Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norrbottens Lappmarker
Norrbottens Län 223
singarne och andra Norrländningar. Nära
intill denna förskansning finnes en myr,
kallad Blodmyra, der gamla förrostade
vapen blifvit funna, och hvilken
traditionen förmäler fått namn af den blodiga
drabbning der egt rum. Enligt sägnen
skall drabbningen hafva varit så häftig,
att blodet gått öfver skorna, och
allmogen har fordom menat och föregifvit,
att vattnet, som i nämnda mvr är till
7 v
färgen brunaktigt, bibehåller denna färg
efter det här utgjutna blodet. Ett icke långt
härifrån beläget ställe, kalladt Danskvik
synes genom detta sitt namn stå i något
förhållande till omförmälda sägen.
Gårdar, byar och verk; 1 mtl Prestborden.—
Abro ångbränneri-fabrik, hvarföre eg.rätts-afg.
erlades med 15 rdr. — Strömbacka bruk i
Bjuråkers socken eger inom socknen 3 mtl 10
öresland, 23 V3 pgld (eg.rätts-afgift 13 rdr 62öre).
Största gården, som eges af en åbo, är 9 Öresl.
4 pgld. — Holsjö (eg.rätts-afgift 2 rdr 67 öre).
Öfriga byars namn äro: Gammelsträng, Angebo,
Stevgärde, Rästdal, Norrbobyn, Wedmyra och
Fönebo. — Adress: Hudiksvall.
Norrbottens Lappmarker äro Pite,
Lule och 7’orne,lappmarker, hvilka
hvardera innefatta 2:ne pastorater. Se vidare
dessa artiklar och
Norrbottens Län. Det nordligaste
i Sverige, som från äldre tider utgjort
norra delen af Westerbottens, men år
1810 derifrån skiljdes och blef eget,
sträcker sig från Bottniska vikens norra
ända mot v. och n. till den fjellrygg,
som skiljer Sverige från Norge, eller från
65° 5’ till 69° 5’ n. biC, samt från
33° till 41° 46’ ö. 1. från Ferro, och
gränsar vidare i öster till Torneå och
Muonio elfvar, som utgöra riksgränsen
mot Ryssland, i söder till Westerbottens
län, sålunda att gränsen sträcker sig
ungefär i nordostlig riktning från
hafsbandet V4 mil norr om llönskär och,
efter det den söder om Lappträsk skurit
Aby-elf, tager sin rigtning till Storafvans
sydliga del, hvarifrån den vidare går i
ungefär rak linie söder om Hornafvan
till Pjäskisjaur vid norska gränsen söder
om Nasafjellet. Dess längd utgör 24 mil
längs efter hafskusten och omkring 40
mil längs efter vestra gränsen eller
fjell-ryggen; bredden mellan hafskusten och
gränsfjellen är 28 à 36 mil. Arealen,
934,653 qvadr.-mil, hvaraf 80,680 äro
insjöar, utgör omkring en fjerdedel af hela
riket; men har dock icke mer än en
! sextiondedel af hela rikets folkmängd,
uppgående år 1860 till 69,229
personer, dubbelt mot hvad den var 1810.
Norrbottens län, innefattande norra
delarne af Westerbotten och Lappland,
Pite-, Lule- och Torne lappmarker,
sönderfaller i den från inbyggarnes
jord-brukande eller normadiska lefnadssätt
härledda indelningen uti kustlandet,
skogslandet och fjell-landet; men vill man i
geografiskt, topografiskt och ekonomiskt
hänseende gifva länet dess naturliga
indelning, så sönderfaller det i fem
omkring de stora elfdalarna, Piteå, Luleå,
Råneå, Calix och Torneå, grupperade
landsdelar, hvilka hvar för sig bilda ett
helt af intresse. Kustlandet, hvartill bör
räknas den del af det fordna
Westerbottens landskap, som tillhör Norrbotten,
endast med undantag af Pajala socken
(hvilken, liggande norr om Polcirkeln,
liknar i naturlig beskaffenhet mer
lappmarkens skogsland), består af större
eller mindre, från fjellen utgående
bergssträckningar, hvilka, ju närmare de
komma till hafskusten, alltmer sänka sig
och bli plattade, så att, fastän
kustlandet närmast Lappmarksgränsen ännu är
bergigt, de derstädes förekommande
bergen likväl icke utgöra några
sammanhängande kedjor, hvaremot landet
närmare Bottniska Viken är i allmänhet lågt
och jemnt. Mellan bergen och höjderna
omvexla dälder, sjöar och träsk, mer
eller mindre djupa kärr och myrar samt
hedland och skogar, hvarifrån vattnet
afledes genom talrika skogsbäckar och
åar, oberäknadt de större elfvar, som
upprinna på fjällryggens sluttning. Bland
lappmarkens fjellar äro några betäckta
med evig snö och is, andra skogbeväxta,
och de mellan dem befintliga sjöarna,
myrarna och träsken, skogarne och
hedarne antaga här vida större
proportioner än i kustlandet. I länets norra
trakter finnas både koppar- och
jernmalms-fält, de sistnämnda nästan outtömliga.
Jordmånen i kustlandet är bättre än i
Westerbottens län; inom Piteå elfdal är
sanden öfvervägande, hvaremot mer och
mindre sandblandad lera ingår såsom
hufvudbeståndsdel uti öfriga floddalar,
hvilka ock framvisa en med rikare
vegetation förenad större massa
förmult-nade vegetabilier ofvanpå älfven. Huru-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
