Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lo.
99
denna landsorts invånare och visar sig
redan hos ynglingen uti böjelse att köpa
och byta fickur, tobakspipor, m. m.
Den samvetsgrannhet och ärlighet, som
förr varit ett utmärkande drag hos den
norrländska allmogen, har härigenom
lidit stort afbräck, så att lura en god
vän stämplades, åtminstone på 1850-talet,
ingalunda såsom förkastligt, utan ansågs
tvärtom endast bevisa godt handelsgeni
hos den unge man, som framdeles skall
träda i en handlande faders eller
grannes fotspår.
Socknens hufvudsakliga näringar äro,
utom jordbruket, linodling och väfnad
af premie-lärfter samt uppfödande af
hästkreatur och deras försäljning. Flera
tusen alnar lärft tillverkas årligen, och
detta utgör snart sagdt allmogens enda
sysselsättning under 3/4:delar af året.
Att icke följden motsvarat de
förhoppningar, man gjort sig af denna näringsgren,
som af regeringen alltjemt uppmuntras
med premier, dertill får skälet sökas dels
i försummandet af jordbruket och
ladugårdskötseln, som blifvit endast
binäringar, dels i begäret att sjelf realisera
sina väfnader på de södra orterna,
hvarigenom införsel af lyxartiklar och
öfver-flödsvaror betydligt underlättats;
slutligen och deruti, att utländningen uti
väf-nadskonsten oupphörligen gått framåt,
men allmogen härstädes står på samma
punkt som för 100 år sedan.
Det vore alltså skäl, att dessa
premier upphörde, som uppmuntra
allmogen att draga sig ifrån jordbruket
till en näring, som dock icke
gifver mer i behållning än dessa
kontanta premiebelopp. Hand i hand med
denna näring går inom socknen
hästhandeln med alla dess förderfliga
inflytelser både på det ekonomiska
sjelfbe-ståndet och moraliteten. Uppkomsten
af densamma torde härleda sig från den
häfdvunna seden, att i Stockholm
vintertiden afsätta ortens produkter,
hvarigenom behofvet af lastdragare och dessas
förmånliga afsättning på södra orterna
indragit allmogen på spekulationens fält
äfven i denna gren och bildat en mängd
häst- och handelsskojare, hvilka med få
undantag slutligen fått ångra sin
oförsigtighet, att hafva öfvergifvit sina
fäders tegar. Väl har under de sista
åren denna vurm något aftagit, dock
återstår ännu mycket af den gamla
surdegen. Åkerbruket kan, med hvad
ofvan blifvit antydt, sägas ligga i linda.
På de sednaste åren har dock
härutinnan visat sig mera lif och omsorg.
Gödselberedningen och jordblandningar, söm
förr ansets nästan såsom öfverflödssaker,
vinna mer och mer insteg hos den
förståndige hemmansegaren. Uti hela
socknen finnes knappt ett enda riktigt dike.
Råg och korn, det sednare i synnerhet,
äro sädesslag, som allmännast brukas.
Hafra sås endast till smärre qvantiteter.
Potatesodlingen motsvarar någorlunda
behofvet. Jorden är i allmänhet
lätt-brukad, såsom till större delen bestående
af sandmylla. Styf lerjord finnes på
högst få ställen. Höafkastningen är i
allmänhet knapp, i följd hvaraf äfven
ladugårdsskötseln är i lägervall.
Sommarbetet å skogsmarken är i alla byar,
utom Mo och Hållens, fullt tillräckligt,
samt å flera ställen utmärkt godt.
o °
Ifrån Åsele lappmark nedkomma
årligen höstetiden stora boskapsdrifter.
Skogen, som består af tall och gran
samt någon björk, asp och al, är i alla
byar tillräcklig för husbehof samt i
några för afsalu af sägtimmer och
bjelkar. Jagten idkas obetydligt och består
hufvudsakligen af fogelfångst medelst
giller. Björn anträffas ofta å skogarna,
der den ej sällan anställer förödelse bland
allmogens boskap. Uti elfven, som
genomlöper socknen, är invid Mo by
an-lagdt ett finbladigt sågverk samt
jernbruk, se nedan. Lax- och sikfiske, som
tillförne varit i elfven ganska
vinstgifvande, är nu mer obetydligt. Orsak
härtill förmodar någon vara den
sågspån, som i oerhörda massor nedskjutes
i elfven, och hvilken skulle afskräcka
laxen från uppgång.
Socknen är ett reg. pastorat af 2:dra
klassen, hörande till Ångermanlands
nordvestra kontrakt i Hernösands stift.
Kyrkan byggdes åren 1824—26 af trä och
uppläts sistnämnda år till gudstjenst;
förste kyrkoherden blef Michael Huss,
som 1828 skänkte till kyrkan en
kom-munion-kalk af silfver. Bland kyrkans
tillhörigheter må vidare nämnas en svart
silfverbroderad sammets-messhake, inköpt
1826, en ljuskrona, skänkt 1829 af då-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
