Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luiiuabol.
Luossavaara.
555
varit underlagda säteriet, och godset
haft tillräckligt mulbete och höbol. Till
gården hörer vacker trädgård.
Luunabol. Säteri, se Kyrkås socken.
Luntertuil. Fordom en stad
belägen i Christianstads län, vid Rönneåns
utlopp. Omkring år 1470 byggdes i
denna stad, äfven kallad Rynestad, en
ny kyrka (Magnus Matthias p. 191).
Förmodligen har här varit ett lönande
fiskläge, hvadan denna plats blifvit
folkrik och fått privilegier såsom stad,
hvilken flyttades 1516 till Engelholm, hvad
redan är nämndt under den artikeln.
Kyrkan qvarstod här dock efter Skånes
öfvergång till Sverige, och G. O.
Stenbock, egare af Wegeholm, lät för
begagnande af dervarande materialier
nedbryta densamma. Ej långt härifrån ligger
i Rönne-å en holme, kallad Rönneholm,
hvarest lemningar efter ett slott
förmärkas. Detta slott, som tvifvelsutan
tjenat till stadens skyddande åt sjösidan,
förmenas af C. G. Brunius kunna varit
det, der kon. Magnus Smeks förhatade
gunstling Bengt Algotsson blef 1360
ihjälslagen, och icke, såsom Sulim
förmodat, på Rönneholms herregård. En
stad, äfven med namnet Luntertun, skall
hafva legat vid Norje by i Ysane socken
och Listers härad af Blekinge, der ännu
uti jorden skola finnas tecken till gator,
källrar och hus. Cronholm anför, att
staden hetat Lund och att Harald
Hil-detand bott der, samt att dess
undergång varit Sölvesborgs uppkomst. Efter
en gammal sägen skall en lindorm
uppehållit sig utanför staden i en skog. För
att fördrifva detta odjur satte man eld
på skogen, då staden äfven kom i brand,
och sedermera aldrig uppreste sig ur
sin aska.
Luossavaara. Jernmalmsberg i Juc-
kasjärvi socken af Torneå lappmark, på
högra eller södra sidan om Torneå-elf,
omkring 3 mil v. n. v. från Juckasjärvi
kyrka, mil norr om Kirunavaàra och
34Vo mil från Haparanda. Detta
malmberg, äfvensom Kirunavaara, ehuru förut
väl kända af lapparne, uppfanns först
år 1736 af dåvarande landshöfdingen i
"W esterbottens län, baron Gyllengrip,
under en af honom företagen resa i Torneå
lappmark, hvarom han till konungen
inlemnade en berättelse. Luossavaara
blef då kalladt Ulrika Eleonoras berg
och Kirunavaara Fredriksberg; men dessa
benämningar hafva aldrig kommit i bruk.
Sedermera synes upptäckten nästan hafva
blifvit bortglömd, till dess egaren af
Kengis bruk, Abr. Steinholtz 1759
inmutade dessa berg, då äfven det
närliggande Haukivaara malmberg
upptäcktes. Steinholtz ämnade för
tillgodogörande af malmen ifrån dessa trenne berg
anlägga två masugnar, den ena vid
Wuolusjocki, midt emot Kurravaara
nybygge, på samma plats, der Schiangeli
silfverhytta för lång tid tillbaka var
uppförd, och den andra vid Luongasjoki,
samt erhöll privilegier på dessa
anläggningar, men dessa blefvo aldrig utförda.
Luosavaara har från sin spets en rygg i
n. n. o., som sluttar utföre mot dälder
och myrar; men är på de andra sidorna
mera brant, isynnerhet i söder och s. v.,
der en liten sjö, Luossajärvi, skiljer
berget från Kirunavaara. Hälle-arten är grof
granitporfyr, liksom vid Kirunavaara,
men mera mörkröd, och på vestra sidan
ej obetydligt blandad med glimmer och
asbest, jemte fältspatskorn. Öfversta
delen af berget är alldeles bar, men
sluttningarna äro betäckta med djup jord.
Hela berget är ungefär Vo mil långt
ifrån n. n. o. till s. s. v. och omkring l/4
mil bredt. Allt af fasta berget, som
ligger i dagen, nemligen 175 alnar i
längden och 100 alnar i bredden, består
endast af ypperlig jernmalm, som håller
64 proc. jern. Strecket är dock
säkerligen ännu vida mäktigare, hvilket dock
ej kan utrönas, förrän man bortskaffat
det täckande jordlagret. Enär ingen
annan bergart visar sig nära intill
malmgången, har man förmodat, att större
delen af berget består af jernmalm.
Malmstrecket tyckes dock hafva donlägig
gång till vester. Dessutom framskjuta på
begge sidor om berget fasta
malmklyftor, hvilka, tillika med en hop lösa
nedrasade malmstycken, antyda lagrets
mäktighet och sträckning ifrån n. v. till s. o.
nedåt Luossajärvi, äfvensom malmens
likhet med den i Kirunavaara ger
anledning att tro det begge bergen blott
äro skilda delar af samma väldiga
jern-malmsgång. Malmen är Öfverallt derb
och helskeft, magnetisk, af dunkel
jern-svart färg, dels tät dels grynig, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
