åt Louis de Geer och
de Besche (Wilhelm Gilisson) samt från
1633 åt den förre ensam. Ar 1643
köpte han nämnda 3 egendomar,
hvarför betalades 123,722 rdr,
köpeskillingen uträknad efter den vanliga taxan.
Betalningen skedde genom qvittning af
De Geers förut åt kronan lemnade
för-skotter. När drottning Christina blef
myndig, bekräftade lion 1646 för
everl-deliga tider hela köpet, dock måste
De Geer vid samma tillfälle öka på
köpeskillingen med 62,459 rdr utöfver
den förra. Vid stadfästelsebrefvets
utfärdande yttrade drottningens ombud:
v O
»Herr De Geer! Ni lägger er till de
bästa egendomarna i riket.» De Geer
svarade: »När jag tog mot dem, voro
de de sämsta.» Äfven i många andra
förhållanden var De Geer landet till
mycken nytta. Man finner honom ganska
ofta af regeringen i allmänna ärender
använd eller rådfrågad. Jernförädlingen
dref han framåt så, att Sverige i stället
för att köpa kunde i betydlig mängd
sälja kanoner och allehanda slags vapen.
Ar 1654 beställde England från De
Geerska verken på en gång 1,500 kanoner.
Det mest ryktbara och ovanliga bland
De Geers företag var utrustningen af
hans flotta, som hufvudsakligen
bidrog-till segern uti Öresund. Hans fordran
härför, som uppgafs till 2 millioner rdr,
förblef obetald, ehuru han ville
efterskänka hälften, och det just på en tid,
då drottning Christina bortslösade stora
summor på utländska lärda och skalder
samt på gunstlingar och hofmän. De Geer
beskrifves hafva varit i sitt umgänge
något butter ; men under ytan af
tvärhet och sträng hushållning låg ovanlig
IV.
välgörenhet. Hans gudsfruktan var
innerlig, hans förtröstan orubblig.
Innehållet af hans dagbok visar en fast tro
och lefvande gudsfruktan. Han dog i
Holland 1652 under de svåraste
stenplå-gor, dock med christlig undergifvenhet.
Ingen minnesvård har blifvit uppförd åt
Ludvig de Geer, utom dem han sjelf
rest, nemligen Sveriges förbättrade
jernverk och handel, Roslagens,
Finspångatraktens och Norrköpings tillväxt samt
den lyckliga utgången af fälttåget 1644.
Allt hvad de Svenska fältherrarnes svärd
under blod och brand eröfrade från
Tyskland, är redan återigen förloradt.
Hvad Ludvig de Geer i gudsfruktan och
flit, i ordning och fridsamhet åt Sverige
vunnit, det har blifvit qvar och bär
också åt den sednaste framtid sina
välgörande frukter. Fideikommisset har
öfvergått från far till son inom De
Geerska familjen (öfver hofmarskalken Carl
de Geers hustru Catharina Charlotta
Ribbing, död 1787, blef för
koppympningens befordran i riket slagen en
minnespenning), tills h. ex. Carl de Geer,
en af vårt lands rikaste magnater,
afled 1861, hvarefter det, enligt
stiftarens, landshöfding Charles de Geers
testamente d. 6 Maj 1730, Öfvergått
till ryttmästaren friherre Carl Emanuel
De Geer på Frötuna. Exellensen De Geer
hade utsett och inhägnat i sitt sista
lefnadsår en ny kyrkogård för Leufsta
bruksförsamling, hvilken invigdes d. 15
Aug. 1861; den förste af församlingen,
som der nedlades, var just lian sjelf.
Han hade om bostäder, ved och
understöd för lifstiden tillförsäkrat f. d.
tjenare, ålderstigna landtbönder och
arbetare till ett antal af 448 personer;
derförutan hafva pensioner blifvit genom
särskilda förordnanden tillagda tjenare
till belopp af 10,750 rdr årligen. —
Bruket har 6 härdar och 3 hamrar,
hvarvid tillverkningen 1859 uppgick till
6,677 (7i\ 20 it stångjern af eget
tackjern från Tobo, Wesslands och Utansjö
masugnar, från den sistnämnda (i
Wester-Norrlands län) af egna brytningar i
Dannemora grufvor. Åtgången af kol
uppgifves för 1856 till 8,193 läster 6
t:r, år 1859 till 3,807 och år 1860 till
6,949 läster. Utskeppningen sker på
Stockholm öfver egen lastplats, Angskär
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
