Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norrbottens Lappmarker
Norrbottens Län 225
förda kojor uthärdar ett eländigt lif,
utsatt för köld och sjukdomar; och man
kan häraf sluta, att, om någonstädes
behofvet af små mönstergårdar är
påfallande, så är det inom och vid dessa
landsändars kyrkostäder.
Hufvudnäringen i kustlandet är
jordbruket, ehuru detta befinner sig inom sitt
första utvecklingsstadium, och ortens
egen spannmålstillgång är på odlingens
närvarande ståndpunkt otillräcklig,
hvilket likväl icke borde inträffa, allenast
någon del af landets rika odlingstillfällen
blefve behörigen använd. I bästa år
anses införseln löga öfverstiga hvad som
till angränsande län blifvit försåldt, och
då det är kändt, att hvarje person
konsumerar årligen 2l/2 t:r spannmål, så
följer deraf, att länet producerar minst
175,000 t:r spannmål; 1810 års skörd
uppgifves af »Djurberg till 36,653 t:r.
Den till åker odlade jorden beräknas till
31,223 tid. Boskapsskötseln svarar i
allmänhet mot länets behof, och under året
1860 hade länet 7,372 hästar, 809
tjurar, 129 oxar, 28,708 kor, 5,810
ungnöt, 31,065 får, 4,601 getter, 970 svin.
Andra produkter från ladugården än smör
afyttras icke från länet; men exporten
af denna vara uppskattades för åren
1856—60 till 90,000 l£è.. Norrbottens
till foderproduktion tjenliga jordmån
synes egnad att framkalla den förväntan,
att ladugårdens alster böra intaga
förnämsta rummet bland landets
exportartiklar. Naturliga ängen beräknas
upptaga 195,552 tid. Under år 1859 har
en lägre landtbruksskola i Afva by invid
Luleå elf blifvit inrättad, äfvensom år
1858 invid samma elf en mönsterfarm
under namn af Åminne. Den
bildningsanstalt, hvilken egaren af Björkfors
egendom i Neder-Kalix socken år 1858
hållit öppen för tolf landtbrukslärlingar
bör här icke heller förgätas. —
Skogshushållningen. Den lifliga trävarurörelse,
hvilken redan länge egt rum, men som under
sistförflutna decenniet årligen ökats, har
i ej ringa mån bidragit till utkomst och
bergning för ortens inbyggare. Denna
näring är i ett land, der jorden 6 à 7
månader hvarje år är snöbetäckt,
särdeles egnad att utgöra en vigtig
binäring; men den blifver skadlig, om den
öfvergår till hufvudnäring, så att jord-
y.
bruket derigenom under den korta
sommaren beröfvas erforderliga arbetskrafter;
ett förhållande, som beklagligen
inträffat inom Norrbottens län. Enligt en
förordning af d. 20 Juni 1855 har länet,
med afseende å skogsförvaltningen,
blifvit indeladt uti 3 revier, och
skogsbe-tjeningen består af 1 jägmästare, 2
öfver-jägare samt 6 skogvaktare. Exporten af
trävaror uppgifves sålunda:
Bjelkar och Plankor och
För perioden Sparrar. Bräder.
stycken. tolfter.
1851—55 520,296 463,619
1856—60 805,192 657,450.
Afverkningsrätt från kronans marker
tillkom 1860, utom allmogen, 15 sågverk
med egen stockfångstskog, hvaraf 12
belägna vid länets floder, 3 vid
mynningarne af Skellefteå, Byske och Åby
elf-var. Dessutom funnos 27 salusågverk,
som grunda sin tillverkning dels på
inköpta, dels på anlagda hemmans skogar,
men förnämligast på timmer, köpt af
allmogen. Flottning eger visserligen rum
å alla hufvudelfvar och en del af dessas
sidogrenar på längre eller kortare afstånd
från utloppen; men dessa flottningar äro
förenade med mycken kostnad,
besvärlighet och fara för lif och gods; och
annan utväg finnes likväl icke att från
det inre af landet till kusten
transportera ortens produkter. Särdeles kännbar
är saknaden af ändamålsenlig
kommunikation efter länets hufvudflod Luleå elf
(se den art.). — leke obetydlig
bergsrörelse idkas inom länet, ehuru ett
hinder mot de rika malmtillgångarnas
tillgodogörande ännu möter i transporternas
svårighet. Under perioden 1834—1858
skedde största jernmalmsbrytningen år
1837 å Gellivara, der då 13,600 skU.
malm upptogos: år 1858 brötos der
endast 1,100 skèè. Grufvor inom
Lappmarkerna äro Gellivara, Junosuando,
Svappavara och Luossavara, hvarur
upptogos 1858: 1,280 sk té., inom
kustlandet Ristjäle, som lemnade sistn. år 1600
skH. Af länets fem masugnar
Torneå-fors, Gyljen, Afva fors, Selet och Rosfors
tillverkade de tre år 1858: 3,706 sktt.
tackjern; vid de öfriga var ingen
tillverkning. Största tillverkningen under
åren 1834—1858 var 1852 med 8,637
skU.. Vid jernbruken Kengis, Törefors,
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
