Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nöbbelof.
Nöbbelöf. 309
halfva årstiden är vattendränkt. Så vidt
kändt är, afmättes Nöbbelöfs egor första
gången och storskiftades, hvad inegorna
angå, åren 1772—74. Enskiftet börjades
d. 6 Aug. 1816 och afslutades först i
Nov. 1828. Åkerbruket utgör socknens
enda näring; åkerjorden upptager 969
tunnl., alltså är uppodlingen drifven till
en ovanlig höjd; men ännu anser
allmogen en vidsträcktare dikning vara spilld
möda. Beloppet af spannmål, som
af-sättes utom socknen beräknades 1848 till
9,150 rdr rmt. Potates odlas endast till
husbehof, likaså lin; hampa och humla
köpas från andra orter. Träd- och
kryddgårdsskötsel idkas i liten skala, oaktadt
utsigt till god inkomst deraf i anseende
till den närbelägna staden. Höbordet är
ringa; ängsmarken upptager 219 tid;
otillräckligheten af hö ersättes genom
klöfver, som sås vårtiden i rågen.
Hornboskapen är af skånskblandad race. Oxarne
äro från 11 till 14 qvarter, korna från
10 till 12 qvarter stora. Fåren äro en
blandning af merinos, spansk och svensk
race. Skogseffekter måste hemtas på ett
afstånd af 4 till 6 mil; deremot eger
socknen bränntorf till husbehof.
I historiskt afseende förekomma några
dunkla sägner rörande de ättehögar, som
förefinnas inom socknen; dessa skola
också längre fram anföras. Men första
gången Nöbbelöf inträder på det rent
historiska området, är i det minnesvärda
slaget vid Lund, hvars hufvudsakligaste
del här utkämpades. Minnet af denna
strid upplifvas årligen genom de
benknotor och hufvudskålar, hvilka ofta
påträffas i torfmossen, och hvilka troligen
tillhört denna dags fallna kämpar (se
vidare under artikeln Lund). — Kyrkan,
uppförd af sten, före eller sednast i
Waldemar I:s tid, är en af de minsta;
murarne i rundbågstil och hvalfven i
spetsbågstil så väl i choret som
långskeppet. Ett mindre torn, dels af
stenmur och dels af trä, är med kyrkan
sammanbygdt vid dess norra sida och
kan anses som en klockstapel, hvaruti
2:ne klockor hänga. Kyrkan, som
ligger på föga afstånd från kusten, tyckes
väl med sin höga och fria belägenhet
varit ett värn emot landstigande
vikingar; men att hon blifvit förlagd i
närheten af en ättekulle, som ligger å norra
sidan inom ringmuren och håller 100
steg i omkrets, visar, att läget vid en
plats, som invånarne egnat sin vördnad,
varit lika väl beräknadt för väckande af
andakt. På och omkring denna ättehög,
hvarifrån skådas en betydlig sträcka af
Östersjön, hvarur Bornholm höjer sig,
växa nio ofantliga hagtornar, som med
sina löfrika, halfklotformiga kronor öka
platsens högtidlighet. Bland socknens
kyrkoherdar, till namn ej kända längre
än sedan 1640, märkas: professorn och
theologie doktorn Johan Lundblad,
pastor primarius i Stockholm Carl Peter
Hagberg, prof., sedermera biskopen i
Carlstad, Carl Adolf Agardh. Socknen
eger en fast skola. Fornlemningar: Inom
hemmanet M 3:s egor vid Fjelie
rågång-finnes en runsten, på hvilken läses i
nästan utplånad runstil följande: »Tufvè
reste denna sten efter Osmund, sin
följeslagare, eller fosterbroder.» Nära Lund
finnas 4 ättehögar, Räfsliögen (eller
Bålhögen) i söder, Ingeborgshögen i sydvest,
Tornhögen i nordvest och längre bort
Passlehögen (efter andras uppgift äfven
Laxmanshögen). Sjöborg har trott sig
finna historiska anledningen till de flesta
af dessa minnesvårdar uti Halfdan
Bra-nufostras saga. Uti danska kon. Rolf
Krakes sista regeringsår, vid slutet af
500-talet, var en kon. Ring fylkesregent
i Skåne. Hans jarlar voro Torvider, de
kongl, barnens fosterfader, och Torir,
som var landtvärnsman. Rings barn voro
Halfdan Ylfing eller Branufostra, som
sedan blef konung i Skåne, och
prinsessan Ingeborg. Vikingarne Sote och
Snækol friade till den sköna prinsessan;
men då hon hade afsky för dessa
sjö-röfvarehöfdingar af bistert utseende,
bekrigade de fadern, som stupade i slaget;
men vikingarne måste återvända, sedan
många af deras män fallit och blifvit
kastade i förutnämnda Barnehöl;
Ingeborg bortfördes i säkerhet af fosterfadern
Torvider. Det är troligt, att prinsessans
minne bibehåller sig uti Ingeborgshögen,
att antingen Torvider eller Torir hvilar
uti Tornhögen, och att qvarlefvorna af
konung Rings bål blifvit jordade uti det
ansenligaste af dessa monument,
Bålhögen. Laxmanshögen är icke af Sjöborg
nämnd såsom ättehög och i Palteboken
är den efter danska skrifsättet kallad
»Staans kulle.» Att högen erhållit sitt
nuvarande namn efter någon af de be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
