Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
230 Norrbottens Lån.
Norrbotteus Län.
Måns Larsson (Ulfsparre) häradshöfding
i orten skref sig till Norrgarn och dog
1604. Sedermera har det tillhört
slägterna Mörner, Wattrang och
Wallen-stjerna, 1825 och 49 Raab, år 1861
kammarherren C. L. Reutersköld på
Gimo.
ITorrhult. Ett mantal frälse-säteri
uti Svenarums socken, Westra härad af
Jönköpings län, lyder under Lindefors
bruk.
Norrhult. Ett mantal skatte i
Rumskulla socken, Ydre härad af Linköpings
län, med 4 åboer; på egorna finnes en
qvarn jemte Norrhults eller Ydre hammars
sågverk, hvarför i eganderätts-afgift
erlades 1861: 29 rdr 25 öre, och som
egdes s. år af herr Hjalmar Kullberg. —
Här skall Nils Dacke under trenne
vintrar, åren 1543, 44 och 45, legat
fördold i en källare, som ännu skall vara
bibehållen. Ett gammalt kors härstädes
gifver ännu tillkänna, att i urminnes
tider här varit en begrafningsplats. För
några år sedan hittades i hemmanets
kålgårdar en agatkula, förmodligen
tillhörande ett radband. På egorna är
Od-sjöfors pappersbruk anlagdt.
Norrköping. Sjö- och stapelstad i
Linköpings län, ll1/2 mil från
Stockholm och 6V2 från Nyköping, vid
Motala elf och dennas utlopp i Bråviken,
nu den största bland städerna i länet,
härleder ögonskenligen sitt namn från
O O
sitt läge i förhållande till det äldre
Söderköping, ehuru man är i
okunnighet om stadens ålder. Denna måste
imellertid vara tämligen ansenlig och
uppgå tiil minst 7 eller 800 år, emedan
påfve Lucius III uti en år 1185
utfärdad bulla stadfäst Askaby kloster i de
besittningar, som detta kloster då egde
i Norrköping, hvilket sålunda redan i
denna tid torde hafva varit en stad. I
femtonde århundradet tyckes staden redan
hafva varit af betydenhet, ty drottning
Margaretha höll år 1404 här ett
riksmöte, vid hvilket Ringstaholm och Ringsta
lades under kronan. Imellertid kom
staden under medeltiden och första
begynnelsen af den nyare tiden i vigt icke
upp emot länets öfriga städer, bland
hvilka den ofta haft endast sista, stundom
4:de rummet, likasom den också är yngre
än alla med undantag af Wadstena.
Staden hade i fordna dagar ett fäste,
kalladt Knäppingsberg och beläget på
en klippa midt i staden; men fästet blef
förstördt år 1567, då Norrköping, tillika
med hela länet, led mycket af de under
Rantzau härjande Danskarne.
Borgerskapet och allmogen från Finspongs län
drog sig då öfver strömmen norrut,
uppställde sig der på en hög backe, som
till minne deraf ännu kallas Borgarhögen,
och försvarade höjden med sådan
tapperhet, att fienden blef tillbakaslagen. På
backen uppfördes ett vårdtorn, hvarifrån
man hade fri öfversigt öfver staden och
kringliggande trakter, så att ytterligare
öfverraskningar skulle kunna förekommas.
Men södra delen af staden hade
imellertid blifvit lagd i aska af fienden, och
konung Johan III beviljade derföre å
hertig Magnus’ begäran stadsboerna 12
års skattefrihet, dock mot villkor, att de
skulle uppföra tre våningars stenhus.
Detta villkor torde väl icke hafva blifvit
efterkommet; men sannolikt fick staden
likväl behålla den medgifna
skattefriheten, och säkert är, att Norrköping snart
åter uppreste sig ur sitt förfall, emedan
redan år 1604 staden var sätet för den
märkvärdiga riksdag, då hertig Carl
mottog svenska kronan. Snart kommo likväl
svårare tider, pesten brast ut 1623 och
bortryckte vid detta tillfälle icke mindre
än 1,400 personer; följden blef, att staden
råkade i förfall. I en akademisk
dissertation af år 1635 kallas staden en blott
»qvarnby.» Imellertid hade den år 1626
ett mynthus, der man präglade mynt,
å ena sidan föreställande en
upprättstående väse mellan bokstäfverna G. A. R.,
och i kanten Moneta nova. J. o. R.,
medan andra sidan visade en springande
grip med inskriften Civitas Norrcopensis
1626. Vid denna tid lär också hertig
Johan af Östergötland hafva lagt
grunden till stadens, sedan så utomordentligt
utvidgade industriela verksamhet genom
att inkalla tyska manufakturister,
hvarefter drottning Christinas förmyudare
och sedermera hon sjelf omhägnade
stadens uppspirande industri. Christina
förbehöll sig också vid sin
regeringsafsä-gelse år 1654 staden bland sina s. k.
underhållsländer, och efter den eldsvåda,
som år 1655 lade nästan hela staden i
aska, gjorde hon allt möjligt för dess
återupphjelpande samt hade, biträdd af
invånarne sjelfva, dervid sådan framgång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
