Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
Njurunda.
Njurunda. 194
äldsta, ehuru byggnadstiden är helt och
hållet okänd. Hennes yttre är i hög
grad skröpligt. Redan 1783 omtalas
kyrkans otillräcklighet och
nödvändigheten af nybyggnad, men ända till dessa
dagar har församlingen ej kunnat komma
öfverens om läget; nu är ändtligen en
fri och vacker plats, Vg mil söder om
gamla kyrkan på Stångom bys mark,
inköpt. Uti kyrkan förvaras 172 lod
silfver. Natten" till den 26 Okt. 1843
bortstals 204l/4 lod silfver samt en
dopskål af tenn, hvilka persedlar aldrig
tillrättakommit. Följande böcker
förvaras uti henne: Carl XILs bibel, Gezelii
bibelverk, Menniskoslägtets historia af
Peringsköld, Kyrkolagen af 1686,
Con-cordia Pia, edition 1730, Luthers
Evangelii- och Epistelpostillor, 1614 års
Kyrkohandbok, Liber canutus, hoc est
kyrie et venite, anno 1620, Schrivers
Själaskatt. Nicolai Hunii Credendorum
Epitome m. fl. Enligt 13 § af prosten
E. J. Dillners visitationsakt för den 2
Febr. 1783 var kyrkokassan då 4,511
daler 29 öre k:mt = 250 rdr 31 sk.
9 rst. bco, och fattigkassan 27 rdr 9
sk. 5 rst. samma mynt; år 1832, när
biskop Franzén här höll visitation,
uppgick kyrkans behållning till 6,869 rdr
och fattigkassans till 523 rdr, allt bco.
Bland kyrkoherdar må nämnas: Petrus
Olaus Getricius, pastor här 1580;
afsattes 1577 från rektorssysslan i Gefle
för sitt vägrande af att antaga
lithur-gien. Hans son var mag. Olaus Petri
Njurenius, som författat en beskrifning
öfver Lappland. Kongl, hofpredik. Er.
Joh. Huss »en drifvande lärare och
allvarsam prost», död år 1723. Magister
Lars Östen Sandmark blef såsom
regementspastor vid Westerbottningarne
fången i det olyckliga slaget vid Pultawa,
den 28 Juni 1709, och derefter förd till
Sibirien, derifrån han, efter 13 års
förfärlig fångenskap, lyckades år 1722
rymma hit öfver till Sverige, hvarest
han omsider befordrades till kyrkoherde
härstädes och blef död år 1729. Han
var gift med öfverste-löjtn. von
Burg-hausens dotter Lovisa, som äfven
undergått många sorgligt sällsamma öden. *)
*) Född i Nar va år 1097, bortröfvadcs hou från
föräldrahemmet vid 7 års ålder. Efter inånga
äfventyr såldes Lovisa till en rysk general,
Fornlemningar. Den öfra socknens
uppodling går troligen tillbaka ända till
hedenhös, och torde hafva lifnärt våra
äldsta förfäder redan innan Ansgarius
hälsade Thules landamären med sin
apostoliska välsignelse. Att denna
socken, redan i en långt aflägsen forntid,
varit bebodd, är fullt bevisligt af deri
mängd lemningar efter våra äldsta
förfäder, som ännu finnas qvar. Redan i
Thorsten Wikingssons saga omtalas
»Brän-. ön» såsom ett bekant ställe för den
tidens sjöfarande. Ungefärligen V4 mil
från kyrkan, tätt invid landsvägen, synas
: å prestbordets egor tydliga märken efter
ett gammalt offerställe. Invid detta gamla
minne finnas äfven flera smärre ättehögar.
Dylika finnas äfven vid Hellgum. Störst
af här förekommande äro dock trenne
å Qvitsle egor, hvilka hafva betydligt
vid omkrets och cirka 6 alnars höjd.
Hülphers omtalar ättehögar på
Dårhol-men (Dockholmen efter Dybecks Runa
sid. 18, l:sta liäft.), men dessa äro
numera ej till finnandes. Uti en grafhög
vid Nolby fanns i slutet af 1600-talet
en ring af guld, hvilken föryttrades för
70 daler k:mt. Stenkummel finnas i stor
mängd på uddar och skär längs hela
kusten, från Helsinglands gräns till Ljunga
elfs utlopp, hvarest Dårholmen är
belägen, å hvilken kummel ymnigast
förekomma. På samma holme vill en af
socknemännen hafva satt en »trollkittel»,
hvarmed han torde mena en jättegryta.
Runstenar förekomma vid Nolbv och
v
Berga, samt, enl. Hulphers, vid Westbo
och Svala. Några af dessa lära vara
som höll henne i ett tungt slafveri, hvarifrån
hon sökte rädda sig med flykten, men blef
ertappad och ömkligen handterad. Efter några
års fortsatta lidanden ombvtte hou ånvo egare
» * O
och såldes till en turkisk Pascha. Här
åtnjöt hon en något menskligare behandling.
Under striderna mellan ryska och turkiska
•i
magterna kom Lovisa åter i rysk fångenskap,
då hon tvangs antaga grekiska kyrkans
be-käunelse och iuspärrade3 i ett kloster, der
hon någon tid fick hvila sig efter mångåriga
lidanden. Härifrån uttogs hon med våld och
tvangs att gifta sig med en fänrik, som dock
stupade i kriget tre år derefter. Nu lyckades
det Lovisa att obemärkt komma öfver gränsen
till Finnland och sedermera till Sverige,
hvarest lion blef gift först med Sandmark och
sedan med hans efterträdare, kyrkoherden
Snndberg, och slutade omsider sin korta men
sorgligt oroliga lefnad i frid och ro år 1734.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
