Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
140
Myssjö.
itlålajord.
en och annan gråsten blifvit inkastad,
saknande fotkedja och alla
vårdprvdna-der samt genom gräfningar mycket
skadad, tycks bland Olands minnen hafva,
från den äldsta tiden, tilldragit sig den
största uppmärksamhet.
I vidskepelsens dagar var alltid denna
ättehög på något sätt bebodd, äfven af lefvande
varelser. För Thorsdags- och Söndagsbarn
uppenbarade sig här de för dagsljuset skygga varelser,
hvilka under natten fröjdas och dausa så mycket
friare och vanligen äro kända under namn af
bergstroll m. m.
Men ibland dem var Mysing-kungen den
namnkunuigaste och en patron för dessa gastar,
hvaraf händt, att allmogen, än i dag, alltid
utvalt någon i Mysinge by, som blifvit hedrad
med tillnamnet Mysingkung. Detta leder
upg-märksamheten till en sjökonung Mysing, som
omtalas i sagorna, hvilken lefde, då Frode
Fredegode regerade i Danmark. I hans tid,
heter det, var Frodafrid eller allmänt lugnt och
allmän fred i Norden. Men den var kort, ty
sagan förmäler, att i Danmark fanns en qvarn,
med namnet Grotte, så tung, att ingen iuom
Daue Rike kunde draga densamma. Denna
qvarn hade dessutom den egenskap, att man
derpå kunde mala, hvad den malande sjöng.
Ifrån Sverige (kraftens och mandomens land)
köpte då Frode af kon. Fjolner tvenne
slafvinnor, Fenja och Menja, som egde den styrka, att
de kunde flytta sjelfva klipporna hvart de ville.
De blefvo genast satta att mala på denna qvarn
åt Frode guld, frid och lycka. Under detta
svåra arbete sjöngo flickorna den sköna och
välbekanta Grottesången (Snorra Edda asamt
Skalda, Stockholm 1818, sid. 146). Denna qvarn,
som kunde förskaffa så mycket godt, blef nu
eu orsak till allt ondt. Flickorna, missnöjda
att blifva bemötta såsom slafvinnor, förena sin
klagan i sista hälften af ofvannämnda sång, och
innan den slöts, hade de på Odets qvarn malt
Frode eu krigshär på halsen. Sjökonungen
Mysing öfverföll och slog honom samt tog mycket
byte. Nu slutade Frodafrid. Flickorna och
äfven qvarnen Grotte bortröfvades af Mysing.
Nu fingo de endast mala salt. — Under allt
det skenbara och poetiska i denna berättelse
ligger säkert en historisk sanning förborgad.
»Det förefaller icke otroligt», skrifver Ahlqvist,
»att Fjolner sålde till Frode tvenne slafvinnor,
hvilka af sjökonungeu Mysing blefvo bortförda,
sedan han öfvervuunit Frode; att Mysing
derefter antingen återkommit till Oland, der blifvit
död och af sina vapenbröder högad eller
verkligen drunknat och nämnda hög uppkastad till
hans minne».
Myssjö. Annex-socken till Ovikens
pastorat, är belägen i Jämtlands läns
Södra fögderi, till en tredjedel på det
näs, som ifrån Oviken utskjuter mellan
Sandsundet eller Storsjön och Myrviken.
Socknens namn skrifves i orten äfven
Myrsjö. Arealen är 21,315 tunnland,
hvarpå 1862 bodde 927 personer, 270
mer än år 1805. Näringsfången äro
enahanda med moderförsamlingens. Af
ockran i myrarna kan man sluta, att
här finnes ingen brist på jernmalm.
Vid Knutshögarna har man upptäckt
någon anledning till koppar. — Kyrkan,
af sten, ligger på det uämnda näset 1
mil från Oviken, hvarföre ock 2/3 af
sockneboerna hafva sjöväg dit öfver
Myreviken. Barnundervisningen
bestrides i en fast skola och 3 fasta
småbarnsskolor. Barnens antal utgjorde
1862: 129. — I Myssjö socken, berättar
provinsens tidning (år 1863), lefver
förmodligen den äldste veteranen från sista
krigen, nämligen f. d. furiren Anders
Macklin, hvilken under Januari månad
innevarande år fyllde 91 år. Han har
bivistat krigen 1788, 1789, 1790, 1808
och 1809, hvarunder han erhöll medalj
för tapperhet i fält. Gubben är ännu
så bibehållen vid både kropps- och
själskrafter, att han som oftast bivistar
gudstjensten i kyrkan.
Socknen innefattar 138j§^ tunnl. *)
skatte med 73 åboer samt ll29/3<, tid
krono; dessutom finnas 51
torplägenheter, 1 qvarn och såg. I bevillning för
inkomst af jordbruket och löner erlades
år 1860: 73 rdr 54 öre, för ali annan
inkomst efter II artikeln 58 rdr 75
öre. Ordinarie-räntan är 277 rdr 41
sk. 8 rst. kronovärdi; kronotionden 67
t:r 29 kpr. Socknen underhåller 25
fältjägare.
Gårdar och hemman: Största gården är 37/l2
tunnl. Mjöla och de n minsta " /gq Lockåsen. —
Boställeu äro 49/32 tunnl. Hofvermo, kaptens-,
2 Matnäset fältväbels-, Persåsen rustmästare-,
1V2 Prestbordet, komministersboställe. Öfriga
hemman äro Kif ven, Funäs, Hallom, Kjöfra,
Landsom, Långsved, Svedje, Tosåsen, Angron,
Österhallom, Aronäset och Flåsjön,
skattefiske-rier. — Socknen ligger 4 mil s. s. v. från
adressorten Östersund.
Målajord, fordom kalladt Wåhljord.
Tre fjerdedels mant. frälse-säteri uti f. d.
Eke socken af Uppvidinge härad och
Kronobergs län, har 1758 tillhört J. A.
Schenfelt, derefter major Eosenstråhle,
häradshöfding Wahrman, majoren Johan
Borgh, adlad Adelborg (sonson till
kontrollören vid tullen i Helsingborg Lars
Borgh), som dog här 1805, barnlös och
slöt således sjelf sin ättegren; han bi-
*) 6 tunnl. = 1 mantal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
